Skagen.
Katten Jam och Tom skall till Skagen. Jam såg fram mot det. Sista veckan hade Tom varit dyster. Det berodde på det misslyckade besöket i Stockholm. Jam hade försökt behärska sig, men en del tjat hade det ändå blivit. Det var ju sommar, och alla reste någon stans. En tur till Skagen var väl inte för mycket tyckte Jam. Tom satt med en kopp kaffe på altanen vid Lilla huset. Det var i Daga. Agnes var bortrest. Hon var på sin släktgård i Skåne. Hon hade barnen med sig. Kaninen var kvar hos honom. Han granskade Lilla huset. Det var målat i röd oljefärg, med vita knutar. Där inne var endast ett förråd. Robert hade sin MC där. Robert var hans pojke. Hans flicka hette Eva. Hustrun Agnes. Jam sysslade med någonting inne i huset. Tom tittade på stora huset. På taket låg enkupigt tegel. På denna sida var det gammalt tegel. Det var rent som nytt. Han hade kommit på ett knep. Han ställde teglet i en stor plasttunna. I den hade han en stark lösning av kaustiksoda. När teglet varit däri en halvtimma föll all gammal smuts och lava av. Bara med några tag av en borste. Han var nöjd med sin uppfinning. På andra sidan taket hade han lagt ut nya tegelpannor, med ett liknande utseende. Det blev bra.
Rännorna var nya i svart plast. Väggarna hade varit målade med beige plastfärg. Han strök på kaustiksodan, och lät det torka. Sedan gick det att stryka på Falu rödfärg. Den fastnade lika bra som på nytt trävirke. Det var också en uppfinning han gjort. Jam rotade i källaren. Infarten till tomten var från Ballmovägen. Det var vid slutet av vägen, så det var bra. Tomten lutade mycket neråt. Davrevägen låg nedanför. Det var ett lugnt område. En gång hade Tom hittat ett glasspapper där nere på tomten. Annars hade det varit lugnt. Nere vid tomten mot Davrevägen växte kantareller varje år. De fick växa sig stora innan han plockade. Jam hittade vad han sökt. Det var två åkkort för järnvägen och spårvagn. De åt frukost under tystnad. Han tog fram fyra morötter och två kokta potatisar ur kylen. Det skulle kaninen ha, medan de var borta. Han var fortfarande betryckt. Jam förstod vad som tyngde honom. ”Vi vänder oss till EU-domstolen”, sa han. Tom googlade på tågtiderna. De gick ned till hållplatsen. Strax kom tåget. Han och Jam steg på i mitten. Tåget hade stannat så. Det var en ny typ av biljettmaskiner. Jam förstod sig inte på dem. Han stack in sitt kort och tryckte på en knapp. Det lät konstigt, och kortet kom ut igen.
Jam sade till honom att strunta i betalning. Kommer det en kontrollant så får vi förklara att maskinen är sönder. Jam satte sig. Han lämnade fönsterplatsen åt Tom. Tom slog sig ned. Han följde Soleån. Den slingrade sig utanför tåget. Björkar lyste i solen, med sina vita stammar. Kor betade. En skock får gick vid ån. När de närmade sig Braeborg, blev det fabrikshus och byggnader. Vid Hartille station stannade tåget. Några barn steg av. Några vuxna tanter gick på. Tåget rullade in på Braeborgs central. Han och Jam steg av. På centralen var ett liv och ett kiv, trots att det var tidigt. En tiggare höll fram sin skål. Det var ett barn. Jam och han gick ut på Centralstationen. De gick in i det lilla huset för reseinformation. Jam frågade hur det nya biljettsystemet fungerar. Det var inte nytt svarade tanten i kassan. Hon förklarade ändå. De bestämde sig för att ta ettan. På vagnen betalade Jam med både sitt och hans kort. De satte sig. Staden myllrade av människor. ”Vad är klockan”, frågade Jam. Den var kvart i tio. De steg av vid Järntorget. Vatten sprutade och porlade i fontänen. ”Tänk att Dan Andersson var här”, sa han. Dan Andersson satt på en restaurang som kallades ”Tullens svarta krog”. Han skrev då om ”Masthuggstemplets torn”.
De gick mot Danmarksfärjan. Utanför Folkets hus stod en staty av Palme. De kom upp till kassan. ”Två biljetter till Fredriks hamn”, sa Jam. Sedan fick de vänta. Jam började piggna till. Han vände sig till Tom och sa, ”berätta om psykoterapi”. Han började må lite bättre. Det var nog bra att resa bort lite. ”Jag kan berätta när jag arbetade med ungdomar i Braeborg”, sa han. Jag är idel öra, sa Jam. Det var inom Braeborgs gymnasium. Vi hade en verksamhet dit skolsyster och kurator kunde remittera elever för samtal. De allra flesta var mycket motiverade. Först hade vi tre intervjusamtal. Sedan bestämde vi om vi skulle fortsätta. Mina ungdomar fick sitta under intervjun. Sedan erbjöd jag en slaf. Jag tänkte att det nog är bättre att ligga ned när minnen och drömmar börjar komma. Alla mina patienter tog emot erbjudandet. Väldigt få av mina patienter ville sluta efter tre gånger. Hos några terapeuter slutade hälften. Jam hade hört detta förut. Han var glad att Tom började må bättre, men orkade inte lyssna längre. Båten hade kommit in, och de gick ombord. Jam ville spela på spelautomat. De ställde sin packning vid bakre uteplatsen. Måsar följde båten när de lade ut från land. Antagligen vana att bli matade. Jam hittade spelautomaterna. Han tyckte inte om att Jam spelade. Jam drog i den enarmade banditen. Han vann ingenting, men fortsatte. Plötsligt hände det. Symbolerna stämde och kronor började rassla. Jam insåg att han var rik. ”Nu är jag millionär”, tänkte Jam. Tom hjälpte Jam att räkna pengarna. Han mådde mycket bättre nu. Det var bara enkronor. Hundra stycken. Jam blev förtvivlad. ”Allt är bara lurendrejeri”. Nu var allting som vanligt. Han mådde bra, och Jam var upprörd. ”Snart är vi i Skagen”, sa han. Då skall du se att du blir glad igen.
Katten Jam och Tom skall till Skagen. Jam såg fram mot det. Sista veckan hade Tom varit dyster. Det berodde på det misslyckade besöket i Stockholm. Jam hade försökt behärska sig, men en del tjat hade det ändå blivit. Det var ju sommar, och alla reste någon stans. En tur till Skagen var väl inte för mycket tyckte Jam. Tom satt med en kopp kaffe på altanen vid Lilla huset. Det var i Daga. Agnes var bortrest. Hon var på sin släktgård i Skåne. Hon hade barnen med sig. Kaninen var kvar hos honom. Han granskade Lilla huset. Det var målat i röd oljefärg, med vita knutar. Där inne var endast ett förråd. Robert hade sin MC där. Robert var hans pojke. Hans flicka hette Eva. Hustrun Agnes. Jam sysslade med någonting inne i huset. Tom tittade på stora huset. På taket låg enkupigt tegel. På denna sida var det gammalt tegel. Det var rent som nytt. Han hade kommit på ett knep. Han ställde teglet i en stor plasttunna. I den hade han en stark lösning av kaustiksoda. När teglet varit däri en halvtimma föll all gammal smuts och lava av. Bara med några tag av en borste. Han var nöjd med sin uppfinning. På andra sidan taket hade han lagt ut nya tegelpannor, med ett liknande utseende. Det blev bra.
Rännorna var nya i svart plast. Väggarna hade varit målade med beige plastfärg. Han strök på kaustiksodan, och lät det torka. Sedan gick det att stryka på Falu rödfärg. Den fastnade lika bra som på nytt trävirke. Det var också en uppfinning han gjort. Jam rotade i källaren. Infarten till tomten var från Ballmovägen. Det var vid slutet av vägen, så det var bra. Tomten lutade mycket neråt. Davrevägen låg nedanför. Det var ett lugnt område. En gång hade Tom hittat ett glasspapper där nere på tomten. Annars hade det varit lugnt. Nere vid tomten mot Davrevägen växte kantareller varje år. De fick växa sig stora innan han plockade. Jam hittade vad han sökt. Det var två åkkort för järnvägen och spårvagn. De åt frukost under tystnad. Han tog fram fyra morötter och två kokta potatisar ur kylen. Det skulle kaninen ha, medan de var borta. Han var fortfarande betryckt. Jam förstod vad som tyngde honom. ”Vi vänder oss till EU-domstolen”, sa han. Tom googlade på tågtiderna. De gick ned till hållplatsen. Strax kom tåget. Han och Jam steg på i mitten. Tåget hade stannat så. Det var en ny typ av biljettmaskiner. Jam förstod sig inte på dem. Han stack in sitt kort och tryckte på en knapp. Det lät konstigt, och kortet kom ut igen.
Jam sade till honom att strunta i betalning. Kommer det en kontrollant så får vi förklara att maskinen är sönder. Jam satte sig. Han lämnade fönsterplatsen åt Tom. Tom slog sig ned. Han följde Soleån. Den slingrade sig utanför tåget. Björkar lyste i solen, med sina vita stammar. Kor betade. En skock får gick vid ån. När de närmade sig Braeborg, blev det fabrikshus och byggnader. Vid Hartille station stannade tåget. Några barn steg av. Några vuxna tanter gick på. Tåget rullade in på Braeborgs central. Han och Jam steg av. På centralen var ett liv och ett kiv, trots att det var tidigt. En tiggare höll fram sin skål. Det var ett barn. Jam och han gick ut på Centralstationen. De gick in i det lilla huset för reseinformation. Jam frågade hur det nya biljettsystemet fungerar. Det var inte nytt svarade tanten i kassan. Hon förklarade ändå. De bestämde sig för att ta ettan. På vagnen betalade Jam med både sitt och hans kort. De satte sig. Staden myllrade av människor. ”Vad är klockan”, frågade Jam. Den var kvart i tio. De steg av vid Järntorget. Vatten sprutade och porlade i fontänen. ”Tänk att Dan Andersson var här”, sa han. Dan Andersson satt på en restaurang som kallades ”Tullens svarta krog”. Han skrev då om ”Masthuggstemplets torn”.
De gick mot Danmarksfärjan. Utanför Folkets hus stod en staty av Palme. De kom upp till kassan. ”Två biljetter till Fredriks hamn”, sa Jam. Sedan fick de vänta. Jam började piggna till. Han vände sig till Tom och sa, ”berätta om psykoterapi”. Han började må lite bättre. Det var nog bra att resa bort lite. ”Jag kan berätta när jag arbetade med ungdomar i Braeborg”, sa han. Jag är idel öra, sa Jam. Det var inom Braeborgs gymnasium. Vi hade en verksamhet dit skolsyster och kurator kunde remittera elever för samtal. De allra flesta var mycket motiverade. Först hade vi tre intervjusamtal. Sedan bestämde vi om vi skulle fortsätta. Mina ungdomar fick sitta under intervjun. Sedan erbjöd jag en slaf. Jag tänkte att det nog är bättre att ligga ned när minnen och drömmar börjar komma. Alla mina patienter tog emot erbjudandet. Väldigt få av mina patienter ville sluta efter tre gånger. Hos några terapeuter slutade hälften. Jam hade hört detta förut. Han var glad att Tom började må bättre, men orkade inte lyssna längre. Båten hade kommit in, och de gick ombord. Jam ville spela på spelautomat. De ställde sin packning vid bakre uteplatsen. Måsar följde båten när de lade ut från land. Antagligen vana att bli matade. Jam hittade spelautomaterna. Han tyckte inte om att Jam spelade. Jam drog i den enarmade banditen. Han vann ingenting, men fortsatte. Plötsligt hände det. Symbolerna stämde och kronor började rassla. Jam insåg att han var rik. ”Nu är jag millionär”, tänkte Jam. Tom hjälpte Jam att räkna pengarna. Han mådde mycket bättre nu. Det var bara enkronor. Hundra stycken. Jam blev förtvivlad. ”Allt är bara lurendrejeri”. Nu var allting som vanligt. Han mådde bra, och Jam var upprörd. ”Snart är vi i Skagen”, sa han. Då skall du se att du blir glad igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar