1955.
Det var år nittonhundra femtiofem. Tom var fyra år. Han var i Floda. Det var sensommar. Han visste ännu inte vad årstider var. Han gäspade, och sträckte på sig. Han låg i kökssoffan. Soffan där uppe. I sovrummet. Den var brun och ganska mjuk inuti. Hans bror låg också i soffan. Brodern sov. Han satte sig upp. I sängarna låg Mor och Far. De sov också. Han gick ur soffan. Rummet var sig likt. Den lilla kaminen stod svart och vilade från eldning. Det behövdes ingen extra värme nu. Det skulle snart bli varmt. Ja, närmast hett ute. Han tog av sin pyjamas. Det räcker med de vanliga kortbyxorna, och en tunn tröja. Han öppnade dörren till sovrummet. Sval luft mötte honom. Golvet knarrade lite. Han gick fram till trappan. De sov alla i sängkammaren. Han tog trappsteg, efter trappsteg. Tyst för att inte störa. När han kom ner i hallen var det svalt och skönt. Dörren till Mormors rum var stängd. Han gick ut i köket, och öppnade skafferidörren. Där på ett fat i mitten, stod en skål med filbunke. Det var hans filbunke. Han ställde skålen på bordet. Hämtade ett fat, och öste över till det. Hälften gick åt. Resten ställde han in igen. Han slickade av skeden. Han sockrade lite på filbunken, och började äta. Luckan till kökskaminen stod öppen. Mormor hade nog eldat igår kväll. Inte för att det hade behövts. Mer för trevnaden.
På verandan blommade det i krukväxterna. Det var rosa och röda pelargonier. Solen sken in på verandan. Den stod ännu lågt och värmde inte så mycket. Ytterdörren var låst. Han låste upp. Han öppnade dörren och satte sig på trappan. Några blomflugor surrade trevligt runt honom. Han hörde jamanden. Den svarta katten kom fram till honom. ”Så du har varit ute i natt”, tänkte han. Den strök sig mot honom. Det kändes skönt. Han klappade katten. Smekte henne ömt. Hon slickade sina tassar. Sedan smet hon iväg. Hon stannade och tittade på honom. Väntade. Han följde efter. Han bökade sig fram genom buskar och gula blommor. Lupiner, skära och blå fanns också vid vägen. Han följde katten runt huset. Där i gräset vid husgrunden, låg en liten mus. Den var så söt. Förvirrad efter kattens klor och gnag, låg den stilla och väntade på att kvickna till. Han tog ömt upp musen. Han klappade den. Katten strök sig mot hans ben. Hon tyckte nog om att han tagit musen. Katten visste inte riktigt vad man gör med möss. Bara att de var roliga att fånga. De kilade så kvickt och lockade till lek. Han gick tillbaka till trappan. Solen hade stigit något. Daggen i gräset låg ännu friskt. Det glittrade på ängen.
Han tittade på de skära rosorna i rabatten. Han ville släppa musen, men först ville han visa den för någon. Ytterdörren öppnades. Några innestängda flugor flög ut. De hade samlat kraft efter en surrig natt. Det var Mamma. Han sprang upp för trappan. Han kramade Mamma. Nu ville han visa. De gick in på verandan. Han drog sin Mamma in till köket. Så lade han försiktigt ned musen på golvet. ”Titta vad katten hittat”, sa han glädjestrålande. Musen hade kvicknat till något, och kilade iväg över golvet. ”Ta bort den”, skrek Mamma. Han förstod ingenting. ”Ta bort musen”, skrek Mamma igen. Han blev rädd. Han fångade musen, som ännu var lite ”tam”. Katten blev rädd. Hon följde med honom som sakta gick ut med musen. Han gick tillbaka till andra sidan huset. Han släppte den där han tagit upp den, en stund tidigare. Den kilade under buskar och försvann ned i en håla. Han var skakad. Varför hade Mamma blivit så arg? Katten försvann genom lupinsnåren, och fortsatte upp i skogen. Han var bedrövad. Han satt länge på ängen och bara sörjde. Till slut kom hans bror ut. Alla var vakna nu. De skulle äta frukost. Ville han vara med? Han ville inte. Efter frukosten skulle de bada.
Han satt i skuggan av det ena gullregnsträdet. Han kände sig butter. En svart skogssnigel hade tagit sig fram ur dunklet. Han såg med blandade känslor på snigeln. Det var något sällskap, men han tyckte inte om sniglar. Pappa skulle åka till Göteborg. Han hämtade sin moped ur vedboden. Det var en blå som man trampar i backar. Pappa hade tjocka kläder. Kanske var det kallare på vägarna. Han tyckte att Pappas handskar var fina. Det var ”kraghandskar”. Sådana ville han ha. Pappa tog adjö. Han kramade honom, och knattrade iväg. Han lyssnade noga, och hörde knattret försvinna i fjärran. Mamma kom ut. Hon hade packat en matsäck. Hans bror var glad. Han skulle pröva sina nya badbyxor. Tom hade inga badbyxor. Han var för liten, tyckte Mamma. Han tänkte vägra bada. Vägen knastrade under hans fötter. I kanten låg det grus. Uppe på var det hård sand. Stenar stack upp här och där. Han sparkade i stenarna. Han ville inte följa med, men han gjorde det ändå. Han tänkte på musen. Kanske Mormor skulle tyckt om den. Kanske Pappa. Hans bror var inte särskilt intresserad av möss. De gick förbi branddammen. De gick stigen genom skogen. När de kom fram till Sävelången, var han glad igen. Han rusade ut i vattnet. Det svalkade skönt. Han tyckte om Floda.
Det var år nittonhundra femtiofem. Tom var fyra år. Han var i Floda. Det var sensommar. Han visste ännu inte vad årstider var. Han gäspade, och sträckte på sig. Han låg i kökssoffan. Soffan där uppe. I sovrummet. Den var brun och ganska mjuk inuti. Hans bror låg också i soffan. Brodern sov. Han satte sig upp. I sängarna låg Mor och Far. De sov också. Han gick ur soffan. Rummet var sig likt. Den lilla kaminen stod svart och vilade från eldning. Det behövdes ingen extra värme nu. Det skulle snart bli varmt. Ja, närmast hett ute. Han tog av sin pyjamas. Det räcker med de vanliga kortbyxorna, och en tunn tröja. Han öppnade dörren till sovrummet. Sval luft mötte honom. Golvet knarrade lite. Han gick fram till trappan. De sov alla i sängkammaren. Han tog trappsteg, efter trappsteg. Tyst för att inte störa. När han kom ner i hallen var det svalt och skönt. Dörren till Mormors rum var stängd. Han gick ut i köket, och öppnade skafferidörren. Där på ett fat i mitten, stod en skål med filbunke. Det var hans filbunke. Han ställde skålen på bordet. Hämtade ett fat, och öste över till det. Hälften gick åt. Resten ställde han in igen. Han slickade av skeden. Han sockrade lite på filbunken, och började äta. Luckan till kökskaminen stod öppen. Mormor hade nog eldat igår kväll. Inte för att det hade behövts. Mer för trevnaden.
På verandan blommade det i krukväxterna. Det var rosa och röda pelargonier. Solen sken in på verandan. Den stod ännu lågt och värmde inte så mycket. Ytterdörren var låst. Han låste upp. Han öppnade dörren och satte sig på trappan. Några blomflugor surrade trevligt runt honom. Han hörde jamanden. Den svarta katten kom fram till honom. ”Så du har varit ute i natt”, tänkte han. Den strök sig mot honom. Det kändes skönt. Han klappade katten. Smekte henne ömt. Hon slickade sina tassar. Sedan smet hon iväg. Hon stannade och tittade på honom. Väntade. Han följde efter. Han bökade sig fram genom buskar och gula blommor. Lupiner, skära och blå fanns också vid vägen. Han följde katten runt huset. Där i gräset vid husgrunden, låg en liten mus. Den var så söt. Förvirrad efter kattens klor och gnag, låg den stilla och väntade på att kvickna till. Han tog ömt upp musen. Han klappade den. Katten strök sig mot hans ben. Hon tyckte nog om att han tagit musen. Katten visste inte riktigt vad man gör med möss. Bara att de var roliga att fånga. De kilade så kvickt och lockade till lek. Han gick tillbaka till trappan. Solen hade stigit något. Daggen i gräset låg ännu friskt. Det glittrade på ängen.
Han tittade på de skära rosorna i rabatten. Han ville släppa musen, men först ville han visa den för någon. Ytterdörren öppnades. Några innestängda flugor flög ut. De hade samlat kraft efter en surrig natt. Det var Mamma. Han sprang upp för trappan. Han kramade Mamma. Nu ville han visa. De gick in på verandan. Han drog sin Mamma in till köket. Så lade han försiktigt ned musen på golvet. ”Titta vad katten hittat”, sa han glädjestrålande. Musen hade kvicknat till något, och kilade iväg över golvet. ”Ta bort den”, skrek Mamma. Han förstod ingenting. ”Ta bort musen”, skrek Mamma igen. Han blev rädd. Han fångade musen, som ännu var lite ”tam”. Katten blev rädd. Hon följde med honom som sakta gick ut med musen. Han gick tillbaka till andra sidan huset. Han släppte den där han tagit upp den, en stund tidigare. Den kilade under buskar och försvann ned i en håla. Han var skakad. Varför hade Mamma blivit så arg? Katten försvann genom lupinsnåren, och fortsatte upp i skogen. Han var bedrövad. Han satt länge på ängen och bara sörjde. Till slut kom hans bror ut. Alla var vakna nu. De skulle äta frukost. Ville han vara med? Han ville inte. Efter frukosten skulle de bada.
Han satt i skuggan av det ena gullregnsträdet. Han kände sig butter. En svart skogssnigel hade tagit sig fram ur dunklet. Han såg med blandade känslor på snigeln. Det var något sällskap, men han tyckte inte om sniglar. Pappa skulle åka till Göteborg. Han hämtade sin moped ur vedboden. Det var en blå som man trampar i backar. Pappa hade tjocka kläder. Kanske var det kallare på vägarna. Han tyckte att Pappas handskar var fina. Det var ”kraghandskar”. Sådana ville han ha. Pappa tog adjö. Han kramade honom, och knattrade iväg. Han lyssnade noga, och hörde knattret försvinna i fjärran. Mamma kom ut. Hon hade packat en matsäck. Hans bror var glad. Han skulle pröva sina nya badbyxor. Tom hade inga badbyxor. Han var för liten, tyckte Mamma. Han tänkte vägra bada. Vägen knastrade under hans fötter. I kanten låg det grus. Uppe på var det hård sand. Stenar stack upp här och där. Han sparkade i stenarna. Han ville inte följa med, men han gjorde det ändå. Han tänkte på musen. Kanske Mormor skulle tyckt om den. Kanske Pappa. Hans bror var inte särskilt intresserad av möss. De gick förbi branddammen. De gick stigen genom skogen. När de kom fram till Sävelången, var han glad igen. Han rusade ut i vattnet. Det svalkade skönt. Han tyckte om Floda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar