Morås.
Idag var Tom och Katten Jam på infektionskliniken i Morås. Det var nervöst. En ledsagare följde med. Hon var pensionerad, och jobbade bara extra. Hon var fullkomligt tappad. Tom var tvungen att klargöra för henne att hon var med för att hjälpa dem. Hon trodde att de skulle hjälpa henne. Han och Jam satt fram under resan dit. Sverige är verkligen vackert. Motorvägen till Morås från Braeborg är fin. Han beordrade tanten att fråga efter vägen i kassan medan han och Jam gick på toaletten. Det var maximalt lång väg till kliniken från huvudingången. Det gick i alla fall bra. De hittade vägen. I kassan fick han veta att han hade rätt till åtta kronor milen om han tog vara på kvitton och sände till kontoret. Lysande tyckte han. Tjugofyra kronor för två timmars arbete. De var i tid med fem minuters marginal. Efter en kvart i väntrummet, kom en sköterska. Tom och Jam följde med. Hon ställde en massa frågor till Tom. Spritvanor till exempel. Möjliga smittvägar. Sprutor, blodtransfusion, och samlag. Han svarade att det kunde vara vilken som. Han berättade att han googlat och visste vilka läkemedel som fanns. Hon antecknade. Han såg henne skriva ”Sofosbuvir”. Det är det moderna preparatet som han vill ha. Han undrade över möjligheterna att få det. Hon svarade.
Vi gör upp en prioriteringslista. Sedan går vi efter den. Alla kan inte få Sofosbuvir. Tom berättade om sina ben. Kan det ha något samband med leversjukdomen. Hon trodde att det kan ha samband. Han berättade också om sin kroniska depression. Äldre preparat med sådana biverkningar kan inte bli aktuellt, sade hon. Blodprov skulle tas. Prov om HIV samtidigt. Han försökte visa vilken åder i vänster arm som gick att ta i. Hon tittade inte. Hon stasade och kände med fingret. Stack in och fick ut åtta rör. Imponerande. Nästa besök blir till en läkare, om två månader. I väntrummet fanns en Somalisk familj. En ung kvinna från Ghana kom och satte sig. När han gick ut mötte han en Somaliska. Det är inte bara läkare som är invandrare. Även patienter tydligen. När Tom och Jam var hemma igen började de tänka på brunnen i duschrummet. Tom tog sin lilla ryggsäck. I morse hade de postat ett tungt kuvert. Ryggsäcken var bra till det mesta. På eftermiddagspromenaden gick de till Dagas färgaffär. De tänkte köpa kaustiksoda och en sugklocka till avlopp. Damen i kassan tog obegränsat med tid på sig. Sugklocka hade de inte. Soda hade de men förbunden med oändliga föreläsningar. Det gick ut på att helst skulle man inte använda soda. För rören och för naturen. Hon sade det inte två gånger. Snarare tio gånger.
Jam klagade lite på hemvägen. Kan de inte bestämma sig, sade han. Antingen säljer de soda, eller också säljer de inte soda. Så enkelt är det, menade han. Potatisen i kylen har nu långa groddar. Han funderade på att plantera några i balkonglådorna. Tyvärr är ju den ena lådan sönder. Det är efter senaste branden. Kanske skulle man köpa nya lådor och be mannen ovanför betala. Det var ju hans fimpar som orsakat branden. Kanske är det för sent att sätta potatis ute nu. Det är början på september. Man skulle ha ett litet växthus inne, tänker han. Toms broder ringde. Ockerö hade hört av sig. Det var dags att trycka upp novellerna. Tom hade skrivit det till brodern. Brodern hade haft ett långt exalterat samtal med bibliotekschefen, Kollar ni upp om det stämmer som står i texterna, hade brodern sagt. Nu var han rasande. Du gör dig till åtlöje, ansåg han. Vi döper samlingen till ”Drömmar om förfäder”, svarade Tom. Ingen kan väl veta vilken kattunge Ida fäste sig vid på sjuttonhundra talet. Men med ett sådant namn lär det inte bli några missförstånd, sade han. De som vill fortsätta läsa namn och årtal sida upp och sida ner, i släktforskningskrönikorna, skall förstås gå vidare med att göra det. Mina texter är författarprodukter.
Tom var klar med samtalet efter fem minuter. Brodern fortsatte trettio minuter ytterligare. Sedan frågade brodern om inte han och Jam ville komma upp och hälsa på. Det var lite sent på dagen för en sådan tur. Han tvekade. Han ringde efter en stund. Han tänkte säga att brodern var välkommen ned. På vägen från affären med kaustiksodan i ryggsäcken träffade de fastighetsskötaren, Tommy. De beskrev problemet med avloppet. Nej, nej, använd inte soda, sade han. Jag kan komma i morgon och fixa det. Jam hade köpt ett virusprogram till datorn. Programmet var oerhört potent. Det städade bort både skrivaren och Firefox. Jam hade fått en ny datakontakt. Jesper hade hjälp med sin hemsida av en ung kille. Han SMS:ade killens namn och telefonnummer till Jam. Han hade först problem med en Wordfil. Sidnumren kom inte med vid utskriften. Eftersom det var hundra sidor var sidnumren ganska viktiga. Datakillen hette Nils. Han kom och fixade sidnumren. Nästa dag var det virusprogrammet som hade städat. Nils hade också kollat att bloggarna och datorn var ok. Han kom och fixade Firefox på tre minuter. Sedan skulle Jam skriva ut ett brev till morbror Stefan. Ingenting hände. By accidens kom en skylt upp och talade om att skrivaren förlorat kontakten med datorn. Jam råkade hitta en plats att välja skrivare. Där fanns den nya skrivaren oaktiverad. Han aktiverade den, och allting började fungera. Jag är uppfödd med datorn hade Nils sagt. Vad var Jam och Tom uppfödda med? Kanske flintyxor.
Idag var Tom och Katten Jam på infektionskliniken i Morås. Det var nervöst. En ledsagare följde med. Hon var pensionerad, och jobbade bara extra. Hon var fullkomligt tappad. Tom var tvungen att klargöra för henne att hon var med för att hjälpa dem. Hon trodde att de skulle hjälpa henne. Han och Jam satt fram under resan dit. Sverige är verkligen vackert. Motorvägen till Morås från Braeborg är fin. Han beordrade tanten att fråga efter vägen i kassan medan han och Jam gick på toaletten. Det var maximalt lång väg till kliniken från huvudingången. Det gick i alla fall bra. De hittade vägen. I kassan fick han veta att han hade rätt till åtta kronor milen om han tog vara på kvitton och sände till kontoret. Lysande tyckte han. Tjugofyra kronor för två timmars arbete. De var i tid med fem minuters marginal. Efter en kvart i väntrummet, kom en sköterska. Tom och Jam följde med. Hon ställde en massa frågor till Tom. Spritvanor till exempel. Möjliga smittvägar. Sprutor, blodtransfusion, och samlag. Han svarade att det kunde vara vilken som. Han berättade att han googlat och visste vilka läkemedel som fanns. Hon antecknade. Han såg henne skriva ”Sofosbuvir”. Det är det moderna preparatet som han vill ha. Han undrade över möjligheterna att få det. Hon svarade.
Vi gör upp en prioriteringslista. Sedan går vi efter den. Alla kan inte få Sofosbuvir. Tom berättade om sina ben. Kan det ha något samband med leversjukdomen. Hon trodde att det kan ha samband. Han berättade också om sin kroniska depression. Äldre preparat med sådana biverkningar kan inte bli aktuellt, sade hon. Blodprov skulle tas. Prov om HIV samtidigt. Han försökte visa vilken åder i vänster arm som gick att ta i. Hon tittade inte. Hon stasade och kände med fingret. Stack in och fick ut åtta rör. Imponerande. Nästa besök blir till en läkare, om två månader. I väntrummet fanns en Somalisk familj. En ung kvinna från Ghana kom och satte sig. När han gick ut mötte han en Somaliska. Det är inte bara läkare som är invandrare. Även patienter tydligen. När Tom och Jam var hemma igen började de tänka på brunnen i duschrummet. Tom tog sin lilla ryggsäck. I morse hade de postat ett tungt kuvert. Ryggsäcken var bra till det mesta. På eftermiddagspromenaden gick de till Dagas färgaffär. De tänkte köpa kaustiksoda och en sugklocka till avlopp. Damen i kassan tog obegränsat med tid på sig. Sugklocka hade de inte. Soda hade de men förbunden med oändliga föreläsningar. Det gick ut på att helst skulle man inte använda soda. För rören och för naturen. Hon sade det inte två gånger. Snarare tio gånger.
Jam klagade lite på hemvägen. Kan de inte bestämma sig, sade han. Antingen säljer de soda, eller också säljer de inte soda. Så enkelt är det, menade han. Potatisen i kylen har nu långa groddar. Han funderade på att plantera några i balkonglådorna. Tyvärr är ju den ena lådan sönder. Det är efter senaste branden. Kanske skulle man köpa nya lådor och be mannen ovanför betala. Det var ju hans fimpar som orsakat branden. Kanske är det för sent att sätta potatis ute nu. Det är början på september. Man skulle ha ett litet växthus inne, tänker han. Toms broder ringde. Ockerö hade hört av sig. Det var dags att trycka upp novellerna. Tom hade skrivit det till brodern. Brodern hade haft ett långt exalterat samtal med bibliotekschefen, Kollar ni upp om det stämmer som står i texterna, hade brodern sagt. Nu var han rasande. Du gör dig till åtlöje, ansåg han. Vi döper samlingen till ”Drömmar om förfäder”, svarade Tom. Ingen kan väl veta vilken kattunge Ida fäste sig vid på sjuttonhundra talet. Men med ett sådant namn lär det inte bli några missförstånd, sade han. De som vill fortsätta läsa namn och årtal sida upp och sida ner, i släktforskningskrönikorna, skall förstås gå vidare med att göra det. Mina texter är författarprodukter.
Tom var klar med samtalet efter fem minuter. Brodern fortsatte trettio minuter ytterligare. Sedan frågade brodern om inte han och Jam ville komma upp och hälsa på. Det var lite sent på dagen för en sådan tur. Han tvekade. Han ringde efter en stund. Han tänkte säga att brodern var välkommen ned. På vägen från affären med kaustiksodan i ryggsäcken träffade de fastighetsskötaren, Tommy. De beskrev problemet med avloppet. Nej, nej, använd inte soda, sade han. Jag kan komma i morgon och fixa det. Jam hade köpt ett virusprogram till datorn. Programmet var oerhört potent. Det städade bort både skrivaren och Firefox. Jam hade fått en ny datakontakt. Jesper hade hjälp med sin hemsida av en ung kille. Han SMS:ade killens namn och telefonnummer till Jam. Han hade först problem med en Wordfil. Sidnumren kom inte med vid utskriften. Eftersom det var hundra sidor var sidnumren ganska viktiga. Datakillen hette Nils. Han kom och fixade sidnumren. Nästa dag var det virusprogrammet som hade städat. Nils hade också kollat att bloggarna och datorn var ok. Han kom och fixade Firefox på tre minuter. Sedan skulle Jam skriva ut ett brev till morbror Stefan. Ingenting hände. By accidens kom en skylt upp och talade om att skrivaren förlorat kontakten med datorn. Jam råkade hitta en plats att välja skrivare. Där fanns den nya skrivaren oaktiverad. Han aktiverade den, och allting började fungera. Jag är uppfödd med datorn hade Nils sagt. Vad var Jam och Tom uppfödda med? Kanske flintyxor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar