Förlaget.
Katten Jam mådde inte bra. Bertil på förlaget svarade att de inte ger ut noveller. Jag som trodde att det var av Gud sänt, tänkte Jam. Timingen var så bra. Nu blev allting som vanligt igen. Tom försökte trösta Jam. Ta lite päronsaft, sade han. Jam mådde så dåligt att han bad Tom att berätta. Han berättade. Agnes och jag lånade hennes Pappas båt. Det var en liten segelbåt i plast. Fransk. Den kallades ”Sheriff, hade fenköl, och kunde snurra på en femöring. För den som var van vid tunga träbåtar, med en hel köl, var det en märklig båt. Ingen tyckte om den. Agnes och jag älskade den. Ändå hade vi haft en J-tia i ek innan. Den var helt torr inuti. Den hade ett litet pentry, och den var bred, med gott om plats att sova, för två. Agnes Pappa var barnpsykiater. Hennes Mamma Lukasterapeut. Min bror var barnpsykolog. Min syster läste till läkare, med sikte på att bli barnpsykiater. Agnes och jag, läste till psykologer. Det var min bror och jag som fick min syster till att bli läkare. Hon ville bli psykolog, efter hennes skilsmässa. Jobbet som småskollärare, stimulerade henne inte längre. ”Bli psykiater i stället”, rådde vi henne. Privata psykologer tjänar bra, men i kommun och landsting, är det sämre. Kanske för att psykolog, var ett kvinnoyrke förr.
Som tur var valde Agnes syskon andra yrken. Hennes bror blev konstnär. Lillasyster socionom. De tyckte att deras Pappas båt var värdelös. Det var bra, för vi kunde låna den utan konkurrens. Våra studier hade långt sommaruppehåll. Vi seglade på sensommaren, till långt in på hösten. Träden lyste i gult, orange, och rött. Skärgården var tom på båtar. Vi hade öar, ja hela skärgården, för oss själva. Vår favoritö låg norr om Tjurn. Den heter Kalkerön. I början när vi var ute med båt, följde Agnes med på mina upptäcktsfärder. Sedan tyckte hon nog till sist, att mitt tempo var för högt. Hon följde bara med ibland, när solen sänkte sig, och det blev för sent att sola. Agnes älskade att sola. Hon var lik min Mamma, i det att hon ville alltid stanna kvar på den ö vi var vid. Båten låg i Kovik, till vardags. Det blev vårt sommarställe när Karin, Agnes Mamma dog. Innan dess dog faster Judit på Slangö. Min bror och jag köpte loss huset, från släkten. Det låter bra att ha sommarhus tillsammans. Vi fick två. Det var inte helt lätt att äga tillsammans. Trots att vi hade två fina sommarställen, så var vi alltid ute med båt, när vi var lediga. Jam mådde lite bättre. Han tänkte på när de varit i Hukenäs förra veckan. Det var inte bara Tom och Jam. Eva, Hans dotter var med. Hon hade sin familj med sig. Barnbarnen Alex och Sara var med. De fick nätt och jämt plats i bilen. Han och Jam knödde sig in.
De besökte först Maj. Maj var Toms brors första fru. Hon hade ett sommarställe i Hukenäs. Maj visste var hans Mormor hade bott som liten. Maj var ihop med konstnären Greger. Det är Greger som gjort vargarna vid Londvetters flygplats. Deras gård var så fin. De hade fem hönor som pickade på tomten. Ett gult hus låg upp vid berget. På platten fanns ett växthus, med tomater och gurkor. Små röda och gula tomater. Där fanns också hönornas hus. Där sökte de skydd vid regn och rusk. Och på natten förstås. Ett kaffebord stod dukat där ute. En röd vedbod stod på ängen. Längre bort mot skogen fanns ett rött hus med vita knutar. Det hade Maj köpt till för två år sedan. Man vet ju aldrig vilka grannar man kan få. En gärdesgård med grön mossa avgränsade mot skogen. Skall vi äta björnbärspaj, före eller efter utflykten, undrade Maj. Utflykten skulle bli till Mormors gård. Efter, svarade Eva. Greger körde före. Eva tog kort på många hus. Här var nästan alla släkt med Tom. De körde ned till hamnen. Här fanns en guanofabrik, sade Greger. Öarna utanför var fulla med fågelspillning. Det grävde man upp, och sålde till andra länder. Det var en ganska stor industri. Huset ruttnade nu ned. Ingen ville använda det längre. Greger berättade om fransmän och engelsmän som levat här.
Sedan packade de in sig i bilarna igen. De åkte till Mormors stuga. Det var ett sött litet torp. När Mormor gifte sig och flyttade fick gamlamoster Tilda komma hit, sade Tom. Tilda var halvsyster med Mormor, Tilda såldes på auktion när hon var fem år. På den tiden auktionerades barnen bort till lägstbjudande, om föräldrarna var fattiga. Tildas Pappa var stenarbetare. Stenhuggerierna bar sig inte längre, så Pappan fick sparken. De flyttade till Skövde, men det blev inget bättre. Barnen auktionerades bort. Mormor som var äldre fick komma till Mammans syster, Augusta. Det var det torpet de såg på. Tilda var minst. Hon kom till en gammal bonde. Frun var sjuklig, och kunde inte ta hand om Tilda något särskilt. Eva tog många kort på torpet. Sedan åkte de hem till Majs gård. Det var gott med björnbärspaj och kaffe, tyckte han. Jam drack mjölk. Medan de satt där gick hönorna in i sitt hus. Alla utom en som bara sprang runt. Hon hittar aldrig in, sade Greger. Det är nog väderomslag, sade Maj. Hönorna känner det. Snart kommer det att regna. Efter två timmar kom regnet. Familjen, Tom, och Jam, var just på väg till bilen när regnet kom. Klockan var fyra och det var dags att åka. Eva bor på Ackerö, så det behövdes lite tid. Tänk att hönorna känner så väl. Tänk om vi också gör det egentligen, undrade Jam.
Katten Jam mådde inte bra. Bertil på förlaget svarade att de inte ger ut noveller. Jag som trodde att det var av Gud sänt, tänkte Jam. Timingen var så bra. Nu blev allting som vanligt igen. Tom försökte trösta Jam. Ta lite päronsaft, sade han. Jam mådde så dåligt att han bad Tom att berätta. Han berättade. Agnes och jag lånade hennes Pappas båt. Det var en liten segelbåt i plast. Fransk. Den kallades ”Sheriff, hade fenköl, och kunde snurra på en femöring. För den som var van vid tunga träbåtar, med en hel köl, var det en märklig båt. Ingen tyckte om den. Agnes och jag älskade den. Ändå hade vi haft en J-tia i ek innan. Den var helt torr inuti. Den hade ett litet pentry, och den var bred, med gott om plats att sova, för två. Agnes Pappa var barnpsykiater. Hennes Mamma Lukasterapeut. Min bror var barnpsykolog. Min syster läste till läkare, med sikte på att bli barnpsykiater. Agnes och jag, läste till psykologer. Det var min bror och jag som fick min syster till att bli läkare. Hon ville bli psykolog, efter hennes skilsmässa. Jobbet som småskollärare, stimulerade henne inte längre. ”Bli psykiater i stället”, rådde vi henne. Privata psykologer tjänar bra, men i kommun och landsting, är det sämre. Kanske för att psykolog, var ett kvinnoyrke förr.
Som tur var valde Agnes syskon andra yrken. Hennes bror blev konstnär. Lillasyster socionom. De tyckte att deras Pappas båt var värdelös. Det var bra, för vi kunde låna den utan konkurrens. Våra studier hade långt sommaruppehåll. Vi seglade på sensommaren, till långt in på hösten. Träden lyste i gult, orange, och rött. Skärgården var tom på båtar. Vi hade öar, ja hela skärgården, för oss själva. Vår favoritö låg norr om Tjurn. Den heter Kalkerön. I början när vi var ute med båt, följde Agnes med på mina upptäcktsfärder. Sedan tyckte hon nog till sist, att mitt tempo var för högt. Hon följde bara med ibland, när solen sänkte sig, och det blev för sent att sola. Agnes älskade att sola. Hon var lik min Mamma, i det att hon ville alltid stanna kvar på den ö vi var vid. Båten låg i Kovik, till vardags. Det blev vårt sommarställe när Karin, Agnes Mamma dog. Innan dess dog faster Judit på Slangö. Min bror och jag köpte loss huset, från släkten. Det låter bra att ha sommarhus tillsammans. Vi fick två. Det var inte helt lätt att äga tillsammans. Trots att vi hade två fina sommarställen, så var vi alltid ute med båt, när vi var lediga. Jam mådde lite bättre. Han tänkte på när de varit i Hukenäs förra veckan. Det var inte bara Tom och Jam. Eva, Hans dotter var med. Hon hade sin familj med sig. Barnbarnen Alex och Sara var med. De fick nätt och jämt plats i bilen. Han och Jam knödde sig in.
De besökte först Maj. Maj var Toms brors första fru. Hon hade ett sommarställe i Hukenäs. Maj visste var hans Mormor hade bott som liten. Maj var ihop med konstnären Greger. Det är Greger som gjort vargarna vid Londvetters flygplats. Deras gård var så fin. De hade fem hönor som pickade på tomten. Ett gult hus låg upp vid berget. På platten fanns ett växthus, med tomater och gurkor. Små röda och gula tomater. Där fanns också hönornas hus. Där sökte de skydd vid regn och rusk. Och på natten förstås. Ett kaffebord stod dukat där ute. En röd vedbod stod på ängen. Längre bort mot skogen fanns ett rött hus med vita knutar. Det hade Maj köpt till för två år sedan. Man vet ju aldrig vilka grannar man kan få. En gärdesgård med grön mossa avgränsade mot skogen. Skall vi äta björnbärspaj, före eller efter utflykten, undrade Maj. Utflykten skulle bli till Mormors gård. Efter, svarade Eva. Greger körde före. Eva tog kort på många hus. Här var nästan alla släkt med Tom. De körde ned till hamnen. Här fanns en guanofabrik, sade Greger. Öarna utanför var fulla med fågelspillning. Det grävde man upp, och sålde till andra länder. Det var en ganska stor industri. Huset ruttnade nu ned. Ingen ville använda det längre. Greger berättade om fransmän och engelsmän som levat här.
Sedan packade de in sig i bilarna igen. De åkte till Mormors stuga. Det var ett sött litet torp. När Mormor gifte sig och flyttade fick gamlamoster Tilda komma hit, sade Tom. Tilda var halvsyster med Mormor, Tilda såldes på auktion när hon var fem år. På den tiden auktionerades barnen bort till lägstbjudande, om föräldrarna var fattiga. Tildas Pappa var stenarbetare. Stenhuggerierna bar sig inte längre, så Pappan fick sparken. De flyttade till Skövde, men det blev inget bättre. Barnen auktionerades bort. Mormor som var äldre fick komma till Mammans syster, Augusta. Det var det torpet de såg på. Tilda var minst. Hon kom till en gammal bonde. Frun var sjuklig, och kunde inte ta hand om Tilda något särskilt. Eva tog många kort på torpet. Sedan åkte de hem till Majs gård. Det var gott med björnbärspaj och kaffe, tyckte han. Jam drack mjölk. Medan de satt där gick hönorna in i sitt hus. Alla utom en som bara sprang runt. Hon hittar aldrig in, sade Greger. Det är nog väderomslag, sade Maj. Hönorna känner det. Snart kommer det att regna. Efter två timmar kom regnet. Familjen, Tom, och Jam, var just på väg till bilen när regnet kom. Klockan var fyra och det var dags att åka. Eva bor på Ackerö, så det behövdes lite tid. Tänk att hönorna känner så väl. Tänk om vi också gör det egentligen, undrade Jam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar