Tankar II.
Tom tänker. Han minns när han var 18 år. Mormors hus fanns
kvar. Han var i Floda med sin bror. Hans bror är sex år äldre. Han var med i
ett gäng. På dagarna badade de vid Drängseredsbadet. På kvällarna var de på en
fin plats lite längre från stationen. Inte ända bort vid Volvobryggan. Ungefär
mitt emellan badet och bryggorna. Där fanns en eldplats. Runda stenar låg runt
eldstaden. Bröderna Curu var där. Den äldre brodern hette Anders. Den yngre
Erik. Anders kunde allt. Han förstod också allt. Anders brukade hypnotisera de
andra. Det var avkopplande, men Tom blev aldrig hypnotiserad. Han försökte, men
det gick inte. En Amerikan var där. Han sprang genom skogen och skrek. ”I´m
invisible”. Sådan blev han av hypnos. Jag tror att han menade att han var
osynlig. En gång blev han kär. Det var i en yngre flicka. Hon berättade att
hennes Mamma var psykolog. Det lät fantastiskt i hans öron. Han hade aldrig
förut träffat någon som kände en psykolog. Han hade läst skrifter av Freud. Han
hade också läst Jung, och var mycket fascinerad av vad han skrev. Han var nog
lite ”Jungian”.
Han bar flickan på sina axlar hela vägen till stationen. Då låg ett kaffé på andra våningen av huset mitt emot stationen. De drack te. Hans bror kom upp. Han sa att tåget mot Göteborg går strax. Det gjorde ont i honom att lämna sin nya flickvän så snart. På tåget tänkte han tillbaka. Genom fönstret på andra våningen i huset, såg han två barn hos grannen. Det var två små. Han tyckte de var gulliga. Som katter ungefär. Han hade alltid önskat en lillasyster. Han visste inte att om tio år, skulle han få en dotter, som första barn. Det var nog henne han längtade efter nu. Han och hans bror hade gått ut i skogen. De skulle plocka svamp. Svamp var nästan enbart kantareller. De gick uppför backen mot Tranbergs. Ett sommarhus han aldrig tänkt på tidigare, låg högst upp. Det var en bit in i skogen. Det var tomt, såg det ut som. De gick in i trädgården. Den var prunkande. En sagoträdgård, tänkte han. Där fanns buskar och blommor. Stenar och dammar. De som bor här måste älska sin trädgård, tänkte han. Utanför var det tidig höst. Björkarnas blad var gula. Askar var skiftande i regnbågens färger. Han satte sig i den mjukt gröna mossan. Han tänkte på meningen med allting.
De vilade en stund. Sedan gick de genom skogen. Tallar och granar reste sig högt mot himmelen. Myror sprang på vägen. En ollonborre förvirrade sig runt. Den skiftade i grönt och blått. Ibland lila. Den försvann till slut under vitmossa som stod mot en stor sten. Lava växte rikligt på stenen. Han grubblade på livet. Träden glesnade, och öppnade sig mot myren. En stig gick att följa. Tallarna var låga här. De kunde nog inte bli stora i en så vattensjuk miljö. Sileshår var ymniga vid stigen. Röda och vita inuti. Torkade flugor och mygg, doldes delvis där bladet inte öppnat sig än. De gick ut på myren. Längst ut i mitten, fanns en liten tjärn. Där hade en fåraherde gått ner sig. Det var länge sedan nu. De följde stigen på myren. På andra sidan tätnade träden. Lingon täckte marken. Få plockade väl här. Han och hans bror hade bara två kärl med sig. ”Det får väl räcka med ett till svampen”, sa brodern. De öste ner lingon. Det fanns hur mycket som helst. Snart var byttan full. De följde stigen. Den gick vidare in i skogen. En kraftledning surrade märkligt i luften. De blev rädda. ”Det är nog inte nyttigt att vara här”, sa brodern. Svamp blev plockad. Snart var också det kärlet fullt.
De gick hemåt. Kvällningen kom. Skuggorna blev längre och längre. Han längtade hem till huset i Floda. De sov nu i föräldrarnas sängar. Eldade i den lilla kaminen. När de kom hem, var Mormor där. Hon var arg. Lönnen var fälld. Alldeles inne vid grinden växte flera träd. Det var björkar och lönnar. De stod för tätt. Brodern fällde en lönn. Den var liten och stod helt fel. Mormor var rasande. De tände en brasa åt henne. Serverade kvällsmat. Bäddade hennes säng. Lyssnade på henne. Tålmodigt. Tom längtade efter deras Pappa. Kanske kunde han förklara för Mormor. Mormor blev glad när han målade huset. Hon blev glad när han högg ved. Mormor tyckte inte om svamp. Kanske lingonen kunde glädja henne litet. En sak kunde Mormor aldrig förlåta Pappa. Att han gift sig med hennes dotter. Hon ville ju ha honom själv. Kanske därför hade hon svårt även för Tom och hans bror. Kanske värst med brodern. Han var ju störst. Mormor hade själv tre söner. Dem tålde hon inte heller. Hon älskade och hatade män. Särskilt när de fällde hennes träd. Där hon vuxit upp fanns inte mycket träd. Hon hade vuxit upp på berg i Bohuslän. De få träd som funnits fälldes och eldades upp i sillperioderna. Han kände sig maktlös. Han längtade till sina vänner vid Drängseredsbadet. Kanske skulle han kunna bli hypnotiserad. Bara de försöker en gång till. Kanske han skulle känna sig osynlig. Kanske han skulle träffa en flicka att tycka om. Han visste inte om han längtade efter en fru, eller en dotter mest. Kanske var det båda. Han visste inte vad som väntade. Detta tänkte han på när han satt på tåget mot Göteborg. Tåget från Floda.
Han bar flickan på sina axlar hela vägen till stationen. Då låg ett kaffé på andra våningen av huset mitt emot stationen. De drack te. Hans bror kom upp. Han sa att tåget mot Göteborg går strax. Det gjorde ont i honom att lämna sin nya flickvän så snart. På tåget tänkte han tillbaka. Genom fönstret på andra våningen i huset, såg han två barn hos grannen. Det var två små. Han tyckte de var gulliga. Som katter ungefär. Han hade alltid önskat en lillasyster. Han visste inte att om tio år, skulle han få en dotter, som första barn. Det var nog henne han längtade efter nu. Han och hans bror hade gått ut i skogen. De skulle plocka svamp. Svamp var nästan enbart kantareller. De gick uppför backen mot Tranbergs. Ett sommarhus han aldrig tänkt på tidigare, låg högst upp. Det var en bit in i skogen. Det var tomt, såg det ut som. De gick in i trädgården. Den var prunkande. En sagoträdgård, tänkte han. Där fanns buskar och blommor. Stenar och dammar. De som bor här måste älska sin trädgård, tänkte han. Utanför var det tidig höst. Björkarnas blad var gula. Askar var skiftande i regnbågens färger. Han satte sig i den mjukt gröna mossan. Han tänkte på meningen med allting.
De vilade en stund. Sedan gick de genom skogen. Tallar och granar reste sig högt mot himmelen. Myror sprang på vägen. En ollonborre förvirrade sig runt. Den skiftade i grönt och blått. Ibland lila. Den försvann till slut under vitmossa som stod mot en stor sten. Lava växte rikligt på stenen. Han grubblade på livet. Träden glesnade, och öppnade sig mot myren. En stig gick att följa. Tallarna var låga här. De kunde nog inte bli stora i en så vattensjuk miljö. Sileshår var ymniga vid stigen. Röda och vita inuti. Torkade flugor och mygg, doldes delvis där bladet inte öppnat sig än. De gick ut på myren. Längst ut i mitten, fanns en liten tjärn. Där hade en fåraherde gått ner sig. Det var länge sedan nu. De följde stigen på myren. På andra sidan tätnade träden. Lingon täckte marken. Få plockade väl här. Han och hans bror hade bara två kärl med sig. ”Det får väl räcka med ett till svampen”, sa brodern. De öste ner lingon. Det fanns hur mycket som helst. Snart var byttan full. De följde stigen. Den gick vidare in i skogen. En kraftledning surrade märkligt i luften. De blev rädda. ”Det är nog inte nyttigt att vara här”, sa brodern. Svamp blev plockad. Snart var också det kärlet fullt.
De gick hemåt. Kvällningen kom. Skuggorna blev längre och längre. Han längtade hem till huset i Floda. De sov nu i föräldrarnas sängar. Eldade i den lilla kaminen. När de kom hem, var Mormor där. Hon var arg. Lönnen var fälld. Alldeles inne vid grinden växte flera träd. Det var björkar och lönnar. De stod för tätt. Brodern fällde en lönn. Den var liten och stod helt fel. Mormor var rasande. De tände en brasa åt henne. Serverade kvällsmat. Bäddade hennes säng. Lyssnade på henne. Tålmodigt. Tom längtade efter deras Pappa. Kanske kunde han förklara för Mormor. Mormor blev glad när han målade huset. Hon blev glad när han högg ved. Mormor tyckte inte om svamp. Kanske lingonen kunde glädja henne litet. En sak kunde Mormor aldrig förlåta Pappa. Att han gift sig med hennes dotter. Hon ville ju ha honom själv. Kanske därför hade hon svårt även för Tom och hans bror. Kanske värst med brodern. Han var ju störst. Mormor hade själv tre söner. Dem tålde hon inte heller. Hon älskade och hatade män. Särskilt när de fällde hennes träd. Där hon vuxit upp fanns inte mycket träd. Hon hade vuxit upp på berg i Bohuslän. De få träd som funnits fälldes och eldades upp i sillperioderna. Han kände sig maktlös. Han längtade till sina vänner vid Drängseredsbadet. Kanske skulle han kunna bli hypnotiserad. Bara de försöker en gång till. Kanske han skulle känna sig osynlig. Kanske han skulle träffa en flicka att tycka om. Han visste inte om han längtade efter en fru, eller en dotter mest. Kanske var det båda. Han visste inte vad som väntade. Detta tänkte han på när han satt på tåget mot Göteborg. Tåget från Floda.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar