Tidigt

Tidigt. 

Tom vaknade tidigt i morse. Redan klockan fem. Det gick inte att somna om. Han klädde sig. För några veckor sedan köpte han ett par kortbyxor, vid Floda torg. Affären sålde bara barnkläder förut. Nu säljer de även herr, och damkläder. Det var ett par jeansshorts. ”Skönt att ha ett par kortbyxor nu, när det är så varmt”. Han är nöjd med sina shorts. De är snygga också, och dessutom inte löjligt långa. Han åt frukost. En banan och en kopp kaffe. Han har väldigt bestämda matrutiner. Varje morgon en banan och en stor kopp kaffe. Neskaffe. Han tar på sig skorna. Det är ett par svarta träningsskor som han är mycket nöjd med. Han har bytt kardborreband en gång. Det kostade 140 kronor. Det var det värt. Han kan knyta skor, men det är väldigt svårt. Det är svårt sedan han skadade sin vänsterhand. Den har full rörlighet men ingen känsel. Då är det svårt. Han griper sina vandringsstavar, De är fjädrande. Lufttrycksfjädring. Gråa med svarta handtag. De duger. Helst skulle han velat ha utan fjädring, men det får gå så här. Handledsbanden har slingrat sig. Det gör inget. Han bär stavarna, och tar sig sakta ut. Porten är låst till klockan sju. ”Tur att jag tog nycklar”, tänker han. Han tar vägen mellan husen. 
 

Dumt att vägen inte heter ”Arfwedssons väg”, ända ut. Inte ens taxichaufförer hittar. ”Hoffmans väg”, eller något sådant står det där ute. Den branta biten går bra. Det är issprängt i asfalten. Han tar sig ned till parken. Centralskolan är tom på barn. Annars är de alltid och leker upp på vägen, och ovanför i buskarna. Många barn hälsar på ett trevligt sätt. Vissa frågar vad han heter. Märkligt. Nu är det tomt. Det börjar redan bli varmt. Tur att han har bara en T-shirt. Han kommer fram till Allébacken. Nu syns Sävelången. Där satt han med Greta för en månad sedan. Greta är snäll. Hon ringer ett par gånger i veckan. Nu arbetar hon på Vårdcentralen, och trivs mycket bra. Han känner sig lite stolt. Det var hans råd till Greta. Att lämna sin trista arbetsplats, och börja i Floda. Biblioteket har sommarstängt. Han har en bok om Rörö. Han funderar på när de öppnar igen. Boken han lånade gången innan, hette ”emigrantvisor”. Han som arbetade var oerhört trevlig. Det var faktiskt osannolikt. Det var uppenbart att han blev väldigt glad över att någon lånade just den boken. ”Han måste älska sitt jobb”, tänkte Tom. ”I värsta fall får jag ta mig till Lerums bibliotek”. Han gick vidare. Så här tidigt ser mig ingen genom Hemtjänstens fönster. Han rundade huset, och gick upp för backen mot parken. 
 
Benen blev inte tröttare. De var ju redan som gelé när han startade. Han tänker på Greta. Hon bor i en fin villa mot Gråbo. Där finns en guldfiskdamm. Hennes man sköter den. Gretas man hugger ved till den öppna spisen. Gretas man är speciell. Han heter Jesper. Bara det är speciellt tycker han. Jesper är freelans. Han hittade gamla fotografier på en vind. Tio tusen. Svartvita, efterfrågade. Sedan tio år lever han på att sälja dessa fotografier. Jesper är mycket begåvad. Samhällets mest begåvade personer passar nog inte riktigt in. Jespers och Gretas son läser på Chalmers. ”Att bli forskare är kanske en väg att gå för alltför begåvade”, tänker han. Hans son är forskare. ”Jag borde läst matematik”, tänker han. Där efterfrågas annorlunda sätt att tänka. Inom matematiken finns andra platser. Där uppmuntras man att gå in i främmande världar. ”Det skulle passa mig”, tänker han. Han satt med Greta på bänkarna vid Sävelången. Hon tror mycket på träning. Gärna gym. Riktig kost. Motion. Promenader. Dans. Bantning. Tvådagarsmetoden. Jesper gör allt vad Greta vill. De älskar nog varandra. Så som han älskade Agnes en gång för länge sedan. Han tänker på sin dotter. Hon hade hela sin uppväxt i Floda. Rötterna finns ändå i Bohuslän. Hans förfäder fanns mest på Rörö. Hans Farfars Morfar var Rörös mäktigaste man, på artonhundratalet. Han var född sjuttonhundranittio. 
 
Jesper är släktforskare. Toms dotter också. Det har smittat av sig på honom. Hans Pappa talade Bohusländska. ”Her har di slebat, och her har di slett”, kunde han säga. Han var fascinerad av ruiner och lämningar. Han känner sig kluven. Pappa kom från Bohuslän. Mormor också. Mamma växte upp i Floda. Här har hans barn vuxit upp. Varje sommar var han i Floda, som liten. Han har bott i Floda i mer än trettio år. Han vaknar upp. Han är nu ute ur parken. Centralskolan är bakom honom. Mobilen visslar till. Greta har skickat ett mail. Han tar vägen mot trapporna. Det ger nog bäst träning. Han kämpar sig uppåt. Trappan är fri från spott. Märkligt. Har fastighetsskötaren, Tommy, lyckats. Han tänker på att flickor nu tar efter allt dåligt manligt. De har även börjat spotta, snusa, dricka, slåss, knarka, stjäla, och mörda. Han tänker att allting inte är bättre nu. Internet är ändå bra. Bloggar är oerhört bra. Texter går att sprida. För den som vill finns inga gränser. Han går den sista tunga biten. Han ser Floda Allé, uppför berget. Någon har parkerat vid grinden. Han tar sina stavar i handen. Det krävs nyckel för att komma in. Klockan är halv sex. Det är mycket varmt. ”Saft i mängder”, tänker han.