söndag 7 september 2014

I båten



I båten. 

Katten Jam mådde dåligt. I våras jobbade Tom hela dagarna. När han kom hem satt han hela kvällarna med något journalprogram till psykologerna. Han hade aldrig tid att vara som en människa och umgås naturligt. Nu var det sommar. Han skulle vara ledig och fri. Då blev det barnen istället. Jam kunde inte förstå detta daltande med barn. Nu var de ute i Kovik. Han hade lovat att ge Jam det mesta av sin tid. Till råga på allt hade han skaffat en kanin. Som om det skulle vara bättre bara för att det var en dvärgkanin. Kaninen frossade på Toms tid. För att göra sig märkvärdig hade den hittat på att ingen fick klappa den, utan att ha suttit där en halv timma. Jam ville spy. Barnen gör sig också märkvärdiga. De säger ”Pappa skall vi leka?” Vadå leka? De ville ha hans tid. Ingenting annat. Sedan var det hans fru också. Hon gjorde sig ”vacker” för hans skull. Hon visste att han var lättlurad. Hon tog på sig fina kläder, och högklackade skor. Jam mådde illa när han tänkte på det. Vad blir kvar? Var finns människan Tom i detta virrvarr av lockelser och lögner. Jam bestämde sig för att röra på sig. Idag skulle familjen flytta. De skulle till Slangö. Ännu en plats av lögner och bedrägerier, troligen. Han gick ut i trädgården. 

Klockan var antagligen före sju, eftersom ingen vaknat ännu. Jam slinker ut ur Lilla huset. Ett extra besvär är att Tom satt upp ett nät till kaninen. Jam hoppar över. Kaninen är ute. Den äter maskrosblad. Han ser den gammaldags busken med rosor. Vackert skära för den som inte är sur. Häcken är av oxelträd. Han slinker igenom. Han springer upp på berget. Ljungen blommar. Det är rosa små blommor. Han tittar utåt. Han ser över fjorden till Bjarkö. Några båtar strävar sakta norrut. En motor hörs. Det är en ursprunglig fiskebåtsmotor. Den låter ”tuff, tuff". Solen står lågt. Den börjar ändå värma. Han springer in i trädgården igen. Han följer gärdesgårdarna ut till berget. Där är lätt för en katt att ta sig ned. Vid backen nedanför berget, sprider sig slånbären snabbt. ”Här vore svårt för Tom att ta sig fram”, tänker han. Han springer lätt genom snåren. Den lilla båten ligger vid bryggan. Han fortsätter längs stranden. Segelbåten vaggar vid ”höga bryggan”. Han fortsätter över berget. Han kommer fram till ”lilla stranden”. Han går försiktigt. Sanden kittlar under tassarna. För honom är det enkelt att följa berget. Även där det lutar på skrå. Han kommer fram till den lilla stranden på någons tomt. 

Han skyndar över, till berget bortanför. Han kommer fram till stora stranden. Det är här badgäster från Braeborg brukar bada. Han skyndar vidare över ängen. Klöver och timotej pryder det höga gräset. Violer och blåklockor frodas och trivs. Hundkex och vildros. Han hittar platsen. Här vid den minsta viken brukar Tom ligga i skydd av en stor rosenbuske. Bergen läar på bägge sidor. Där på ängen ligger Toms badbyxor. Han lyfter upp dem. Han ser sig tillbaka, och springer hem. Tom sitter på altanen. Han dricker sitt kaffe. Jam tittar strängt på honom. ”Jaså, det passar att vakna nu”, säger han. ”Titta vad jag råkade hitta”, ”Badbyxorna du tappade igår”. Tom blir jätteglad. ”Tack Jam”, utbrister han. Jag räknade med att aldrig se dem mer. Vi skall åka till Slangö nu. Jag hade inte hunnit leta där borta. Toms fru är vaken. Hon tittar ömt på Jam. ”Vet du hur mycket han längtat efter en katt” säger hon. Jam blir förlägen. Han skäms över allt elakt han tänkt. Hon är nog snäll ändå. Han känner att han kan stå ut med barnen. Till och med kaninen, kan han stå ut med. De packar. Barnen kommer upp och äter frukost. Han tänker på kaninens namn. Jag måste lära mig hennes namn, tänker han. Ida. Kaninen heter Ida. 

Tom låser huset, och gömmer nyckeln. Han kopplar ur strömmen till Lilla huset, och stoppar in sladden i källaren. Han stänger dörren till Lilla huset. Eva tar kaninen. De följer gärdesgården ut till berget. Hans pojke heter Robert. Hans fru Agnes. Agnes tar Robert i handen. De går ned för berget. Eva bär kaninen. Han har väskorna. Jam har sig själv. Nedanför berget har slånbären brett ut sig. Stigen genom snåren är ingen stig längre. De går längs stranden. Lilla båten guppar lite i vågor från väster. ”Det är lågt vatten idag”, säger han. Det betyder att det är ännu svårare att komma i båten. Det känns som båten ligger flera meter lägre än bryggan. Han hoppar ombord. Han tar emot barnen. Även Jam får lite hjälp. Väskorna packas i ruffen. Han bar en vattendunk med sig. Båten går att fylla vid bensinstationen ute på Slangö, men det är fel hamn. Han lägger loss båten vid land. Han drar ut båten till bojen. Knyter loss förtöjningen, och fäller ned motorn. ”Egentligen skulle man kunna segla direkt”, säger han. Det är bara så mycket böar här. Han vänder båten. Han styr ut utanför skäret, och fortsätter ut på fjorden. Han sätter focken. Stänger av motorn, och hissar seglet. Det är västlig vind. Svag. De seglar sidvindes mot Ängsholmen. Det går bra. Vinden är lagom stark. Seglen fylls utan att pressas för hårt. ”Är du nöjd nu”, säger Jam. Ja, svarar han. Jag är nöjd när alla är i båten. Jam grunnar. Han försöker förstå ”alla är i båten”. Det känns som om Tom menar något mer med det. ”alla i båten”. Jam grubblar.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar