Rammen.
Tom satt på verandan i huset på Rörö. Det var i Apelviken. Det var det huset som Bryngel Olsson och Charlotta Åberg, flyttade in i. Huset kom från Rammen. Det hade byggts i sillperioden, och sedan stått onyttjat. Det revs ned, flyttades, och byggdes sedan upp i Apelviken. Just där vägen stiger. När Tom var liten låg det dammar på andra sidan vägen. Just norr om Olles och Ollys hus. I dammarna kryllade det av grodyngel. Grodorna hördes alltid på kvällarna då. När han var liten låg också en liten lada vid vägen. Den omgärdades av körsbärsträd. På marken under buskarna kilade små kattungar ofta. Bo tyckte mycket om katter. Han önskade sig en. Nu när han var stor och kunde bestämma själv, så gick det ändå inte. Hans lille pojke var allergisk. Så det fick bli en kanin i stället. En liten svart som fick heta Ida. Hans Farmor hette Ida. Det var hon som kom som piga till Oskar, när Oskars fru dött. De hann få en flicka innan den första frun dog. Jenny. Oskar och Ida gifte sig sedan. De fick många barn. Kanske sju. Ida kom från Lundby i Göteborg. Hon var uppvuxen på en gård på fastlandet innanför Rörö. Ganska nära Gillholmen faktiskt. Västra Röd, tror han att det hette.
Sorgligt att de lämnade gården och flyttade till Göteborg. Han undrar varför? Ett av Idas barn fick heta Einar. Det blev hans Pappa. Einar hade en lillebror som hette Axel. Det var han som gifte sig med Annie på Gillholmen. Axel fick två döttrar. Inger och Gunell. Men det var ju inte detta som han grubblade över. Han grubblade över Oskars Mamma. Charlotta Åberg. Vem var hon? Hurdan var hon? Hur såg hon ut? Han tror att hon var vacker. Han tror också att hon var mycket klok. Han tror att hon bar ett paradis inne i sig. Han reser sig. Han hämtar kaffe från köket. Han går ut och sätter sig söder på huset. Där finns en liten bergknalle som är bra att sitta på. Han ser ut över ängen. Han ser ned till huset det låg en affär i, när han var liten. Det var mer blommor på ängen då. Så minns Tom det i varje fall. De skall köpa makrill av Bo i eftermiddag. Bo tar bara tio kronor makrillen. Det är egentligen för lite. Pappa kunde laga fisk så bra. Makrill eller horngädda brukade han koka in i ättika. Det var gott. Charlottas Pappa hette Anders Åberg. Han var mycket välbeställd, och ägde stora delar av Rörö. Hennes Farfar hette Petter. Han kom ut som dräng till Rörö.
Varför blev de rika? Det måste ha varit sillen. Petter måste haft förmågan att ta vara på de möjligheter sillen gav till inkomster. På något sätt kunde sedan Anders gå vidare med detta. Tom funderar. Barnen leker. Eva frågar om Pappa vill vara med. ”Inte just nu”, svarar Tom. ”Kanske om en stund”. Barnen fortsätter själva. Eva leker med ”Stockholmarns” barn. Robert är inne hos Mamma. Agnes kommer ut och sätter sig hos Tom. Robert är med. Precis här satt farbror Karl, när Tom var liten. Karl var gammal. Han var alltid orakad och smutsig. Karl levde ensam. I ett litet gult hus öster om vårt. Pappa sa att farbror Kalle spottar i träskon. Karl snusade. När han skulle spotta snus, lyfte han på foten ur träskon. Han spottade däri sedan. Han spottade i träskon till och med när han var ute. Det gick väl av vana. Karl dog förstås när han blev riktigt gammal. Pappa tillfrågades om han ville köpa Karls hus. Det skulle kosta fem tusen kronor. Pappa tackade nej. Det var synd. Tänk om vi hade haft det huset nu. Då hade vi sluppit dela med Peter, Toms bror. Einars yngsta syster hette Judit. Judit var väldigt söt som ung. Det syns på gamla kort. Men hon var yngsta dottern, och skulle ta hand om Mamma när hon blev gammal. Judits Mamma var Ida.
Ida blev gammal. Judit kunde aldrig gifta sig. När Ida dog var Judit för gammal. Hon kunde bli hemhjälp. En man på Öckerö miste sin fru. De hade fyra barn. Judit flyttade dit och tog hand om barnen. Hon blev gladare då. Men huset stod kvar. Det fick hon när Ida dog. Varje sommar hyrde Judit ut huset till badgäster. Tom var ofta på Rörö då. Ett rum och ett litet kök, samt rummet på vinden, var ledigt. Där var han med Pappa och Mamma och sin bror, någon tid varje sommar. Det kallades för ”kammern”, ”skånken”, och vinden. Han var alltid rädd för ”kammern”. Där hade ju Farmor Ida, dött. Där fanns en svart symaskin. En sådan som man trampar. Han tyckte om rummet på vinden. Det hade fönster åt söder, och var alltid soligt och ljust. Han var rädd för vinden. Vinden var brun och mörk. Skeppsmaskar levde i plankor och bräder. Små högar av fint sågspån vittnade om det. Rummet hade inga riktiga väggar. En bit på varje sida var bara tapet. Någon hade gjort hål på ena sidan. Den mörka vinden tittade in. Det hängde ett fotografi i rummet på vinden. Det var på Bryngel Olsson, från Hönö. Det var han som var Pappas Farfar, och gifte sig med Charlotta Åberg. Det sägs att Charlottas Pappa. Anders Åberg. Ordnade och bekostade flytten av huset från Rammen. Det byggdes sedan upp på en bit av hans mark, i Apelviken på Rörö. Bryngel måste ha varit vacker. Ja, eftersom Charlotta var det. Hon var ju rik dessutom. Så går hans tankar när han sitter med sitt kaffe ”sör om” huset, en gång i juli.
Tom satt på verandan i huset på Rörö. Det var i Apelviken. Det var det huset som Bryngel Olsson och Charlotta Åberg, flyttade in i. Huset kom från Rammen. Det hade byggts i sillperioden, och sedan stått onyttjat. Det revs ned, flyttades, och byggdes sedan upp i Apelviken. Just där vägen stiger. När Tom var liten låg det dammar på andra sidan vägen. Just norr om Olles och Ollys hus. I dammarna kryllade det av grodyngel. Grodorna hördes alltid på kvällarna då. När han var liten låg också en liten lada vid vägen. Den omgärdades av körsbärsträd. På marken under buskarna kilade små kattungar ofta. Bo tyckte mycket om katter. Han önskade sig en. Nu när han var stor och kunde bestämma själv, så gick det ändå inte. Hans lille pojke var allergisk. Så det fick bli en kanin i stället. En liten svart som fick heta Ida. Hans Farmor hette Ida. Det var hon som kom som piga till Oskar, när Oskars fru dött. De hann få en flicka innan den första frun dog. Jenny. Oskar och Ida gifte sig sedan. De fick många barn. Kanske sju. Ida kom från Lundby i Göteborg. Hon var uppvuxen på en gård på fastlandet innanför Rörö. Ganska nära Gillholmen faktiskt. Västra Röd, tror han att det hette.
Sorgligt att de lämnade gården och flyttade till Göteborg. Han undrar varför? Ett av Idas barn fick heta Einar. Det blev hans Pappa. Einar hade en lillebror som hette Axel. Det var han som gifte sig med Annie på Gillholmen. Axel fick två döttrar. Inger och Gunell. Men det var ju inte detta som han grubblade över. Han grubblade över Oskars Mamma. Charlotta Åberg. Vem var hon? Hurdan var hon? Hur såg hon ut? Han tror att hon var vacker. Han tror också att hon var mycket klok. Han tror att hon bar ett paradis inne i sig. Han reser sig. Han hämtar kaffe från köket. Han går ut och sätter sig söder på huset. Där finns en liten bergknalle som är bra att sitta på. Han ser ut över ängen. Han ser ned till huset det låg en affär i, när han var liten. Det var mer blommor på ängen då. Så minns Tom det i varje fall. De skall köpa makrill av Bo i eftermiddag. Bo tar bara tio kronor makrillen. Det är egentligen för lite. Pappa kunde laga fisk så bra. Makrill eller horngädda brukade han koka in i ättika. Det var gott. Charlottas Pappa hette Anders Åberg. Han var mycket välbeställd, och ägde stora delar av Rörö. Hennes Farfar hette Petter. Han kom ut som dräng till Rörö.
Varför blev de rika? Det måste ha varit sillen. Petter måste haft förmågan att ta vara på de möjligheter sillen gav till inkomster. På något sätt kunde sedan Anders gå vidare med detta. Tom funderar. Barnen leker. Eva frågar om Pappa vill vara med. ”Inte just nu”, svarar Tom. ”Kanske om en stund”. Barnen fortsätter själva. Eva leker med ”Stockholmarns” barn. Robert är inne hos Mamma. Agnes kommer ut och sätter sig hos Tom. Robert är med. Precis här satt farbror Karl, när Tom var liten. Karl var gammal. Han var alltid orakad och smutsig. Karl levde ensam. I ett litet gult hus öster om vårt. Pappa sa att farbror Kalle spottar i träskon. Karl snusade. När han skulle spotta snus, lyfte han på foten ur träskon. Han spottade däri sedan. Han spottade i träskon till och med när han var ute. Det gick väl av vana. Karl dog förstås när han blev riktigt gammal. Pappa tillfrågades om han ville köpa Karls hus. Det skulle kosta fem tusen kronor. Pappa tackade nej. Det var synd. Tänk om vi hade haft det huset nu. Då hade vi sluppit dela med Peter, Toms bror. Einars yngsta syster hette Judit. Judit var väldigt söt som ung. Det syns på gamla kort. Men hon var yngsta dottern, och skulle ta hand om Mamma när hon blev gammal. Judits Mamma var Ida.
Ida blev gammal. Judit kunde aldrig gifta sig. När Ida dog var Judit för gammal. Hon kunde bli hemhjälp. En man på Öckerö miste sin fru. De hade fyra barn. Judit flyttade dit och tog hand om barnen. Hon blev gladare då. Men huset stod kvar. Det fick hon när Ida dog. Varje sommar hyrde Judit ut huset till badgäster. Tom var ofta på Rörö då. Ett rum och ett litet kök, samt rummet på vinden, var ledigt. Där var han med Pappa och Mamma och sin bror, någon tid varje sommar. Det kallades för ”kammern”, ”skånken”, och vinden. Han var alltid rädd för ”kammern”. Där hade ju Farmor Ida, dött. Där fanns en svart symaskin. En sådan som man trampar. Han tyckte om rummet på vinden. Det hade fönster åt söder, och var alltid soligt och ljust. Han var rädd för vinden. Vinden var brun och mörk. Skeppsmaskar levde i plankor och bräder. Små högar av fint sågspån vittnade om det. Rummet hade inga riktiga väggar. En bit på varje sida var bara tapet. Någon hade gjort hål på ena sidan. Den mörka vinden tittade in. Det hängde ett fotografi i rummet på vinden. Det var på Bryngel Olsson, från Hönö. Det var han som var Pappas Farfar, och gifte sig med Charlotta Åberg. Det sägs att Charlottas Pappa. Anders Åberg. Ordnade och bekostade flytten av huset från Rammen. Det byggdes sedan upp på en bit av hans mark, i Apelviken på Rörö. Bryngel måste ha varit vacker. Ja, eftersom Charlotta var det. Hon var ju rik dessutom. Så går hans tankar när han sitter med sitt kaffe ”sör om” huset, en gång i juli.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar