Gungan.
Tom var liten. Bara fyra år. Han vaknade. Han låg i soffan tillsammans med sin bror. I sängarna låg Mor och Far. De sov ännu. Hans bror sov också. Han sträckte på sig. Det var varmt i rummet. Han gick upp. Han hade sin rutiga pyjamas på sig. Den han fått på sin födelsedag. Han var född i början av april. Nu var det slutet av juli. Han hade fått nya kortbyxor innan de åkte till Floda. Han tog av pyjamasen. Han tog på sina nya kortbyxor, och en liten tunn tröja. Samma kläder som han hade igår. Han ser sig runt i rummet. Den lilla svarta kaminen har luckan öppen. Igår rensade Pappa kaminen. En liten svart låda går att dra ut på undersidan av kaminen. Den hade varit full av aska. Pappa tömde askan i rabatten utanför huset. ”Det är bra näring”, hade Pappa sagt. Mamma snarkade. Hans bror vred sig i sömnen. Pappa gäspade. Han var på väg att vakna, tänkte han. Han öppnade dörren till sovrummet. Sval luft slog emot honom. Golvet knarrade lite när han gick ut. Han tittade på dörren till klädgarderoben. ”Där inne finns malar”, hade Mamma sagt. Han var rädd för malar. Han tittade ned för trappan. Han ville inte väcka någon. Då kunde de bli arga. Det visste han. Han gick tillbaka och stängde sovrumsdörren.
Han visste vilka trappsteg som knarrade värst. Han höll sig i räcket och försökte väga så lite som möjligt. Han kom ned i hallen. Det hade inte knarrat så farligt. Han gick ut i köket. Han tittade på järnringen och ryste. Det syntes hur stor luckan är. En lucka i golvet, och ett fruktansvärt hål under. Han kände sig rädd. Vem som helst kunde öppna luckan när som helst. Mamma, Pappa, Mormor. Till och med hans bror kunde öppna luckan. Farbror Uno hade aldrig öppnat luckan, men han kunde säkert. Han tittade bort, och försökte glömma luckan. Det gick inte så bra. Där nere luktade sten, jord, och damm. Han visste att där fanns spindlar. Stora som möss hade brodern sagt. Han gick runt luckan fram till skafferiet. Han öppnade dörren. Där i mitten, stod ett fat med en skål på. Det var hans filbunke. Det var svalt i skafferiet. Han tog fram skålen och ställde på bordet. Stängde skafferidörren. Han hämtade en tallrik, och en sked. Det var en djup tallrik. Han öste upp filbunke från skålen till sin egen tallrik. Hälften var lagom. Han ställde in resten på fatet i skafferiet. Han slickade på skeden, och tog lite socker ur skålen. Han strödde försiktigt över filbunken. Sedan åt han. Han älskade filbunke.
Dörren till Mormors rum var stängd. Asklådan var utdragen ur kaminen. Mormor har nog också rensat sin kamin, tänkte han. Hon hade kommit ut på kvällen. Varit för sig själv, som vanligt, och eldat lite. Det var varmt igår, så det behövde nog inte eldas. Även Mormor eldar kanske för trevnaden, tänkte han. Han sköljde av skålen och torkade sig om munnen. Gick ut i hallen, och öppnade dörren till verandan. Några flugor vaknade till liv, och började surra frenetiskt. Pelargonierna blommade. Rött och rosa. En tidning låg uppslagen på bordet. ”Skymningstid”, läste han. Han låste upp dörren. Det jamade utanför. Så katten har varit ute i natt. Annars har den ju sin plats på verandan. Han steg ut, och gick några trappsteg ned. Han satte sig. Katten strök sig mot honom. Den började surra. Sedan sprang den in och började äta ur sin skål. Han gick in och stängde till hallen. ”Katten kan hålla sig på verandan”, tänkte han. Solens strålar silades genom de stora björkarnas blad och grenar. Det var på andra sidan vägen. Häcken var full av vita klockor. Det var en klängerväxt som trivdes här. Ängen var full med blommor. Pappa ville ha det så. Han slog med lie ibland.
Blåklockor stod i stora grupper. Gullvivor fanns här och där. Klöver trivdes där gräset inte var så högt. Lupiner rosa och blå samlades kring brunnen. Gullregnsträden tyngdes av sina prunkande gula blomklasar. I rabatten växte skära rosor. Det var gammaldags doftande rosor. Tom såg gullriset stå högt i rabatten vid huset. Blomflugor samsades med bin och humlor. Flugorna kunde stå helt stilla i luften. Deras vingar syntes inte. Så fort fladdrade de. Flugsnappare virvlade i luften. De hade ett bo i häcken, med tre små söta ägg. Han reste sig. Katten var mätt och lade sig på sin plats. Den var trött efter nattens övningar. Han gick ned för trappan. Han gick ned till grusgången, och sneddade runt huset. Till baksidan. I mossan på berget kröp flera svarta skogssniglar. Han tyckte inte om sniglar. De skulle snart skrämmas bort av solen. En igelkottunge hade kommit fram ur rishögen. Den sprang upp när han kom, och försvann in i ett hål. En svart orm vilade på berget. Där kom solen åt. Den hade stigit ovan björkarna nu. Han gick fram till sin gunga. Han satte sig. Det var en platta att sitta på, som Pappa gjort av en bred planka. Han började gunga. Han tog högre och högre fart. Till slut gick det inte att gunga högre. Han tänkte på livet. Hur annorlunda allting blivit. Änglarna sa ju att resan skulle bli lätt. Han visste inte om det var en dröm. Det var nog ingen helt vanlig dröm. Han gungade. Han gungade högre än någonsin förr.
Tom var liten. Bara fyra år. Han vaknade. Han låg i soffan tillsammans med sin bror. I sängarna låg Mor och Far. De sov ännu. Hans bror sov också. Han sträckte på sig. Det var varmt i rummet. Han gick upp. Han hade sin rutiga pyjamas på sig. Den han fått på sin födelsedag. Han var född i början av april. Nu var det slutet av juli. Han hade fått nya kortbyxor innan de åkte till Floda. Han tog av pyjamasen. Han tog på sina nya kortbyxor, och en liten tunn tröja. Samma kläder som han hade igår. Han ser sig runt i rummet. Den lilla svarta kaminen har luckan öppen. Igår rensade Pappa kaminen. En liten svart låda går att dra ut på undersidan av kaminen. Den hade varit full av aska. Pappa tömde askan i rabatten utanför huset. ”Det är bra näring”, hade Pappa sagt. Mamma snarkade. Hans bror vred sig i sömnen. Pappa gäspade. Han var på väg att vakna, tänkte han. Han öppnade dörren till sovrummet. Sval luft slog emot honom. Golvet knarrade lite när han gick ut. Han tittade på dörren till klädgarderoben. ”Där inne finns malar”, hade Mamma sagt. Han var rädd för malar. Han tittade ned för trappan. Han ville inte väcka någon. Då kunde de bli arga. Det visste han. Han gick tillbaka och stängde sovrumsdörren.
Han visste vilka trappsteg som knarrade värst. Han höll sig i räcket och försökte väga så lite som möjligt. Han kom ned i hallen. Det hade inte knarrat så farligt. Han gick ut i köket. Han tittade på järnringen och ryste. Det syntes hur stor luckan är. En lucka i golvet, och ett fruktansvärt hål under. Han kände sig rädd. Vem som helst kunde öppna luckan när som helst. Mamma, Pappa, Mormor. Till och med hans bror kunde öppna luckan. Farbror Uno hade aldrig öppnat luckan, men han kunde säkert. Han tittade bort, och försökte glömma luckan. Det gick inte så bra. Där nere luktade sten, jord, och damm. Han visste att där fanns spindlar. Stora som möss hade brodern sagt. Han gick runt luckan fram till skafferiet. Han öppnade dörren. Där i mitten, stod ett fat med en skål på. Det var hans filbunke. Det var svalt i skafferiet. Han tog fram skålen och ställde på bordet. Stängde skafferidörren. Han hämtade en tallrik, och en sked. Det var en djup tallrik. Han öste upp filbunke från skålen till sin egen tallrik. Hälften var lagom. Han ställde in resten på fatet i skafferiet. Han slickade på skeden, och tog lite socker ur skålen. Han strödde försiktigt över filbunken. Sedan åt han. Han älskade filbunke.
Dörren till Mormors rum var stängd. Asklådan var utdragen ur kaminen. Mormor har nog också rensat sin kamin, tänkte han. Hon hade kommit ut på kvällen. Varit för sig själv, som vanligt, och eldat lite. Det var varmt igår, så det behövde nog inte eldas. Även Mormor eldar kanske för trevnaden, tänkte han. Han sköljde av skålen och torkade sig om munnen. Gick ut i hallen, och öppnade dörren till verandan. Några flugor vaknade till liv, och började surra frenetiskt. Pelargonierna blommade. Rött och rosa. En tidning låg uppslagen på bordet. ”Skymningstid”, läste han. Han låste upp dörren. Det jamade utanför. Så katten har varit ute i natt. Annars har den ju sin plats på verandan. Han steg ut, och gick några trappsteg ned. Han satte sig. Katten strök sig mot honom. Den började surra. Sedan sprang den in och började äta ur sin skål. Han gick in och stängde till hallen. ”Katten kan hålla sig på verandan”, tänkte han. Solens strålar silades genom de stora björkarnas blad och grenar. Det var på andra sidan vägen. Häcken var full av vita klockor. Det var en klängerväxt som trivdes här. Ängen var full med blommor. Pappa ville ha det så. Han slog med lie ibland.
Blåklockor stod i stora grupper. Gullvivor fanns här och där. Klöver trivdes där gräset inte var så högt. Lupiner rosa och blå samlades kring brunnen. Gullregnsträden tyngdes av sina prunkande gula blomklasar. I rabatten växte skära rosor. Det var gammaldags doftande rosor. Tom såg gullriset stå högt i rabatten vid huset. Blomflugor samsades med bin och humlor. Flugorna kunde stå helt stilla i luften. Deras vingar syntes inte. Så fort fladdrade de. Flugsnappare virvlade i luften. De hade ett bo i häcken, med tre små söta ägg. Han reste sig. Katten var mätt och lade sig på sin plats. Den var trött efter nattens övningar. Han gick ned för trappan. Han gick ned till grusgången, och sneddade runt huset. Till baksidan. I mossan på berget kröp flera svarta skogssniglar. Han tyckte inte om sniglar. De skulle snart skrämmas bort av solen. En igelkottunge hade kommit fram ur rishögen. Den sprang upp när han kom, och försvann in i ett hål. En svart orm vilade på berget. Där kom solen åt. Den hade stigit ovan björkarna nu. Han gick fram till sin gunga. Han satte sig. Det var en platta att sitta på, som Pappa gjort av en bred planka. Han började gunga. Han tog högre och högre fart. Till slut gick det inte att gunga högre. Han tänkte på livet. Hur annorlunda allting blivit. Änglarna sa ju att resan skulle bli lätt. Han visste inte om det var en dröm. Det var nog ingen helt vanlig dröm. Han gungade. Han gungade högre än någonsin förr.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar