Uppdrag.
Katten Jam hade skickat en text till Uppdrag granskning. Det var en text som beskrev hur Tom blivit sjukhusskadad. Dagarna hade gått. I och för sig var det början på augusti, och fortfarande semestertid. Tom hade skickat ett brev till Agnes Morbror Stefan. Ett Sverigefrimärke räckte inte. Brevet vägde för mycket. Stefan är pensionär. Förut var han svensklärare på Universitetet. Tom bad om en karta Zlatanfrimärke. De var slut. Han visste inte vad han skulle göra. I morgon reser han med Eva till Bakenäs. Det är lite nervöst. Han tänker på sin Mamma. Han längtade efter sin Mamma. Hela sitt liv hade han längtat efter sin Mamma. Under hans uppväxt hade hans Mamma alltid migrän. Hon gick upp på andra våningen och lade sig i sin säng. Mamma skulle inte störas när hon hade migrän. Han har ett positivt minne om sin Mamma. Hon läste i en damtidning. De var ute vid skogen. Solen lyste. Det var alldeles lagom varmt. Han lekte för sig själv. Han klättrade i träd. Sedan utforskade han berget. Där hittade han ovanlig sten. Genomskinlig, vit och grå. Två sorter. Det gråa var likadant som fanns i kaminen i Daga. Sådant som släpper igenom ljus, och tål värme.
De hade varit i godisaffären innan de kom till skogen. Han hade som vanligt köpt lösa druvor. Mamma hade köpt en damtidning. Bara det att hon köpt en tidning, visade för honom, att hon var på ovanligt gott humör. Solen lyste inne i honom. De såg ut över ängar, där de satt. Han såg ängarna, med gräs och blommor. Ända bort mot skogen på andra sidan fältet. Mamma såg nog inget, men det gjorde inte så mycket, tyckte han. Hon var i alla fall glad. Det kändes i hela kroppen, för honom. Mamma var sällan riktigt närvarande. Ibland hade hon läst om kungen, och hans barn. Då kunde hon prata i timmar om det. Han lyssnade, och var lycklig. Han visste inte vad migrän var. Han visste bara, att Mamma inte fick störas. Mamma tyckte nog inte om Pappa. När de var ute med båten, ville hon att han skulle köra, redan innan han fyllt tio år. Han var glad att kunna göra något, men han hade varit gladare om hon velat att Pappa skulle köra. När han var stor och fått barn pratade Mamma ibland om barnen. Hon pratade inte om hans barn. Hon pratade om storasysters barn, eller storebrors barn. Ibland hade hon läst, eller sett på TV, om kungens barn. Då pratade hon om det. När Mormor var död, och även Pappa var död, så levde Mamma upp. Hon hade inte migrän längre.
Hon berättade om hemtjänsten för honom. Mamma hade mycket besök av unga manliga invandrare. De såg alltid väldigt bra ut, och var mycket trevliga. När Mamma blev gammal ville hon inte gå ut. Hon ville absolut inte resa bort. Hon var beroende av två rolattorer. En inne-rolator, och en ute-rolator. Hon var också helt beroende av en stor potta. Den var som en stol hon satt i. Jam märkte att han var borta i sina tankar. Han föreslog att de skulle gå ut. De var i Mormors hus i Floda. På tomten växte två gullregnsträd. Deras gula blommor, vek sig frikostigt ned mot backen. De var giftiga. Skära rosor, trivdes i rabatten, mot gräsmattan. Häcken frodades, och skyddade mot vägen, och Svantesson intill. Svantesson hade trädgårdshallon i massor. Vad var trädgårdshallon egentligen. De var stora. Han och Jam kunde inte ta några. De växte skyddat, en god bit in i deras trädgård. På andra sidan, deras väg hade Svensson röda vinbär, som frikostigt böjde sig ut över vägen. Där åt de ibland. Rabatten mot huset var fylld av blommor av alla slag. Bin, humlor, och blomflugor, samsades om, att besöka blommorna.
Han och Jam bestämde sig för att gå till badet. Volvobryggan. De gick på grusvägen, bort till branddammen. De stannade en stund och tittade på bäcken som muntert ringlade sig genom skogen. De plockade lite vita smultron och hallon. En stig tog över. Den gick genom skogen. Vid järnvägsspåren fanns mycket röda smultron. Jam ville inte gå därifrån. Bryggan var gammal och skev. Stim av abborre och mört drog förbi. Jam slängde hastigt av sig kläderna. Han var glad över sina nya badbyxor. Tom satt ned när han bytte om. ”Jag har så dålig balans”, klagade han. Jam var redan i vattnet. ”Jag älskar Sävelången”, ropade han. Han tänkte fortfarande på sin Mamma. Jam kom upp och torkade sig på sin röda badhandduk. Han hade inte kommit i ännu. ”Det känns konstigt”, sa Jam. ”Är allt vi gör tillsammans terapi för mig”, undrade Jam. På ett sätt, svarade han. Jag har gått i så mycket terapi och handledning, att allt jag säger och gör är genomsyrat av terapi. Du får tjugofyra timmars terapi Jam. Men då är väl våra politiska samtal också terapi? Ja, på det sättet att jag ber dig sluta, sa han. Är våra religiösa samtal också terapi? Samma sak där. Är våra diskussioner om Universum terapi? Allt du gör och säger till mig, blir terapi. Han tvivlade, men han sade inget till Jam.
Katten Jam hade skickat en text till Uppdrag granskning. Det var en text som beskrev hur Tom blivit sjukhusskadad. Dagarna hade gått. I och för sig var det början på augusti, och fortfarande semestertid. Tom hade skickat ett brev till Agnes Morbror Stefan. Ett Sverigefrimärke räckte inte. Brevet vägde för mycket. Stefan är pensionär. Förut var han svensklärare på Universitetet. Tom bad om en karta Zlatanfrimärke. De var slut. Han visste inte vad han skulle göra. I morgon reser han med Eva till Bakenäs. Det är lite nervöst. Han tänker på sin Mamma. Han längtade efter sin Mamma. Hela sitt liv hade han längtat efter sin Mamma. Under hans uppväxt hade hans Mamma alltid migrän. Hon gick upp på andra våningen och lade sig i sin säng. Mamma skulle inte störas när hon hade migrän. Han har ett positivt minne om sin Mamma. Hon läste i en damtidning. De var ute vid skogen. Solen lyste. Det var alldeles lagom varmt. Han lekte för sig själv. Han klättrade i träd. Sedan utforskade han berget. Där hittade han ovanlig sten. Genomskinlig, vit och grå. Två sorter. Det gråa var likadant som fanns i kaminen i Daga. Sådant som släpper igenom ljus, och tål värme.
De hade varit i godisaffären innan de kom till skogen. Han hade som vanligt köpt lösa druvor. Mamma hade köpt en damtidning. Bara det att hon köpt en tidning, visade för honom, att hon var på ovanligt gott humör. Solen lyste inne i honom. De såg ut över ängar, där de satt. Han såg ängarna, med gräs och blommor. Ända bort mot skogen på andra sidan fältet. Mamma såg nog inget, men det gjorde inte så mycket, tyckte han. Hon var i alla fall glad. Det kändes i hela kroppen, för honom. Mamma var sällan riktigt närvarande. Ibland hade hon läst om kungen, och hans barn. Då kunde hon prata i timmar om det. Han lyssnade, och var lycklig. Han visste inte vad migrän var. Han visste bara, att Mamma inte fick störas. Mamma tyckte nog inte om Pappa. När de var ute med båten, ville hon att han skulle köra, redan innan han fyllt tio år. Han var glad att kunna göra något, men han hade varit gladare om hon velat att Pappa skulle köra. När han var stor och fått barn pratade Mamma ibland om barnen. Hon pratade inte om hans barn. Hon pratade om storasysters barn, eller storebrors barn. Ibland hade hon läst, eller sett på TV, om kungens barn. Då pratade hon om det. När Mormor var död, och även Pappa var död, så levde Mamma upp. Hon hade inte migrän längre.
Hon berättade om hemtjänsten för honom. Mamma hade mycket besök av unga manliga invandrare. De såg alltid väldigt bra ut, och var mycket trevliga. När Mamma blev gammal ville hon inte gå ut. Hon ville absolut inte resa bort. Hon var beroende av två rolattorer. En inne-rolator, och en ute-rolator. Hon var också helt beroende av en stor potta. Den var som en stol hon satt i. Jam märkte att han var borta i sina tankar. Han föreslog att de skulle gå ut. De var i Mormors hus i Floda. På tomten växte två gullregnsträd. Deras gula blommor, vek sig frikostigt ned mot backen. De var giftiga. Skära rosor, trivdes i rabatten, mot gräsmattan. Häcken frodades, och skyddade mot vägen, och Svantesson intill. Svantesson hade trädgårdshallon i massor. Vad var trädgårdshallon egentligen. De var stora. Han och Jam kunde inte ta några. De växte skyddat, en god bit in i deras trädgård. På andra sidan, deras väg hade Svensson röda vinbär, som frikostigt böjde sig ut över vägen. Där åt de ibland. Rabatten mot huset var fylld av blommor av alla slag. Bin, humlor, och blomflugor, samsades om, att besöka blommorna.
Han och Jam bestämde sig för att gå till badet. Volvobryggan. De gick på grusvägen, bort till branddammen. De stannade en stund och tittade på bäcken som muntert ringlade sig genom skogen. De plockade lite vita smultron och hallon. En stig tog över. Den gick genom skogen. Vid järnvägsspåren fanns mycket röda smultron. Jam ville inte gå därifrån. Bryggan var gammal och skev. Stim av abborre och mört drog förbi. Jam slängde hastigt av sig kläderna. Han var glad över sina nya badbyxor. Tom satt ned när han bytte om. ”Jag har så dålig balans”, klagade han. Jam var redan i vattnet. ”Jag älskar Sävelången”, ropade han. Han tänkte fortfarande på sin Mamma. Jam kom upp och torkade sig på sin röda badhandduk. Han hade inte kommit i ännu. ”Det känns konstigt”, sa Jam. ”Är allt vi gör tillsammans terapi för mig”, undrade Jam. På ett sätt, svarade han. Jag har gått i så mycket terapi och handledning, att allt jag säger och gör är genomsyrat av terapi. Du får tjugofyra timmars terapi Jam. Men då är väl våra politiska samtal också terapi? Ja, på det sättet att jag ber dig sluta, sa han. Är våra religiösa samtal också terapi? Samma sak där. Är våra diskussioner om Universum terapi? Allt du gör och säger till mig, blir terapi. Han tvivlade, men han sade inget till Jam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar