onsdag 30 juli 2014

X-holmen



X-holmen.   

Tom vaknade. Agnes sov fortfarande. Barnen snusade i sina sängar. Han satte sig upp. Han låg i dubbelsängens överslaf. Agnes låg under. Robert låg i överslafen på den andra sängen. Eva där nere. Han kände att det var lite kvavt inne i Lillstugan. Ida mumsade på en morot. Eva hade sparkat av sig hela täcket. Robert låg på mage. Agnes rörde sig lite i sömnen. Han gick försiktigt ned för stegen. Tänk så fina sängarna blivit. Han var nöjd med sitt snickarjobb. Nu fanns det också el i Lillstugan. Ingen fast installation. Man drog en sladd från stora husets källare, och kopplade ihop med en vanlig kontakt, som satt under taket. Det fungerade bra. Bitta var med familj i stora huset, så han ville inte gå upp dit. Bitta ville skilja sig. Det hade han förstått mellan raderna. Än så länge var Nisse kvar. Det blir nog enklare sedan, tänkte han. Han slog upp vatten i en gryta, och satte på spisen. Agnes dricker inte Neskaffé, men nu var det bara han som skulle ha. Han öppnade en springa på dörren. Inte mer för Idas skull. Sedan kom han att tänka på nätet de satt upp för Idas uteplats. Han öppnade dörren på vid gavel. Sval luft strömmade in. Ida skuttade genast ut. Han såg på henne medan hon började gnaga på maskrosblad. 
 
Ett plommonträd växte år från år. Nu började det skymma sikten mot stora huset. ”Bara bra”, tänkte han. Flera oxelträd stod på tomtgränsen mot Wingård. De växte varje år. ”Det är nog dags att börja ta ned dem”, tänkte han. Marken från lilla huset upp till Wingårds var obearbetad. Han klippte lite mer varje gång. Snart är det gräsmatta där också. Vattnet var varmt. En trädgårdsstol stod väst på huset. Han satte sig med sitt kaffe. Ida skuttade. Idag skall vi åka till X-holmen. Kanske Lindholmen. Öarna ligger väst om Öckerö. Vinden var sval. Himlen var blå. Det skulle bli en fin dag. Kanske mer lagom än dagarna sista tiden. Det hade varit kvavt. Som åskvärme. Det hade också åskat några gånger. Då haglade det och störtregnade. Blixtar slog ned. Det kom plötsligt, och drog bort lika plötsligt. Idag kändes det mer lagom. De skulle segla ut. Nu hade familjen en större båt. Tom hade köpt den billigt. Den var av den gamla modellen. Hela rutor, målade stripes, och svart mast. Han bytte genast. Han köpte nya rutor. Målade stripsen vita, och klistrade på nya stripes i plast. Han bytte mast och staghållare. Han målade över bottenlinjen vit, och satte upp blåa i plast. Båten blev som ny. 
 
Agnes Pappa hjälpte till att göra en brygga på det djupa vid berget. Det behövdes ingen jolle längre för att komma i båten. Fördelen var också att böarna låg längre in. Det var bara ett litet skär som stack upp ur vattnet, att ta hänsyn till. Agnes kom upp. De kramades. Agnes gjorde frukost. Barnen vaknade. Nisse gick förbi och hejade. Han hade en liten öppen båt med en nio hästars motor. Den låg vid lilla bryggan. Där låg även Toms lilla båt. Nisse tänkte sig över till Björkö idag. ”Meningslöst”, tänkte han. I så fall är det lika fint att vara kvar här i Hästevik. Nisse var uppväxt i Småland. Han förstod inte mycket om havet. Både Agnes och Tom härstammade från öarna. Han även på Mors sida. De packade. Mest mat. Varma kläder fanns i båten, om det skulle behövas. Leksaker också. På den tiden var en Maxi-sjuttiosju:a en ganska stor båt. Idag skulle den knappast synas i en gästhamn. Han har bara legat i gästhamn en gång. Det var på fastlandet nära Klädesholmarna. Det blåste storm. Annars är det naturhamnar som gäller. Det är nog ett annat slags folk som ligger i gästhamnar, tänkte han. Som husvagnsfolk fast rikare. Agnes har packat två väskor. Han tar väskorna. Agnes tar Robert. Eva tar Ida. De stänger dörren till Lilla huset, och vinkar farväl till Nisse. 
 
Bitta har vaknat och kommer ut på altanen. De pratar aldrig om sin relation. Ändå är både Agnes och Tom Psykologer. De vill väl inte prata. Konstigast är det med Bitta. Hon är ju syster med Agnes, och kommer att bli kvar med oss, vad som än händer. De går ned för berget. Agnes hjälper Robert. Eva skrattar. Hon vill åka båt. De går längs stranden. Slånbärsbuskarna har vuxit ofantligt de sista åren. Det finns ingen stig igenom längre. Tom ställer ned väskorna på berget, och vilar en stund. Agnes med barnen går ut på bryggan. Den är ofantligt hög. Det var extremt högvatten när Ingemar göt fundamentet. Hans granne hjälpte till. Synd att jag inte var med, tänker Tom. Båten seglar ganska bra. Betydligt bättre än Sheriffen, som de hade förut. De går runt Björkö, och norr på Burö. Det blåser från väst. De seglar i god fart söderut, och tar hamn vid viken öst på X-holmen. Tom belägger alltid med två tampar fram. Han nöjer sig med en dragg. Det är fint väder. Väst på ön finns höga klippor. Han kastar sig ut och dyker. Ganska vackert, tycker Agnes. Robert går förstås utan blöjor. Han lämnar små bruna pölar efter sig. De har ännu inte förstått att han är glutenintolerant. De sätter sig i en skreva nära båten. Det är mjukt gräs. Barnen får saft. Föräldrarna dricker kaffe. Man ser Öckerö här ifrån, säger Agnes. I morgon kan vi gå till Lindholmen, lite längre ut. Agnes känner trakterna. Hon var ofta här som barn. Här är fint, tycker han. Det är fint på Lindholmen också.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar