Verkstaden.
Jam var på dåligt humör. Detta var tredje morgonen i följd som Tom sov längre än till klockan sju på morgonen. Jam försökte behärska sig. När Tom äntligen vaknade tjugo minuter över sju, sa Jam vänligt ”god morgon”, ”så det passar herrn att vakna till sist”. Det var idag som bilen skulle lämnas in till lagning i Ulingsås. Jam kunde inte behärska sig. Han tittade strängt på Tom och sade. ”Det är fler fel på bilen”. Tom gnuggade sig i ögonen. Han var yrvaken. Vad säger du? Är det fler fel på bilen? Jam kände att han hade trumf på hand. Fastighetsskötaren var här i morse. När du sov. Han drog på det. Men det bryr du väl dig inte om, sa han. Klart att jag bryr mig om det. Tom drog på sig kortbyxorna. Det var hål i ena sockan. Lika bra att slänga den. Han hade ingen ordning på sina sockar. Som tur var var alla mörka. Dumt nog var vissa blå med randstruktur. Det hade varit bättre om alla varit svarta. Det är snart dags att köpa nya strumpor, tänkte han. Och kallsingar. Det finns på ICA visste han. Jam väntade otåligt. Han tog på sig en grön T-tröja. Han gick ut i köket och satte på kaffevatten. Tog fram en banan ur kylskåpet. Han drack Neskaffe varje morgon. Aldrig riktigt kaffe.
”Nå", sa Jam. Ursäkta, var var vi, undrade Tom. Bilen har fler fel. Jam kände sig överlägsen. För några dagar sedan besiktigade de bilen. En varningslampa hade lyst. ”Avgasreningen fungerar inte”, stod det på instrumentpanelen. Det skulle kosta åtta tusen, sa de på verkstaden. Toms vän och gamle granne, Jan, kunde allt om bilar. Besiktiga först. Det kan vara ett felmeddelande beroende på bilens dator, sa han. Jam blev upprörd. Men de gjorde som Jan föreslagit. På besiktningen sa de, ”det är endast ett datorfel”. ”Åtgärda det och kom tillbaka”. Jam erkände inte sitt misstag förstås, men han blev samtidigt glad för Toms del. Idag hade de tid hos bildatorspecialisten. Toms kaffevatten var varmt. Han öste ned kaffepulver i sin mugg, och hällde vatten på. ”Nå”, sa Jam igen. Javisst ja. Vad är det för fel? Tom tog en tugga på bananen. Du undrar alltså till sist vad fastighetsskötaren sa. Han lät irriterad. Det var tyst en stund. ”Det är fel på larmet”, sa han. Larmet. Vad för fel? ”Larmet går igång av sig själv. En baklampa blinkar. Efter tre minuter tystnar det. Efter en stund börjar det igen”, sa han, och verkade nöjd. Tom var klar med kaffet och bananen. De gick ut i hallen. ”Dags för morgonpromenaden”, sa Tom. Jam och Tom gick ut. Det var ännu ganska svalt ute. Klockan var tjugo i åtta.
De gick sin vanliga slinga. Jam sprang före. Han skrattade åt Tom som stapplade sig fram. För att retas sprang han stora omvägar. Han sprang i cirklar runt Tom. Ett lätt regn började falla. ”Bäst att skynda sig in”, sa Jam. Tom låtsades som inget. Det får ta den tid det tar. Dessutom hade han alltid tur med vädret. Det blir nog ingen störtskur, tänkte han. Det brukar hålla upp medan jag promenerar. Han gick med sina vandringsstavar. Jam sprang säkert fem gånger längre än vad Tom gick. När de kom in satte sig han vid synten. Han hade lurarna på sig. Jam surade. Häromdagen kom Tom att tänka på en sak. Här är fruktansvärt lyhört. Han brukade sjunga när han spelade. Han sjöng i en mikrofon, vars ljud han hörde i lurarna, tillsammans med ljudet från synten. Han insåg att han ändå sjöng rätt högt. Han vet hur sång utan musik brukar låta. Fruktansvärt hemskt. Efter det sjunger han inte längre. Han bara ”tänker” sången. Det lät alltså ingenting för Jam. Jam stod inte ut. Just när han var beredd på att ”klösa” Tom, så ringer telefonen. Det var Toms vän. ”Om ni går ut till bilen nu, så kommer jag dit bort”. Tur att han hörde telefonen. De klär på sig. Han tar sina svarta träningsskor. De med kardborreband.
Jam är klädd som vanligt. En gång har Tom bytt kardborreband. Det kostade etthundra fyrtio kronor. Det var det värt. Han har ingen känsel i vänstra handen, så kardborreband är bäst. De går ut. Tom stapplar fram . Jam skuttar. Jam springer några meter. Så vänder han sig om och ser så han är med. Det har slutat regna. Solen lyser, och det är varmt igen. Framme vid bilen öppnar han båda dörrarna. Det vädrar igenom. Den unga frun med bilen bredvid kommer samtidigt. De ser på varandra. Om och om igen. De vet inte om det är rätt att hälsa. Han ler inte ens. Jam sätter sig på passagerarplatsen. Han är otålig. Toms vän kommer. ”Du får köra före”, säger Tom. Han vet inte vägen och är osäker. Det är så snurrigt i Ulingsås. Vännen kör före. Det är skönt att köra. Tom har en Peugotcabriolet. Jam tyckte bättre om Mercedesen. Den gick fortare. Han älskar att åka fort. ”Jag skulle ändå inte kört fort”, säger Tom. Det är inte roligt längre. Jam tycker visst det är roligt. Framme vid verkstaden lämnar vännen fram besiktningsprotokollet. ”Det skall väl gå att ordna”, säger tanten. Jam tittar strängt på Tom. ”Jovisst ja”, säger han. Det var ju en sak till. Det är fel på larmet. Är det krångligt att laga så kan ni koppla bort det, säger han. Han tittar på Jam. Jam nickar. De förstår varandra. Jam är nog hans allra bästa vän. Verkstaden lovar att ombesiktiga bilen när det är klart. Jam tittar på honom, och nickar nöjt.
Jam var på dåligt humör. Detta var tredje morgonen i följd som Tom sov längre än till klockan sju på morgonen. Jam försökte behärska sig. När Tom äntligen vaknade tjugo minuter över sju, sa Jam vänligt ”god morgon”, ”så det passar herrn att vakna till sist”. Det var idag som bilen skulle lämnas in till lagning i Ulingsås. Jam kunde inte behärska sig. Han tittade strängt på Tom och sade. ”Det är fler fel på bilen”. Tom gnuggade sig i ögonen. Han var yrvaken. Vad säger du? Är det fler fel på bilen? Jam kände att han hade trumf på hand. Fastighetsskötaren var här i morse. När du sov. Han drog på det. Men det bryr du väl dig inte om, sa han. Klart att jag bryr mig om det. Tom drog på sig kortbyxorna. Det var hål i ena sockan. Lika bra att slänga den. Han hade ingen ordning på sina sockar. Som tur var var alla mörka. Dumt nog var vissa blå med randstruktur. Det hade varit bättre om alla varit svarta. Det är snart dags att köpa nya strumpor, tänkte han. Och kallsingar. Det finns på ICA visste han. Jam väntade otåligt. Han tog på sig en grön T-tröja. Han gick ut i köket och satte på kaffevatten. Tog fram en banan ur kylskåpet. Han drack Neskaffe varje morgon. Aldrig riktigt kaffe.
”Nå", sa Jam. Ursäkta, var var vi, undrade Tom. Bilen har fler fel. Jam kände sig överlägsen. För några dagar sedan besiktigade de bilen. En varningslampa hade lyst. ”Avgasreningen fungerar inte”, stod det på instrumentpanelen. Det skulle kosta åtta tusen, sa de på verkstaden. Toms vän och gamle granne, Jan, kunde allt om bilar. Besiktiga först. Det kan vara ett felmeddelande beroende på bilens dator, sa han. Jam blev upprörd. Men de gjorde som Jan föreslagit. På besiktningen sa de, ”det är endast ett datorfel”. ”Åtgärda det och kom tillbaka”. Jam erkände inte sitt misstag förstås, men han blev samtidigt glad för Toms del. Idag hade de tid hos bildatorspecialisten. Toms kaffevatten var varmt. Han öste ned kaffepulver i sin mugg, och hällde vatten på. ”Nå”, sa Jam igen. Javisst ja. Vad är det för fel? Tom tog en tugga på bananen. Du undrar alltså till sist vad fastighetsskötaren sa. Han lät irriterad. Det var tyst en stund. ”Det är fel på larmet”, sa han. Larmet. Vad för fel? ”Larmet går igång av sig själv. En baklampa blinkar. Efter tre minuter tystnar det. Efter en stund börjar det igen”, sa han, och verkade nöjd. Tom var klar med kaffet och bananen. De gick ut i hallen. ”Dags för morgonpromenaden”, sa Tom. Jam och Tom gick ut. Det var ännu ganska svalt ute. Klockan var tjugo i åtta.
De gick sin vanliga slinga. Jam sprang före. Han skrattade åt Tom som stapplade sig fram. För att retas sprang han stora omvägar. Han sprang i cirklar runt Tom. Ett lätt regn började falla. ”Bäst att skynda sig in”, sa Jam. Tom låtsades som inget. Det får ta den tid det tar. Dessutom hade han alltid tur med vädret. Det blir nog ingen störtskur, tänkte han. Det brukar hålla upp medan jag promenerar. Han gick med sina vandringsstavar. Jam sprang säkert fem gånger längre än vad Tom gick. När de kom in satte sig han vid synten. Han hade lurarna på sig. Jam surade. Häromdagen kom Tom att tänka på en sak. Här är fruktansvärt lyhört. Han brukade sjunga när han spelade. Han sjöng i en mikrofon, vars ljud han hörde i lurarna, tillsammans med ljudet från synten. Han insåg att han ändå sjöng rätt högt. Han vet hur sång utan musik brukar låta. Fruktansvärt hemskt. Efter det sjunger han inte längre. Han bara ”tänker” sången. Det lät alltså ingenting för Jam. Jam stod inte ut. Just när han var beredd på att ”klösa” Tom, så ringer telefonen. Det var Toms vän. ”Om ni går ut till bilen nu, så kommer jag dit bort”. Tur att han hörde telefonen. De klär på sig. Han tar sina svarta träningsskor. De med kardborreband.
Jam är klädd som vanligt. En gång har Tom bytt kardborreband. Det kostade etthundra fyrtio kronor. Det var det värt. Han har ingen känsel i vänstra handen, så kardborreband är bäst. De går ut. Tom stapplar fram . Jam skuttar. Jam springer några meter. Så vänder han sig om och ser så han är med. Det har slutat regna. Solen lyser, och det är varmt igen. Framme vid bilen öppnar han båda dörrarna. Det vädrar igenom. Den unga frun med bilen bredvid kommer samtidigt. De ser på varandra. Om och om igen. De vet inte om det är rätt att hälsa. Han ler inte ens. Jam sätter sig på passagerarplatsen. Han är otålig. Toms vän kommer. ”Du får köra före”, säger Tom. Han vet inte vägen och är osäker. Det är så snurrigt i Ulingsås. Vännen kör före. Det är skönt att köra. Tom har en Peugotcabriolet. Jam tyckte bättre om Mercedesen. Den gick fortare. Han älskar att åka fort. ”Jag skulle ändå inte kört fort”, säger Tom. Det är inte roligt längre. Jam tycker visst det är roligt. Framme vid verkstaden lämnar vännen fram besiktningsprotokollet. ”Det skall väl gå att ordna”, säger tanten. Jam tittar strängt på Tom. ”Jovisst ja”, säger han. Det var ju en sak till. Det är fel på larmet. Är det krångligt att laga så kan ni koppla bort det, säger han. Han tittar på Jam. Jam nickar. De förstår varandra. Jam är nog hans allra bästa vän. Verkstaden lovar att ombesiktiga bilen när det är klart. Jam tittar på honom, och nickar nöjt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar