Taxi.
Idag har Tom och Katten Jam varit på biblioteket. Det stod i almanackan att de skulle dit idag. Ingenstans stod det hur dags taxin skulle komma. Jam anade oråd. Han ringde till hemtjänsten. Ivy svarade. De hade ingen notering i ämnet. Jam hade tagit upp det med en vikarie. Det är bättre att du ringer, sade hon. Hon lovade att kolla upp det. Hon skulle ringa om en stund. Efter en stund ringde det. Jam svarade. Det kommer en bil klockan nio och femton. Jag följer med, sade Ivy. Hur länge håller ni på, undrade hon. Högst fyrtio minuter, svarade han. Då beställer jag hemresa till tio och fyrtiofem, sade hon. De kom fram i mycket god tid. Halv tio. Ivy var upprörd över att Tom bara äter en banan till frukost. Njuter du inte av mat, frågade hon. Jag har inga laster, svarade han. Vad äter du på en dag, undrade hon. Han svarade. Jag äter en banan till frukost. Ca klockan sju och trettio. Till lunch klockan elva äter jag en frusen matskål. ICA:s. Till middag klockan sjutton äter jag en frusen vanlig fyrkantig. På kvällen två kokta ägg. Äter du inget mer, undrade Ivy? Nej jag äter inget mer, svarade han. Men njuter du inte av mat? Nej jag njuter inte av mat. Men har du inga drifter, undrade hon. Har du inga sexuella drifter? Nej jag har inga sexuella drifter, svarade han. Men du måste väl njuta av mat och sex? Summan av njutningar är nog densamma men föremålen skiljer sig. Det kan de väl inte göra, undrade hon?
Att vi placerar en viss mängd njutning kopplat till ett visst område har med uppfostran att göra, förklarade han. Var har du fått det ifrån, undrade hon. Från Freud. Autister har inte alls samma drifter som normala. Har autister några drivkrafter, undrade hon. Ja, för att lära sig telefonkatalogen utantill krävs en stark motivation, svarade han. Summan av drivkrafterna är den samma, men det är riktat åt helt andra håll. Jag tror inte på Freud, sade hon. När jag arbetade inom gymnasieskolan i Braeborg, hade vi en särskild Guru, sade Tom. Hans namn var Moses Laufer. Han hade haft Anna Freud som handledare. Anna var Sigmunds dotter. Hon handleddes mycket av sin Pappa. Moses handledde mig. Jag står nära Freud. Det är bara två led emellan. Jag inverkade också på Moses teoribildning. Moses trodde på penisavund och stor olikhet mellan könen. Särskilt i uppväxten. Mina erfarenheter med ungdomsterapier talade ett annat språk. Mina erfarenheter sade att det inte är någon egentlig skillnad mellan flickor och pojkar. Att lära känna sin egen sexualitet trodde Moses gick en helt annan väg hos flickor än hos pojkar. Han trodde att penis var grunden även hos flickor. Att de därmed förlorade sin egen drift i längtan och avund mot pojkar. Att de väntade på kontakten med en man. Innan dess skulle de inte ha någon sexualitet.
I tonåren skulle flickor vara avsexualiserade. Mitt intryck från mina patienter talade ett helt annat språk. Jag bad Moses att tala om detta med sin fru. Efter två månader kröp det fram. Moses lät hälsa att jag hade rätt. Det är skrämmande att många psykoterapeuter fortfarande bekänner sig till tro på penisavund. Jam sov djupt. Han somnade alltid när Tom talade om sitt arbete. Tom fortsatte att föreläsa. Hos Freud låg alltid patienten på en divan. Själv satt han bakom nacken på patienten. Mycket har spekulerats i varför. Oavsett varför så tror jag inte på den modellen. Hos mig låg också patienten på en divan. Jag tror att det skall vara patientens val att se psykoterapeuten eller inte. Jag satt vid sidan av patienten. Några meter ifrån. Patienten kunde välja mellan att se in i väggen, ut genom fönstret, eller vrida huvudet och möta min blick. Alla patienter valde att växla mellan dessa tre förhållningssätt. Det var inte så mycket vad patienten sade, som var intressant. Det intressantaste var hur patienten sade det. Vilken känsla som uppstod i rummet. Det kallas överföring.
Överföring betyder att patienten behandlar mig som om jag vore Mamma, Pappa, eller någon annan viktig primär person. Att patienten inte kan se mig så som jag är, utan bemöter mig som om jag vore hennes Mamma, är förstås ett handikapp. De känslor jag som terapeut får i rummet kallas motöverföring. Den består dels av egentlig motöverföring och av egen överföring. Handledningens uppgift är att bena upp och skilja dessa åt. Den egna överföringen hör inte hemma i terapin, utan skall tas bort. Den hör hemma i handledningen eller i terapeutens egenterapi. Jam snarkade. Saker kan missuppfattas sade Tom. Ett exempel har jag från en föreläsning på psykologutbildningen. Detta var för länge sedan när den bärbara datorn var helt ny. Medan jag föreläste satt en ung man och stirrade ned i sin dator. Det gick till sist så långt att han började skriva mitt under brinnande föreläsning. Det var oerhört provocerande. Närmast nedlåtande. Som föreläsare mådde jag förstås dåligt. Jag sade några väl valda ord till den unge mannen. När jag efteråt berättade detta för en god vän förklarade han. Den unge mannen hade antecknat min föreläsning förstås. Jag hade fullständigt missförstått hans beteende. Sådant kan hända i psykoterapirummet också. En kvinnlig patient visade nakenbilder på sig själv. Jag såg det förstås som ett utagerande av värsta sorten. Senare förstod jag att hon varit oerhört stolt över att ha blivit fotograferad i en proffsstudio. Bilderna fick en annan innebörd. Jam vaknade. Han hade drömt om när han var liten. Han ville berätta. Vi tar det senare, slutade Tom med. Besök också: www.ordklasser.se
Idag har Tom och Katten Jam varit på biblioteket. Det stod i almanackan att de skulle dit idag. Ingenstans stod det hur dags taxin skulle komma. Jam anade oråd. Han ringde till hemtjänsten. Ivy svarade. De hade ingen notering i ämnet. Jam hade tagit upp det med en vikarie. Det är bättre att du ringer, sade hon. Hon lovade att kolla upp det. Hon skulle ringa om en stund. Efter en stund ringde det. Jam svarade. Det kommer en bil klockan nio och femton. Jag följer med, sade Ivy. Hur länge håller ni på, undrade hon. Högst fyrtio minuter, svarade han. Då beställer jag hemresa till tio och fyrtiofem, sade hon. De kom fram i mycket god tid. Halv tio. Ivy var upprörd över att Tom bara äter en banan till frukost. Njuter du inte av mat, frågade hon. Jag har inga laster, svarade han. Vad äter du på en dag, undrade hon. Han svarade. Jag äter en banan till frukost. Ca klockan sju och trettio. Till lunch klockan elva äter jag en frusen matskål. ICA:s. Till middag klockan sjutton äter jag en frusen vanlig fyrkantig. På kvällen två kokta ägg. Äter du inget mer, undrade Ivy? Nej jag äter inget mer, svarade han. Men njuter du inte av mat? Nej jag njuter inte av mat. Men har du inga drifter, undrade hon. Har du inga sexuella drifter? Nej jag har inga sexuella drifter, svarade han. Men du måste väl njuta av mat och sex? Summan av njutningar är nog densamma men föremålen skiljer sig. Det kan de väl inte göra, undrade hon?
Att vi placerar en viss mängd njutning kopplat till ett visst område har med uppfostran att göra, förklarade han. Var har du fått det ifrån, undrade hon. Från Freud. Autister har inte alls samma drifter som normala. Har autister några drivkrafter, undrade hon. Ja, för att lära sig telefonkatalogen utantill krävs en stark motivation, svarade han. Summan av drivkrafterna är den samma, men det är riktat åt helt andra håll. Jag tror inte på Freud, sade hon. När jag arbetade inom gymnasieskolan i Braeborg, hade vi en särskild Guru, sade Tom. Hans namn var Moses Laufer. Han hade haft Anna Freud som handledare. Anna var Sigmunds dotter. Hon handleddes mycket av sin Pappa. Moses handledde mig. Jag står nära Freud. Det är bara två led emellan. Jag inverkade också på Moses teoribildning. Moses trodde på penisavund och stor olikhet mellan könen. Särskilt i uppväxten. Mina erfarenheter med ungdomsterapier talade ett annat språk. Mina erfarenheter sade att det inte är någon egentlig skillnad mellan flickor och pojkar. Att lära känna sin egen sexualitet trodde Moses gick en helt annan väg hos flickor än hos pojkar. Han trodde att penis var grunden även hos flickor. Att de därmed förlorade sin egen drift i längtan och avund mot pojkar. Att de väntade på kontakten med en man. Innan dess skulle de inte ha någon sexualitet.
I tonåren skulle flickor vara avsexualiserade. Mitt intryck från mina patienter talade ett helt annat språk. Jag bad Moses att tala om detta med sin fru. Efter två månader kröp det fram. Moses lät hälsa att jag hade rätt. Det är skrämmande att många psykoterapeuter fortfarande bekänner sig till tro på penisavund. Jam sov djupt. Han somnade alltid när Tom talade om sitt arbete. Tom fortsatte att föreläsa. Hos Freud låg alltid patienten på en divan. Själv satt han bakom nacken på patienten. Mycket har spekulerats i varför. Oavsett varför så tror jag inte på den modellen. Hos mig låg också patienten på en divan. Jag tror att det skall vara patientens val att se psykoterapeuten eller inte. Jag satt vid sidan av patienten. Några meter ifrån. Patienten kunde välja mellan att se in i väggen, ut genom fönstret, eller vrida huvudet och möta min blick. Alla patienter valde att växla mellan dessa tre förhållningssätt. Det var inte så mycket vad patienten sade, som var intressant. Det intressantaste var hur patienten sade det. Vilken känsla som uppstod i rummet. Det kallas överföring.
Överföring betyder att patienten behandlar mig som om jag vore Mamma, Pappa, eller någon annan viktig primär person. Att patienten inte kan se mig så som jag är, utan bemöter mig som om jag vore hennes Mamma, är förstås ett handikapp. De känslor jag som terapeut får i rummet kallas motöverföring. Den består dels av egentlig motöverföring och av egen överföring. Handledningens uppgift är att bena upp och skilja dessa åt. Den egna överföringen hör inte hemma i terapin, utan skall tas bort. Den hör hemma i handledningen eller i terapeutens egenterapi. Jam snarkade. Saker kan missuppfattas sade Tom. Ett exempel har jag från en föreläsning på psykologutbildningen. Detta var för länge sedan när den bärbara datorn var helt ny. Medan jag föreläste satt en ung man och stirrade ned i sin dator. Det gick till sist så långt att han började skriva mitt under brinnande föreläsning. Det var oerhört provocerande. Närmast nedlåtande. Som föreläsare mådde jag förstås dåligt. Jag sade några väl valda ord till den unge mannen. När jag efteråt berättade detta för en god vän förklarade han. Den unge mannen hade antecknat min föreläsning förstås. Jag hade fullständigt missförstått hans beteende. Sådant kan hända i psykoterapirummet också. En kvinnlig patient visade nakenbilder på sig själv. Jag såg det förstås som ett utagerande av värsta sorten. Senare förstod jag att hon varit oerhört stolt över att ha blivit fotograferad i en proffsstudio. Bilderna fick en annan innebörd. Jam vaknade. Han hade drömt om när han var liten. Han ville berätta. Vi tar det senare, slutade Tom med. Besök också: www.ordklasser.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar