Vänner.
Katten Jam och Tom var vänner. Jam hade varit bekymrad för Toms skull. Tom var nedslagen. Han skickade ett mail till sin kusin, Ingeborg. Jag har skrivit texter om en liten katt. Han heter Jam. I texterna "Poppo" och "Tass", berättas om tomten Einar fick. Jag var med den gången. Det har varit svårt att glömma. Varje sommar har jag tänkt på den. Jag har aldrig vågat ringa. Det är inte värt någon konflikt. Säger du nej så är det bara så. Nu ville jag säga det innan jag går bort. Om du läser mina texter kanske du förstår bättre. I vilket fall ses vi den trettonde september. Snälla. Avsky mig nu inte för detta. Det hela är Pappas fel. Om du det minsta tycker att det här är obehagligt, så glöm det bara. Jag har förträngt det i så många år. Några år till spelar kanske ingen roll. Jag har fortfarande inte hittat adressen till Kaninestad kyrka. Jag har nu sökt Hans Persson. Han måste väl veta besöksadressen. Eva tänker ta med fika. Kaffe till alla förstod jag det som. Huvudsaken är att vi är vänner. Nu har jag öst ur mig det jag hade. När Agnes dog blev jag psykiskt dålig. Jag gjorde av med oerhört mycket pengar. Jag hade ett hus i Daga och ett på Slangö. Vi hade mer än så. Jag får vara glad att jag överlevde.
Robert har jag ingen kontakt med. Eva älskar jag. Henne lever jag för. Det är roligt med kontakten med dig. Som psykolog blir jag bekymrad för Gerda. Man dras in. Förstår hon ingenting om hurdan han är? Jag skulle vilja hälsa på i din stuga. Det blir väl tid för det också. Jag tycker att du borde skaffa en dator. En bärbar liten får du lätt för tre tusen. Mail är så praktiskt. Ett komplement till telefon och att ses. Jam var mycket tveksam. Var det rätt eller fel att skriva om tomten. Jam bad honom att berätta någonting. Han visste att då brukar han må bättre. Han berättade om sin tid i nionde klass i grundskolan. Jag övertalades att ställa upp i valet till elevvårdsordförande. Det var jag, Fransson och en klyftig tjej som hette Lisa. Eleverna röstade men rektor bestämde. Vad som egentligen hände vet jag inte men Fransson blev ordförande. Jag fick ansvar att starta ett skoldisko, och Lisa fick ingenting. Det var Fransson och jag som gjorde skoltidningen. Han var smart och väldigt rolig. Diskot blev ett äventyr och en succé. Två gånger var Doris där med bandet Plums. En gång var Tommy Rander där. Fler och fler elever kom till våra diskon. Sniffarna kom också dessvärre. Vi hade ju själva ansvar för ordningen.
Till slut kom t.o.m. SniffarTommy. Han var flera år äldre och bodde förstås i Solgårdarna. Sniffarna höll till i Krokängsparken. Alla var rädda för Tommy. Jag var ytterst ansvarig för ordningen på skoldiskot. Konstigt nog betalade han utan protester. Han var som ett lamm hela kvällen och när vi stängde gick han utan protester. Kanske var han väldigt glad över att bli insläppt. Första året på gymnasiet gick jag på Lundby. Teknisk linje. I en annan klass gick en tjej som var sagolik. Första gången jag såg henne var på fritidsgården vid Wieselgrensplatsen. Björn Skifs hade spelat. En pytteliten mörkhårig prinsessa seglade fram över golvet. Hon var fullkomligt perfekt. Hon svävade fram. Fötterna nuddade inte golvet. Hon var helt unik. Hon hette Kristina Lindberg. Kristina blev Sveriges mest utvikta senare. På skolan stod vi i var sin ända av entrén och såg på varandra. Jag kom från ena hållet där tekniken låg. Hon läste på ekonomilinjen och var klasskamrat med Olle. De kom från andra hållet. Vi träffades på en fest i Lundby. Kristina och jag blev ensamma i ett litet rum. Jag såg in i hennes vackra ögon i hennes absolut perfekta ansikte. Vi kysstes. Då stormade Olle in i rummet. ”Lyssna inte på honom, sådär säger han till alla”. Magin var bruten och tillfället förstört. Olle vann ju ingenting men var säkert svartsjuk så klart.
Kristina var ihop med Danne i Tages. Han var mycket äldre och hade hög status. Man skulle spela i ett band. När jag var arton var jag i Daga en sommar. Mormor hade en sommarstuga där. Jag lärde känna bröderna Anders och Erik Couro. Vi var ett gäng killar och tjejer som brukade träffas nere vid sjön. På dagarna badade vi och snackade. På kvällarna gjorde vi en brasa och berättade spökhistorier. Anders hypnotiserade oss, Fast på mig funkade det inte. En amerikan var där. Efter hypnos sprang han mellan träden och skrek ”I´m invisible, I´m invisible”. Amerikaner alltså! Jam sov tungt. Han brukade somna när Tom berättade. Tom såg upp och märkte att Jam sov. Han ruskade i Jam. Jag ångrar mig, sa han till Jam. Hur skall jag få Ingeborg att inte läsa mailet? Toms syster hade ringt. Hon visste att han börjat tänka på tomten igen. Frågan var om han var uppvarvad? Jag tycker att du skall ringa Ingeborg, sa Jam. Ring och säg precis som det är. Att du ångrar dig, och vad du skrev. Du kan också säga varför du skrev. Han ringde. Först på den vanliga telefonen. Sedan på mobilen. Ingen svarade. Han talade in på telefonsvararen. Att han ångrade mailet. Han blev lite lugnare. Jam tittade medlidsamt på honom. Tänk hur du alltid ställer till det, sa Jam. Tom tittade på klockan. Den var bara tio över fyra. Han och Jam brukade äta klockan fem. Nu ville han äta. Han ville fly. Bort från allt besvärligt. Jam tittade ömt på honom. Nu är det du som är liten, sa han.
Katten Jam och Tom var vänner. Jam hade varit bekymrad för Toms skull. Tom var nedslagen. Han skickade ett mail till sin kusin, Ingeborg. Jag har skrivit texter om en liten katt. Han heter Jam. I texterna "Poppo" och "Tass", berättas om tomten Einar fick. Jag var med den gången. Det har varit svårt att glömma. Varje sommar har jag tänkt på den. Jag har aldrig vågat ringa. Det är inte värt någon konflikt. Säger du nej så är det bara så. Nu ville jag säga det innan jag går bort. Om du läser mina texter kanske du förstår bättre. I vilket fall ses vi den trettonde september. Snälla. Avsky mig nu inte för detta. Det hela är Pappas fel. Om du det minsta tycker att det här är obehagligt, så glöm det bara. Jag har förträngt det i så många år. Några år till spelar kanske ingen roll. Jag har fortfarande inte hittat adressen till Kaninestad kyrka. Jag har nu sökt Hans Persson. Han måste väl veta besöksadressen. Eva tänker ta med fika. Kaffe till alla förstod jag det som. Huvudsaken är att vi är vänner. Nu har jag öst ur mig det jag hade. När Agnes dog blev jag psykiskt dålig. Jag gjorde av med oerhört mycket pengar. Jag hade ett hus i Daga och ett på Slangö. Vi hade mer än så. Jag får vara glad att jag överlevde.
Robert har jag ingen kontakt med. Eva älskar jag. Henne lever jag för. Det är roligt med kontakten med dig. Som psykolog blir jag bekymrad för Gerda. Man dras in. Förstår hon ingenting om hurdan han är? Jag skulle vilja hälsa på i din stuga. Det blir väl tid för det också. Jag tycker att du borde skaffa en dator. En bärbar liten får du lätt för tre tusen. Mail är så praktiskt. Ett komplement till telefon och att ses. Jam var mycket tveksam. Var det rätt eller fel att skriva om tomten. Jam bad honom att berätta någonting. Han visste att då brukar han må bättre. Han berättade om sin tid i nionde klass i grundskolan. Jag övertalades att ställa upp i valet till elevvårdsordförande. Det var jag, Fransson och en klyftig tjej som hette Lisa. Eleverna röstade men rektor bestämde. Vad som egentligen hände vet jag inte men Fransson blev ordförande. Jag fick ansvar att starta ett skoldisko, och Lisa fick ingenting. Det var Fransson och jag som gjorde skoltidningen. Han var smart och väldigt rolig. Diskot blev ett äventyr och en succé. Två gånger var Doris där med bandet Plums. En gång var Tommy Rander där. Fler och fler elever kom till våra diskon. Sniffarna kom också dessvärre. Vi hade ju själva ansvar för ordningen.
Till slut kom t.o.m. SniffarTommy. Han var flera år äldre och bodde förstås i Solgårdarna. Sniffarna höll till i Krokängsparken. Alla var rädda för Tommy. Jag var ytterst ansvarig för ordningen på skoldiskot. Konstigt nog betalade han utan protester. Han var som ett lamm hela kvällen och när vi stängde gick han utan protester. Kanske var han väldigt glad över att bli insläppt. Första året på gymnasiet gick jag på Lundby. Teknisk linje. I en annan klass gick en tjej som var sagolik. Första gången jag såg henne var på fritidsgården vid Wieselgrensplatsen. Björn Skifs hade spelat. En pytteliten mörkhårig prinsessa seglade fram över golvet. Hon var fullkomligt perfekt. Hon svävade fram. Fötterna nuddade inte golvet. Hon var helt unik. Hon hette Kristina Lindberg. Kristina blev Sveriges mest utvikta senare. På skolan stod vi i var sin ända av entrén och såg på varandra. Jag kom från ena hållet där tekniken låg. Hon läste på ekonomilinjen och var klasskamrat med Olle. De kom från andra hållet. Vi träffades på en fest i Lundby. Kristina och jag blev ensamma i ett litet rum. Jag såg in i hennes vackra ögon i hennes absolut perfekta ansikte. Vi kysstes. Då stormade Olle in i rummet. ”Lyssna inte på honom, sådär säger han till alla”. Magin var bruten och tillfället förstört. Olle vann ju ingenting men var säkert svartsjuk så klart.
Kristina var ihop med Danne i Tages. Han var mycket äldre och hade hög status. Man skulle spela i ett band. När jag var arton var jag i Daga en sommar. Mormor hade en sommarstuga där. Jag lärde känna bröderna Anders och Erik Couro. Vi var ett gäng killar och tjejer som brukade träffas nere vid sjön. På dagarna badade vi och snackade. På kvällarna gjorde vi en brasa och berättade spökhistorier. Anders hypnotiserade oss, Fast på mig funkade det inte. En amerikan var där. Efter hypnos sprang han mellan träden och skrek ”I´m invisible, I´m invisible”. Amerikaner alltså! Jam sov tungt. Han brukade somna när Tom berättade. Tom såg upp och märkte att Jam sov. Han ruskade i Jam. Jag ångrar mig, sa han till Jam. Hur skall jag få Ingeborg att inte läsa mailet? Toms syster hade ringt. Hon visste att han börjat tänka på tomten igen. Frågan var om han var uppvarvad? Jag tycker att du skall ringa Ingeborg, sa Jam. Ring och säg precis som det är. Att du ångrar dig, och vad du skrev. Du kan också säga varför du skrev. Han ringde. Först på den vanliga telefonen. Sedan på mobilen. Ingen svarade. Han talade in på telefonsvararen. Att han ångrade mailet. Han blev lite lugnare. Jam tittade medlidsamt på honom. Tänk hur du alltid ställer till det, sa Jam. Tom tittade på klockan. Den var bara tio över fyra. Han och Jam brukade äta klockan fem. Nu ville han äta. Han ville fly. Bort från allt besvärligt. Jam tittade ömt på honom. Nu är det du som är liten, sa han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar