Rya skog.
Katten Jam funderade. Han och Tom skulle göra en utflykt. Han satt i trädgården på Landongatan. Vita smultron mognade i rabatten. Tre äppelträd bar tre sorters frukt. Bredvid jordgubbslandet stod några stånd med frodig rabarber. Två buskar med gula krusbär delade plats med en röd krusbärsbuske. Röda vinbär lutade sig mot häcken. Jam funderade. Tom hade inte varit sig lik sista tiden. Han verkade tungsint. Jam gick in i källaren. Ett trekantigt akvarium stod i hörnet. Det var ganska stort. Undrar vem som matar fiskarna, tänkte han. Han hade svårt att helt släppa det där radioprogrammet de pratat om. ”Hatar män kvinnor”. Tom vände sig till Jam. Tyckte reporten verkligen att det var en relevant fråga, undrade han. Om man gör en lång rad program på det temat, så tycker man väl det, svarade Jam. Han såg lidande ut. Män och kvinnor är ju uppväxta i samma familjer. Män får lite mer testosteron. Vad är skillnaden i övrigt, undrade Tom. Jam ruskade på huvudet. Allt som finns i en man finns också i kvinnor, menade Tom. Testosteronet ger mer aggressivt utåtriktad energi. Bakom det utåtriktade så är kvinnor likadana. Varför inte göra lika många program på temat ”hatar kvinnor män”. De hatar män i exakt samma utsträckning som män hatar kvinnor. Och det är inte mannen hon hatar. Det är att bli underkänd och bortvald hon hatar. Precis som män gör. Vi vet inte ens längre om män misshandlar oftare än vad kvinnor gör. Vi kan anta att män oftast slår hårdare.
Jam tyckte att nog var sagt i frågan. ”Skall vi ge oss iväg nu”, undrade han. Jag skall bara packa ned lite fika, svarade Tom. Han försvann in i köket. Jam satt kvar i trädgården. Efter en stund kom Tom ut. Han hade sin lilla ryggsäck på ryggen. De gick ut genom trädgårdsgrinden. ”Här bodde min vän Bessen", sa han och pekade på en villa. De gick vägen ned mot industrijärnvägarna. ”Här ligger personalens spårhus”, sa han. Jam märkte att han var tillbaka i sin uppväxt. De rundade spåren från förr. När spårvagnen gick ända ut till Brocke. ”Här flög Fåke och jag drake, sa han och pekade. De kom in på Koljevägen. Gick mot Mya skog. Ett järnvägsspår löpte parallellt. Jam stannade och plockade smultron. Det fanns hur mycket som helst. ”Min Pappa älskade sådana här platser”, sade Tom. Platser ingen tänker på. Platser ”mitt emellan”. Mellan där folk bor och där de arbetar. Sådana platser finns överallt. Vid gasklockan finns en sådan plats. När man står där känns att det lika gärna kunde vara sjuttonhundratal. En gammal eka kunde dyka upp i älven. En pojke i gammaldags kläder kunde staka sig fram. Pilträden kunde lika gärna vara trehundra år gamla. Fast unga då. Jam hade smaskat färdigt. En långtradare dånade förbi. Antagligen på väg ut till cisternerna.
En bit längre ut vid gränsen till älven ligger oljecisterner. Fruktansvärt fula. Mya skog var vacker. Han och Jam vek in i skogen. De möttes av lövträd. Fina små björkar med vita stammar. Längre in bok och ask. Ängar bredde ut sig. Dammar var fyllda av kabbelekor, vars gula blommor lyste upp i skuggornas dunkel. Stora bokar fångade solen i sitt täta grenverk och blad. Gullmora trivdes på ängen. Blåklockor samlades i grupper. Gula näckrosor trivdes i dammar. De omgärdades av gröna små blad på vattenytan. Jam gjorde en ansats till att hoppa ut. Tom höll honom tillbaka. De vandrade över ängarna. Gullvivor blandades med åbrodd och liljor. Jam ville slå sig ned. De valde en mjuk plats på ängen. Tom tog fram deras picknickmat. Jam drack mjölk och åt bulle. Han drack kaffe. Sedan lade de sig ned och vilade. Solen värmde så skönt på ängen. Jam somnade. Tom drömde sig bort. Han mindes när Pappa och han var tillsammans. Då verkade Pappa alltid glad. På vintrarna gick de i skogen. Tom åkte skidor och skridskor. Det fanns gott om dammar där de bodde. Han fick ett par enskeniga skridskor redan som mycket liten. Det var inga rörskridskor. Han åkte på dammar. Pappa gjorde upp lägereld. Hur vått eller kallt det än var så hittade Pappa ved som kunde brinna.
De satt vid brasan och Pappa berättade om lappen, jägaren, och Ten Poppo. Poppo var han. Sagan slutade oftast med att Ten Poppo sköt den hemska vargen. Poppo var både snabbare och pricksäkrare än lappen och jägaren. Jam vaknade. Han sträckte på sig, och började berätta vad han drömt. I drömmen fick han Nobelpris. Hans teorier om Universum hade erkänts. Tom återvände sakta till verkligheten. Han blev medveten om var de var. Solen hade sänkt sig, och strilade nu bara genom bokarnas grenar och bladverk. De reste sig och började sin hemfärd. Några vinthundar sprang på ängen. De jagade en hare som förirrat sig hit. På vägen hem såg Jam en igelkott. En död grävling låg vid vägkanten. Jam plockade en fin bukett ängsblommor till Toms Mamma. En räv sprang över vägen. Den har nog ungar, sa Jam. Jam hade inga ungar. Han och Jam hade aldrig talat om det. En dag kan du nog få ungar, sa Tom. Men om det skall vara någon mening så måste vi nog flacka runt lite mindre. Vad tror du om Slangö i så fall, sa han. Jam tänkte på sin egen barndom. Slangö blir nog bra, svarade han.
Katten Jam funderade. Han och Tom skulle göra en utflykt. Han satt i trädgården på Landongatan. Vita smultron mognade i rabatten. Tre äppelträd bar tre sorters frukt. Bredvid jordgubbslandet stod några stånd med frodig rabarber. Två buskar med gula krusbär delade plats med en röd krusbärsbuske. Röda vinbär lutade sig mot häcken. Jam funderade. Tom hade inte varit sig lik sista tiden. Han verkade tungsint. Jam gick in i källaren. Ett trekantigt akvarium stod i hörnet. Det var ganska stort. Undrar vem som matar fiskarna, tänkte han. Han hade svårt att helt släppa det där radioprogrammet de pratat om. ”Hatar män kvinnor”. Tom vände sig till Jam. Tyckte reporten verkligen att det var en relevant fråga, undrade han. Om man gör en lång rad program på det temat, så tycker man väl det, svarade Jam. Han såg lidande ut. Män och kvinnor är ju uppväxta i samma familjer. Män får lite mer testosteron. Vad är skillnaden i övrigt, undrade Tom. Jam ruskade på huvudet. Allt som finns i en man finns också i kvinnor, menade Tom. Testosteronet ger mer aggressivt utåtriktad energi. Bakom det utåtriktade så är kvinnor likadana. Varför inte göra lika många program på temat ”hatar kvinnor män”. De hatar män i exakt samma utsträckning som män hatar kvinnor. Och det är inte mannen hon hatar. Det är att bli underkänd och bortvald hon hatar. Precis som män gör. Vi vet inte ens längre om män misshandlar oftare än vad kvinnor gör. Vi kan anta att män oftast slår hårdare.
Jam tyckte att nog var sagt i frågan. ”Skall vi ge oss iväg nu”, undrade han. Jag skall bara packa ned lite fika, svarade Tom. Han försvann in i köket. Jam satt kvar i trädgården. Efter en stund kom Tom ut. Han hade sin lilla ryggsäck på ryggen. De gick ut genom trädgårdsgrinden. ”Här bodde min vän Bessen", sa han och pekade på en villa. De gick vägen ned mot industrijärnvägarna. ”Här ligger personalens spårhus”, sa han. Jam märkte att han var tillbaka i sin uppväxt. De rundade spåren från förr. När spårvagnen gick ända ut till Brocke. ”Här flög Fåke och jag drake, sa han och pekade. De kom in på Koljevägen. Gick mot Mya skog. Ett järnvägsspår löpte parallellt. Jam stannade och plockade smultron. Det fanns hur mycket som helst. ”Min Pappa älskade sådana här platser”, sade Tom. Platser ingen tänker på. Platser ”mitt emellan”. Mellan där folk bor och där de arbetar. Sådana platser finns överallt. Vid gasklockan finns en sådan plats. När man står där känns att det lika gärna kunde vara sjuttonhundratal. En gammal eka kunde dyka upp i älven. En pojke i gammaldags kläder kunde staka sig fram. Pilträden kunde lika gärna vara trehundra år gamla. Fast unga då. Jam hade smaskat färdigt. En långtradare dånade förbi. Antagligen på väg ut till cisternerna.
En bit längre ut vid gränsen till älven ligger oljecisterner. Fruktansvärt fula. Mya skog var vacker. Han och Jam vek in i skogen. De möttes av lövträd. Fina små björkar med vita stammar. Längre in bok och ask. Ängar bredde ut sig. Dammar var fyllda av kabbelekor, vars gula blommor lyste upp i skuggornas dunkel. Stora bokar fångade solen i sitt täta grenverk och blad. Gullmora trivdes på ängen. Blåklockor samlades i grupper. Gula näckrosor trivdes i dammar. De omgärdades av gröna små blad på vattenytan. Jam gjorde en ansats till att hoppa ut. Tom höll honom tillbaka. De vandrade över ängarna. Gullvivor blandades med åbrodd och liljor. Jam ville slå sig ned. De valde en mjuk plats på ängen. Tom tog fram deras picknickmat. Jam drack mjölk och åt bulle. Han drack kaffe. Sedan lade de sig ned och vilade. Solen värmde så skönt på ängen. Jam somnade. Tom drömde sig bort. Han mindes när Pappa och han var tillsammans. Då verkade Pappa alltid glad. På vintrarna gick de i skogen. Tom åkte skidor och skridskor. Det fanns gott om dammar där de bodde. Han fick ett par enskeniga skridskor redan som mycket liten. Det var inga rörskridskor. Han åkte på dammar. Pappa gjorde upp lägereld. Hur vått eller kallt det än var så hittade Pappa ved som kunde brinna.
De satt vid brasan och Pappa berättade om lappen, jägaren, och Ten Poppo. Poppo var han. Sagan slutade oftast med att Ten Poppo sköt den hemska vargen. Poppo var både snabbare och pricksäkrare än lappen och jägaren. Jam vaknade. Han sträckte på sig, och började berätta vad han drömt. I drömmen fick han Nobelpris. Hans teorier om Universum hade erkänts. Tom återvände sakta till verkligheten. Han blev medveten om var de var. Solen hade sänkt sig, och strilade nu bara genom bokarnas grenar och bladverk. De reste sig och började sin hemfärd. Några vinthundar sprang på ängen. De jagade en hare som förirrat sig hit. På vägen hem såg Jam en igelkott. En död grävling låg vid vägkanten. Jam plockade en fin bukett ängsblommor till Toms Mamma. En räv sprang över vägen. Den har nog ungar, sa Jam. Jam hade inga ungar. Han och Jam hade aldrig talat om det. En dag kan du nog få ungar, sa Tom. Men om det skall vara någon mening så måste vi nog flacka runt lite mindre. Vad tror du om Slangö i så fall, sa han. Jam tänkte på sin egen barndom. Slangö blir nog bra, svarade han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar