söndag 7 september 2014

Böen




Böen. 
 
Katten Jam var mycket upprörd. Tom hade erkänt att han röstat på vänstern i EU-valet. Han försvarade sig med att han sett partidebatter på TV. ”De bästa var vänsterns och miljöpartiets representanter”. Just då var han mest engagerad i frågor om privatiseringen. Handelsavtalet med USA var också en viktig fråga. Han lovade att rösta på de gröna i valet till hösten. Jam lugnade sig något. Jag förstår fortfarande inte varför du inte röstade på de gröna i EU-valet, sa han. Tom var ledsen. Han visste inte längre riktigt själv. De gröna klarade sig ganska bra utan min röst, försvarade han sig med. Ute sken solen. Han hade flyttat till en lägenhet. Det var en bostadsrätt. Nästan allt var nyrenoverat. Jam tyckte det var onödigt fint. Du kunde gett bort pengarna istället, sa Jam. Det finns många behjärtansvärda projekt att skänka till. Varför inte läkare utan gränser, sa Jam. Det finns gott om katter utan gränser, svarade han. I fredags var han och Jam ute på Sockerö. De träffade hans dotter Eva. De träffade också Evas två barn. Alex och Sara. Jam hade inget emot barnen. Han tyckte bara att Tom blev fjantig när det fanns små barn i närheten. 
 
De hade gått ut med båten. Evas man Ingmar hade hållit i rodret. De hade seglat till Storholmen. Det var en diger seglats. Först hade de passerat Lillholmen. Där var Tom ofta när Eva och Robert var små. Robert är Evas lillebror. Där fanns höga klippor mot väst, som Tom dök ifrån. De var också vid Lundholmen då. Nu skulle de söderut. Och delvis åt öster, och norr. Ingmar frågade efter Egons villa. Den syns väl när man kommer nära. Det är ett hus som ligger på berget vid en liten ö. Huset ligger fullkomligt utsatt för alla vindar. Alvö var lätt att identifiera. Ön är högre än alla andra. Problemet var bara att hitta infarten till Storholmens hamn. Tom trodde att det var bäst att gå kloss an till Storholmen. Med skären till söder. Han föreslog sikte på det gröna. Det måste vara Grunnholmen trodde han. På sjökortet stod det ”Hästholmen”. Han blev irriterad. Det påminde om resonemanget om fiske. Eva hade googlat och lärt sig något väldigt komplicerat. Enligt honom finns det bara tre fiskesätt till vardags. Det finns förstås släpdörj. Då kör båten sakta. När den ligger stilla finns två varianter. Det ena är dörjning. Då har man ett blysänke, med två korta linor från. På dessa sitter två krokar. Dessa krokar agnas. Oftast fiskar man nära botten med dörj. 
 
Det andra är pilkning. Då har man ett blankt drag, med en krok i. Agn behövs inte. Ibland pilkar man efter makrill. Då fiskar man högre upp. Makrillen går sällan vid bottnen. Detta var hans Pappas modell. Pappan var född och uppväxt på Slangö. Han var fiskare som ung. Nog borde han veta. Förmodligen var googlingen från Östersjön. Mer exakt från Stockholm. Han var lätt irriterad. Jam var uttråkad. Han ville tala om något viktigt. Viktigt för Jam var politik, vetenskap, och religion. Ingen mer än Jam hade läst Urantiaboken. Tom hade läst två kapitel. Det var i slutet på boken. Förresten hade han läst inledningen också. Det lutade mer mot vetenskap eller politik alltså. Tom blev irriterad på Jam. Vi kan visst tala om Urantiaboken, sa han. Jag har bestämda uppfattningar om den. Jaså, sa Jam lite försmädligt. Låt höra då. Tom förklarade att Urantiaboken inte var skriven av änglar som de påstod. Den är en ren författarprodukt, sa han. Ta kapitlet om Jesu barndom till exempel. Jam bad honom sluta. Han visste vad Tom tänkte säga. Det var starkt av författarna att redan nittonhundra femtiotre spekulera i många Universum, fortsatte Tom. Nu spekuleras i miljarder Universum. Själv tror jag på oändligt många. 
 
Ingmar hade kört in mot Grunnholmen. Båten gick nu för motor. Seglen var revade. Gården syntes. Istället för att gå rakt in till bryggan, vände Ingmar. Det var Toms fel. Han trodde att det skulle vara grund lerbotten annars. Ingmar tänkte gå som han föreslagit. Kloss an på Storholmen. Problemet är bara att det ligger en böe i infarten. Jam började tala om vetenskap. Han frågade om de andra kände till ”Schrödingers katt”. Det gjorde de. Då talade Jam om den krökta rymden. Vet ni att ljuset kröker sig runt materia, sa han. De visste det. Ingmar började bli stressad. Eva stod framtill, men såg ingen böe. Han körde inte ens längre. De bara drev med vinden. Ingmar vände in mot land. Vi lägger oss vid berget sa han. Eva skuttade i land. Ingmar hade släppt draggen där ute. Han gick fram med rep och kilar. Här ligger vi fint, sa han. Tom kunde nätt och jämt komma i land. Jam tog ett skutt. Han hade nu kommit in på strängteorin. Vet ni att strängteorin öppnar för möjligheten av tolv dimensioner, sa han. De avbildas som inkrökta tuber. De kan innehålla andra världar. Utan kontakt med vår. Strängteorin är förlegad, sa Tom. Jam blev tyst. Han letade efter ett politiskt spörsmål. Senast sa du att jag borde fokusera på kattfrågor, sa Jam. Jag har gjort det. Det var bland annat frågor om raskatter. Jag har kommit fram till att raskatter kan få finnas. Bara de inte gör sig märkvärdiga. Det är ju trots allt från vanliga bondkatter som dagens främsta katter kommer ifrån. Tom insåg att Jam är oförbätterlig. Jag tycker om dig Jam, sa han. Hur mycket Slangökatt du än är.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar