Tiden

Tidens gång. 

Varje morgon gick jag ner till badet, innan någon annan hade vaknat. Stora Apelviken var mestadels grund, och inbjudande för ett litet barn. Jag var sju år. En man var alltid, före mig, men bara så att jag såg när han klädde på sig. Ute vid bryggorna var det muddrat. Pöjkarnas fiskebåt låg på djupaste vattnet, vid bryggan mot norr. Pöjkarna var två bröder, som alltid förblev, ”pöjkar”, så länge min Pappa levde. När jag var liten, levde också pöjkarnas Pappa. Deras hus låg rakt över vägen, från vårt. Precis där den lilla stigningen kommer, när Apelviksvägen, går sin sista bit ner mot ”krogen”, och ”UtterAnders”. Pöjkarna bodde i en normal villa. Skärgårdsvit förstås. Ett mindre hus på tomten, var alltid uthyrt på sommaren, till en trogen ”sommargäst”. En fin fru från Göteborg. Den ene av pöjkarna hette Leif. Den andre Bo. De var tvillingar. Bo älskade katter, och det fanns alltid kattungar att kela med. Deras lillebror Stanley, kom att så småningom jobba på färjan, från Burö till Nordöarna.  Stanley var jämngammal med min bror. Deras fiskebåt var liten, och lagom för två. Än i dag går det att köpa makrill, av Bo. 

En gång gick jag en längre tur på ön, med en kattunge under tröjan. Det kändes så skönt när den rörde sig mot min nakna hud.  Att den skulle bli nödig hade jag ingen förståelse för. Det blev den. Det luktade förfärligt, och jag hade lång väg hem. Ewy och Kajsa bodde i en gammal villa, med brutet tak, precis intill vägen från hamnen, mot Apelviken. De älskade små barn. Jag var jätterädd varje gång jag gick förbi. Jag kom aldrig på att det finns en annan väg att gå. Jag blev alltid upptäckt. Jag släpades in, och bjöds på saft och bullar. Deras Pappa hette Knut. Han levde ännu när jag var liten. Pappa berättade att Knut och han, var vänner i det militära. De var jämngamla. Deras mamma var syster med Pappa. Ewy och Kajsa var alltså mina kusiner. Pappa var 49 år när jag föddes, så kusinernas barn blev jämngamla med mig.  Ewy och Kajsa gifte sig aldrig. De lade all sin omvårdnad på Pappa Knut. Ewy blev förskollärare, och älskade sitt jobb. Kajsa kom att stå i affären. Den som kallades ”Strandkassa”, och låg i hamnen åt söder. 

När jag var liten fanns tre affärer på ön. Vi handlade i den som låg närmast Apelviken. Den låg strax innan där som fotbollsplanen ligger nu. När Pappa var ung, spelades fotboll, på "mödda", gräset vid höjden. Nu breder skog ut sig, där militärhusen låg, med utsikt mot havet i väster, högst upp. I gräsvallarna mot söder, från vårt hus, fanns flera gropar av sand. I dem låg snäckskal som vi kallade ”kineshattar”. Gul blomster, och blåklockor, bredde ut sig, frikostigt över ängen. Mot väster på ängen, vid vägen, låg en liten lada. I den fanns en bekvämlighet i norr. Körsbärsträd vilade sina dignande grenar mot huset, och sträckte sig ut mot väster. Kattungar kilade mellan buskagen, och tryggheten, hos Bo, på andra sidan vägen. När Pappa var ung låg en röd liten lada, mitt på ängen. Nu har ett svartbygge blivit lagligt, och ett rött, modernt hus skymmer sikten söderut. UtterAnders hade en röd liten stuga, vid vattnet, längst norr på den bebodda delen av Rörö. När jag var tonåring brann huset ner. Anders dotter lät bygga två röda moderna hus. UtterAnders är borta sedan länge sedan, och också hans hus. Pöjkarnas Pappa och Mamma, Olle och Olly, är borta.    

Nu bor Stanley i huset. Han kan snickra och har gjort det så fint. En ränna har muddrats i viken, ända ner till fotbollsplanen. Små båtar ligger uppdragna i gräset bakom omklädningshuset. Planen är inte så ny längre. Vid ”knektepårn” i öster brukade onämnbart avfall tippas. Bryggan som sköt ut över det bråddjupa vattnet finns inte kvar. Huset där som målats i obegripligt grönt, är sålt till okända. Vid hamnen i söder har berget sprängts sönder. Monteringsvillor har ställts upp, och sålts till högstbjudande. Sprängstenen hålls på plats av järngaller, tiotals meter högt. Detta är nu den första syn av Rörö, som möter en besökare. Kulturskydd gäller inte gamla hus, utan villor från trettiotalet, med brutet tak. Pappas hus är ombyggt. Trevligt och modernt inuti, men inte samma hus utanpå. En morgon i slutet av sommaren, var jag först. När jag badat färdigt, och tagit mina första simtag, så kom han. Jag besegrade honom till sist. Det är väl tidens gång.