Blåmusslor.
Katten Jam och Tom var på Bammen, öst om Slangö. Toms Pappa var med. Hans Pappa berättade ofta sagor för honom, när han var liten. De handlade om lappen, jägaren, och Ten Poppo. Ten Poppo var Tom. Hans Pappa talade Bohuslänska. Antagligen skulle ”Ten Poppo” bli ”Den Bobo” på vanlig svenska. ”Bobo" var smeknamn på honom. Sagorna brukade handla om hur jägaren, lappen och Ten Poppo, satt vid lägerelden i stora skogen. Sagorna slutade ofta med att Ten Poppo sköt den hemska vargen. Han var snabbare och pricksäkrare än både jägaren och lappen. Efter jakten gick de hem till jägaren, eller lappen. De gjorde upp en skön brasa. Ten Poppo var bäst på att tända veden. Lappen och jägaren hade alltid rikligt med mat. Lappen hade renkött. Hans Pappa berättade sagorna på kvällen. Nu var det morgon. ”Ä de di tös Einar”, sa fiskargubben. ”Nä de ä ingen tös. De ä mi pöjk”, svarade Einar. Hans Pappa hette Einar. Tom var nog söt som liten, men han var ingen tös. Han var väldigt mycket pojke. Han och Jam gjorde vassbåtar. I strandkanten låg ilandfluten torr säv och vass. Han brukade göra pontonbåtar. Jam gjorde båtar med uteliggare. Säven var själva båten. Sävrören satt ihop med bruten vass, De gjorde också segel av vass. Det kunde vara tio segel. Hans båtar var oftast lite stadigare än Jams, men Jams seglade snabbare.
När det blåste mycket satte de köl på sina båtar. Det var vassa och smala stenar som kunde fästas i säven. Båtarna tog ofta genast fart, och seglade ut på haven. Ibland gjorde de båtar som seglade ut till ett skär. Vände och kom tillbaka. Pappa, Tom, och Jam gick ut mot Sälö. De lade sig på fjorden, och släppte i fiskegrejer. Det behövdes inget agn. Pappa kallade det ”pilka” när man fiskade med bara blänke. De fick genast napp. Vitling rödspotta och torsk. Några makrillar. Pappa ville gå till Solö. Det tyckte han och Jam skulle bli roligt. Söder om Solö ligger några små skär. Det bildar en fin lagun. Bara båtar som går mycket grunt kan gå in där. Pappas båtar gick alltid grunt. Han valde båtar efter det. När de kom fram till Solö var det lagom att äta lunch. Pappa rensade fisken och kokte potatis. Tom och Jam gick iland. Blåmusselskal täckte stranden. Några strandskator sprang oroligt fram och tillbaka. Deras långa röda näbb lyste i solen. De skyddade sina ägg. Han och Jam kom fram till ett bo. Tre söta ägg med prickar på låg där. Där fanns också mycket måsar. De dök när barnet och katten kom nära ett bo. Men inte alls så nära som tärnorna dök. I grästuvor låg små gråa ungar och gömde sig.
Två labbar stressade trutar att kräkas upp fisk. Det var besynnerligt, men de flög nog mycket bra. Tätt med violer växte i tuvor. Gula och blå. På ängen högre upp fanns gullmora och blåklockor. Jam ville vila. De satte sig i det mjuka gräset. Pappa ropade. Maten var serverad. Han och Jam gick tillbaka till båten. Fisken och färska potatis var underbart gott. Till efterrätt fick de hallon och björnbärskräm. Det hade de plockat på Bammen. Jam ville bada. Det var bara en halv meter djupt. På botten kryllade det av blåmusslor. Små krabbor kilade hit och dit. Räkor gömde sig i tången. Små fiskar av en sort som aldrig blir stora sökte sig till stenar och tångruskor. Jam tog på sina badbyxor. Tillsammans slängde de sig i. Vattnet var ljumt och vänligt. De satt i gräset och solade sig efter. Pappa ville gå på upptäcktsfärd. De gick över ön. På norrsidan fanns två stycken fyrar. En mot öster, och en mot väst. Den mot väst stod nära vattnet. Den var viktig på natten vid segling i farleden mot Harstrand. Jam sprang upp till fyren. Han försökte komma in, men luckan var låst. Klöver växte på ängen. Pappa och Jam lade sig i gräset. Tom också. De låg alldeles stilla och tysta. Jam var glad. Det märktes. Han brukade gräla på honom. Nu sade han inget.
Han drömde sig bort. Han somnade nästan. Han tänkte på när Jam var liten. Det var på Slangö. Bo hade många katter. Många gulliga små ungar. Han önskade sig en katt. En svart mammakatt fick fyra ungar. Tre var gråstrimmiga. Den fjärde var svart. Den tydde sig till Toms familj. När hans mamma satt ut mjölk till katterna så stannade den svarta kattungen kvar. Den ville bara vara hos honom. Han bad att få ge den ett namn. Det fick han. De frågade Bo för säkerhets skull. Han ville att den skulle heta ”Jam”. Föräldrarna märkte hur fäst han var vid Jam. Jam fick börja bo hos honom. Jam somnade i hans säng. Han följde honom vart han än gick. Han och Jam gick vägen ned mot Äppelvikshamnen. De gick förbi dammarna, där grodorna levde. De gick ned till Mink-Anders hus. Fortsatte förbi krogen, och ut på bryggan där Bos båt låg förtöjd. Bo satt på piren med sina tinor. Pappa och Mamma har sagt att jag får ha katten. Nu undrar jag vad du tycker, sa han till Bo. Vill katten vara hos er så är det väl bra, sa Bo. Betyder det att vi får katten, frågade han. Javisst, sa Bo. Ni får katten. Vill ni ha fler så säg bara till. Bo skrattade. Jam nosade på tinorna. Tom tackade. Sedan gick de vägen tillbaka till huset. Jam var på gott humör, han också. Uppe vid huset satt föräldrarna vid uteplatsen. Pappa frågade. ”Nå, vad sa Bo”. Bo sa att Jam nu bor hos oss, sa han. Då blir Jam en resekatt, sa Pappa. Men mest ändå en Slangökatt.
Katten Jam och Tom var på Bammen, öst om Slangö. Toms Pappa var med. Hans Pappa berättade ofta sagor för honom, när han var liten. De handlade om lappen, jägaren, och Ten Poppo. Ten Poppo var Tom. Hans Pappa talade Bohuslänska. Antagligen skulle ”Ten Poppo” bli ”Den Bobo” på vanlig svenska. ”Bobo" var smeknamn på honom. Sagorna brukade handla om hur jägaren, lappen och Ten Poppo, satt vid lägerelden i stora skogen. Sagorna slutade ofta med att Ten Poppo sköt den hemska vargen. Han var snabbare och pricksäkrare än både jägaren och lappen. Efter jakten gick de hem till jägaren, eller lappen. De gjorde upp en skön brasa. Ten Poppo var bäst på att tända veden. Lappen och jägaren hade alltid rikligt med mat. Lappen hade renkött. Hans Pappa berättade sagorna på kvällen. Nu var det morgon. ”Ä de di tös Einar”, sa fiskargubben. ”Nä de ä ingen tös. De ä mi pöjk”, svarade Einar. Hans Pappa hette Einar. Tom var nog söt som liten, men han var ingen tös. Han var väldigt mycket pojke. Han och Jam gjorde vassbåtar. I strandkanten låg ilandfluten torr säv och vass. Han brukade göra pontonbåtar. Jam gjorde båtar med uteliggare. Säven var själva båten. Sävrören satt ihop med bruten vass, De gjorde också segel av vass. Det kunde vara tio segel. Hans båtar var oftast lite stadigare än Jams, men Jams seglade snabbare.
När det blåste mycket satte de köl på sina båtar. Det var vassa och smala stenar som kunde fästas i säven. Båtarna tog ofta genast fart, och seglade ut på haven. Ibland gjorde de båtar som seglade ut till ett skär. Vände och kom tillbaka. Pappa, Tom, och Jam gick ut mot Sälö. De lade sig på fjorden, och släppte i fiskegrejer. Det behövdes inget agn. Pappa kallade det ”pilka” när man fiskade med bara blänke. De fick genast napp. Vitling rödspotta och torsk. Några makrillar. Pappa ville gå till Solö. Det tyckte han och Jam skulle bli roligt. Söder om Solö ligger några små skär. Det bildar en fin lagun. Bara båtar som går mycket grunt kan gå in där. Pappas båtar gick alltid grunt. Han valde båtar efter det. När de kom fram till Solö var det lagom att äta lunch. Pappa rensade fisken och kokte potatis. Tom och Jam gick iland. Blåmusselskal täckte stranden. Några strandskator sprang oroligt fram och tillbaka. Deras långa röda näbb lyste i solen. De skyddade sina ägg. Han och Jam kom fram till ett bo. Tre söta ägg med prickar på låg där. Där fanns också mycket måsar. De dök när barnet och katten kom nära ett bo. Men inte alls så nära som tärnorna dök. I grästuvor låg små gråa ungar och gömde sig.
Två labbar stressade trutar att kräkas upp fisk. Det var besynnerligt, men de flög nog mycket bra. Tätt med violer växte i tuvor. Gula och blå. På ängen högre upp fanns gullmora och blåklockor. Jam ville vila. De satte sig i det mjuka gräset. Pappa ropade. Maten var serverad. Han och Jam gick tillbaka till båten. Fisken och färska potatis var underbart gott. Till efterrätt fick de hallon och björnbärskräm. Det hade de plockat på Bammen. Jam ville bada. Det var bara en halv meter djupt. På botten kryllade det av blåmusslor. Små krabbor kilade hit och dit. Räkor gömde sig i tången. Små fiskar av en sort som aldrig blir stora sökte sig till stenar och tångruskor. Jam tog på sina badbyxor. Tillsammans slängde de sig i. Vattnet var ljumt och vänligt. De satt i gräset och solade sig efter. Pappa ville gå på upptäcktsfärd. De gick över ön. På norrsidan fanns två stycken fyrar. En mot öster, och en mot väst. Den mot väst stod nära vattnet. Den var viktig på natten vid segling i farleden mot Harstrand. Jam sprang upp till fyren. Han försökte komma in, men luckan var låst. Klöver växte på ängen. Pappa och Jam lade sig i gräset. Tom också. De låg alldeles stilla och tysta. Jam var glad. Det märktes. Han brukade gräla på honom. Nu sade han inget.
Han drömde sig bort. Han somnade nästan. Han tänkte på när Jam var liten. Det var på Slangö. Bo hade många katter. Många gulliga små ungar. Han önskade sig en katt. En svart mammakatt fick fyra ungar. Tre var gråstrimmiga. Den fjärde var svart. Den tydde sig till Toms familj. När hans mamma satt ut mjölk till katterna så stannade den svarta kattungen kvar. Den ville bara vara hos honom. Han bad att få ge den ett namn. Det fick han. De frågade Bo för säkerhets skull. Han ville att den skulle heta ”Jam”. Föräldrarna märkte hur fäst han var vid Jam. Jam fick börja bo hos honom. Jam somnade i hans säng. Han följde honom vart han än gick. Han och Jam gick vägen ned mot Äppelvikshamnen. De gick förbi dammarna, där grodorna levde. De gick ned till Mink-Anders hus. Fortsatte förbi krogen, och ut på bryggan där Bos båt låg förtöjd. Bo satt på piren med sina tinor. Pappa och Mamma har sagt att jag får ha katten. Nu undrar jag vad du tycker, sa han till Bo. Vill katten vara hos er så är det väl bra, sa Bo. Betyder det att vi får katten, frågade han. Javisst, sa Bo. Ni får katten. Vill ni ha fler så säg bara till. Bo skrattade. Jam nosade på tinorna. Tom tackade. Sedan gick de vägen tillbaka till huset. Jam var på gott humör, han också. Uppe vid huset satt föräldrarna vid uteplatsen. Pappa frågade. ”Nå, vad sa Bo”. Bo sa att Jam nu bor hos oss, sa han. Då blir Jam en resekatt, sa Pappa. Men mest ändå en Slangökatt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar