Klippor.
Verandan var fin. Pelargonierna blommade i rött och skärt. Tom satt med en kopp kaffe. Han tittade ut över ängen. Det var här utanför som han tagit de första bilderna på Agnes. Han hade aldrig sett en lika vacker kvinna som Agnes. Nu låg hon och sov i vardagsrummet. I sovkammaren innanför låg barnen och sov. Han tänkte på Rune Hansson, som skulle komma och tapetsera två rum. Rune bodde sydost på Rörö. Inte där trädgårdarna är finast, utan lite längre syd. Nära där ålderdomshemmet ligger. Och på andra sidan lekplatsen. Rune var mycket sympatisk. Han hade redan gjort ett rum. Det blev fint. Det var inte därför Tom tyckte om Rune. Nej, det var för hur Rune var som människa. Han hade vaknat före Agnes denna morgon. Han gick ut i köket och satte på kaffe. Han undrade var Olle bor. Han hade flyttat hem till föräldrarnas hus. Någonstans till öst, trodde han. Ett tag bodde han på Moringsvägen. Han satte sig till rätta på verandan. Utsikten skymdes något av ett nytt hus. Det hade inte funnits länge. Det var två läkare som hade det. Han tyckte inte om frun. ”Du behöver inte klippa på vår tomt”, var det första hon sa till honom. Han visste väl var tomtgränsen gick. Det hade varit trevligare om hon sagt, ”vill du ha en kopp kaffe”, eller något liknande.
Han gick ut och satte sig ”sör på” huset. Där fanns en liten slät bergknalle som var bra att sitta på. Därifrån skymde inte det nya huset så mycket. Här brukade farbror Kalle sitta när han var liten. Han som spottade i träskon, och bodde i det gula huset sydost om Toms. När han var liten växte här mycket körsbärsträd. De fanns mest där det nya huset ligger nu. Vid vägen låg ett litet rött uthus. Kattungar kilade över vägen från Bos hus. Han önskade sig en katt. Han tror att Olle arbetade på färjorna. Där som Stanley arbetar nu. Bo bor ensam i Ollys och Olles hus mitt emot. Borde inte Stanley flytta hit? Han snickrar ju så bra. Det vore inte fel att göra i ordning huset. Bo skulle kunna bo i det lilla uthuset, tänker han. Agnes har vaknat. Hon kommer ut till honom och säger att det är dags att äta frukost. Sedan gå och bada. Barnen är vakna. Eva kommer ut med en kudde i famnen. Hon ser yrvaken ut. Han reser sig och går med in i huset. Frukost är dukat på verandan. Barnen har piggnat till. De skrattar och kivas lite. Han älskar bröd. Särskilt med lagrad ost på. Västerbotten. Efter frukosten packar Agnes en matsäck. Det får plats i en liten ryggsäck.
De skall gå till västerstranden. De svarta klipporna i ”sör”. Där finns ett ställe med fina små stenar på botten. En halv meter djupt. Fint för barnen och ändå klippbad. Han kränger på sig ryggsäcken. De går ut till vägen, och börjar gå mot byn. Till vänster är ängar. Lilla Apelviken bortom ängen. Fotbollsplanen till höger. Nu är Stora Apelviken muddrad ända in. Några små båtar ligger uppdragna bakom omklädningshuset. Han visar var det låg en affär förr. De går genom allén. Hallon i mängder växer i snåren. Det hus Pappa velat ha ligger till väster. En gräsbacke upp till det röda huset. Innan vägkorsningen pekar han ut hur de alltid genade förr. Vägen delar sig i två grenar. De tar till höger. Biblioteket och Missionshuset passeras. På vänster sida ligger Ewys och Kajsas hus. Det är vitt med brutet tak. Det har ingen källare. Eldning och förvaring görs i ett litet uthus. Kajsa arbetar i affären. Strandkassa: Ewy är barnskötare i staden. Innan skolan går Moringsvägen in. De följer den till grindarna. Blåhallon frodas där inne. Det finns två stigar att välja på. Detta är naturreservatet. Ljungen täcker marken. Den blommar i rosa. De väljer stigen åt vänster. Den stig som går ned till stranden, och vidare till västerstranden.
Några lövträd försöker växa. Här är lite våtmark, så det är inte lätt. De ser ut över stranden, ängarna, och havet mot Hyppeln. Kommer till en backe. Berget ger en behaglig plats att sitta på. På ängen blommar blåklockor i stora grupper. Klöver kryper lågt på marken. Gräset är glest och lågt. Gulsporre trivs bland gräset. Enbuskarna är låga och krypande. De skymmer ingen utsikt. Här blåser hårt på höst och vintrar. Vass tar över. En bro av enkla bräder går över en liten bäck. Den stora stranden mot Hyppeln, har några besökare. Det är båtfolk från hamnen. Tallskog håller sig intill berget. Gullvivor och blåklockor blandas i gräset. Stigen slingrar sig fram längs sjön. Blåbär och kråkbär delar plats med doftande ris. Mot sjön till trivs sileshår. Torkade mygg och flugor syns i de blad som öppnat sig. Framme vid västerstranden ligger en stor hög med kullerstenar högre än det övriga. Det är en grav för ilandflutna engelsmän. Stigen följer berget. Runda stenar, stora som en knuten hand utgör stigen. De har olika färger. Röda, svarta, vita, grå, och strimmiga. Längre ned mot stranden är stenarna stora som en människa. Strandkål och hundkex frodas, med kirskål, utmed stigen. De rundar de svåra klipporna vid vattnet. Går över kullerstenar. Kommer fram till viken. Några båtturister sitter längst ut på klippan. Deras båt är förtöjd längre in. Eva klarar att skutta. Robert får hjälp av Mamma. De kommer fram till de svarta klipporna. Vattnet är gnistrande rent. Han känner med handen. Det är ljummet, och skönt. Barnen klär av sig. Så gör även Agnes och Tom. De kliver försiktigt ned i vattnet. ”Rörö är härligt”, säger han. Han sänker sig ned i vattnet, och minnen strömmar över honom. Minnen från Rörö.
Verandan var fin. Pelargonierna blommade i rött och skärt. Tom satt med en kopp kaffe. Han tittade ut över ängen. Det var här utanför som han tagit de första bilderna på Agnes. Han hade aldrig sett en lika vacker kvinna som Agnes. Nu låg hon och sov i vardagsrummet. I sovkammaren innanför låg barnen och sov. Han tänkte på Rune Hansson, som skulle komma och tapetsera två rum. Rune bodde sydost på Rörö. Inte där trädgårdarna är finast, utan lite längre syd. Nära där ålderdomshemmet ligger. Och på andra sidan lekplatsen. Rune var mycket sympatisk. Han hade redan gjort ett rum. Det blev fint. Det var inte därför Tom tyckte om Rune. Nej, det var för hur Rune var som människa. Han hade vaknat före Agnes denna morgon. Han gick ut i köket och satte på kaffe. Han undrade var Olle bor. Han hade flyttat hem till föräldrarnas hus. Någonstans till öst, trodde han. Ett tag bodde han på Moringsvägen. Han satte sig till rätta på verandan. Utsikten skymdes något av ett nytt hus. Det hade inte funnits länge. Det var två läkare som hade det. Han tyckte inte om frun. ”Du behöver inte klippa på vår tomt”, var det första hon sa till honom. Han visste väl var tomtgränsen gick. Det hade varit trevligare om hon sagt, ”vill du ha en kopp kaffe”, eller något liknande.
Han gick ut och satte sig ”sör på” huset. Där fanns en liten slät bergknalle som var bra att sitta på. Därifrån skymde inte det nya huset så mycket. Här brukade farbror Kalle sitta när han var liten. Han som spottade i träskon, och bodde i det gula huset sydost om Toms. När han var liten växte här mycket körsbärsträd. De fanns mest där det nya huset ligger nu. Vid vägen låg ett litet rött uthus. Kattungar kilade över vägen från Bos hus. Han önskade sig en katt. Han tror att Olle arbetade på färjorna. Där som Stanley arbetar nu. Bo bor ensam i Ollys och Olles hus mitt emot. Borde inte Stanley flytta hit? Han snickrar ju så bra. Det vore inte fel att göra i ordning huset. Bo skulle kunna bo i det lilla uthuset, tänker han. Agnes har vaknat. Hon kommer ut till honom och säger att det är dags att äta frukost. Sedan gå och bada. Barnen är vakna. Eva kommer ut med en kudde i famnen. Hon ser yrvaken ut. Han reser sig och går med in i huset. Frukost är dukat på verandan. Barnen har piggnat till. De skrattar och kivas lite. Han älskar bröd. Särskilt med lagrad ost på. Västerbotten. Efter frukosten packar Agnes en matsäck. Det får plats i en liten ryggsäck.
De skall gå till västerstranden. De svarta klipporna i ”sör”. Där finns ett ställe med fina små stenar på botten. En halv meter djupt. Fint för barnen och ändå klippbad. Han kränger på sig ryggsäcken. De går ut till vägen, och börjar gå mot byn. Till vänster är ängar. Lilla Apelviken bortom ängen. Fotbollsplanen till höger. Nu är Stora Apelviken muddrad ända in. Några små båtar ligger uppdragna bakom omklädningshuset. Han visar var det låg en affär förr. De går genom allén. Hallon i mängder växer i snåren. Det hus Pappa velat ha ligger till väster. En gräsbacke upp till det röda huset. Innan vägkorsningen pekar han ut hur de alltid genade förr. Vägen delar sig i två grenar. De tar till höger. Biblioteket och Missionshuset passeras. På vänster sida ligger Ewys och Kajsas hus. Det är vitt med brutet tak. Det har ingen källare. Eldning och förvaring görs i ett litet uthus. Kajsa arbetar i affären. Strandkassa: Ewy är barnskötare i staden. Innan skolan går Moringsvägen in. De följer den till grindarna. Blåhallon frodas där inne. Det finns två stigar att välja på. Detta är naturreservatet. Ljungen täcker marken. Den blommar i rosa. De väljer stigen åt vänster. Den stig som går ned till stranden, och vidare till västerstranden.
Några lövträd försöker växa. Här är lite våtmark, så det är inte lätt. De ser ut över stranden, ängarna, och havet mot Hyppeln. Kommer till en backe. Berget ger en behaglig plats att sitta på. På ängen blommar blåklockor i stora grupper. Klöver kryper lågt på marken. Gräset är glest och lågt. Gulsporre trivs bland gräset. Enbuskarna är låga och krypande. De skymmer ingen utsikt. Här blåser hårt på höst och vintrar. Vass tar över. En bro av enkla bräder går över en liten bäck. Den stora stranden mot Hyppeln, har några besökare. Det är båtfolk från hamnen. Tallskog håller sig intill berget. Gullvivor och blåklockor blandas i gräset. Stigen slingrar sig fram längs sjön. Blåbär och kråkbär delar plats med doftande ris. Mot sjön till trivs sileshår. Torkade mygg och flugor syns i de blad som öppnat sig. Framme vid västerstranden ligger en stor hög med kullerstenar högre än det övriga. Det är en grav för ilandflutna engelsmän. Stigen följer berget. Runda stenar, stora som en knuten hand utgör stigen. De har olika färger. Röda, svarta, vita, grå, och strimmiga. Längre ned mot stranden är stenarna stora som en människa. Strandkål och hundkex frodas, med kirskål, utmed stigen. De rundar de svåra klipporna vid vattnet. Går över kullerstenar. Kommer fram till viken. Några båtturister sitter längst ut på klippan. Deras båt är förtöjd längre in. Eva klarar att skutta. Robert får hjälp av Mamma. De kommer fram till de svarta klipporna. Vattnet är gnistrande rent. Han känner med handen. Det är ljummet, och skönt. Barnen klär av sig. Så gör även Agnes och Tom. De kliver försiktigt ned i vattnet. ”Rörö är härligt”, säger han. Han sänker sig ned i vattnet, och minnen strömmar över honom. Minnen från Rörö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar