Gräset.
Tom satt vid sin orgel. Det var morgon. Han hade sovit ganska länge idag. Klockan var åtta. Han bodde i en liten lägenhet på Haga Nygata. Det var nummer sexton. Mitt i Haga. Överkastet i sängen var i brun manchester. Prydnadskuddarna orange manchester. Soffan vid fönstren grön manchester. Det var ett rum och kök. Dass på gården. Soptunnorna stod där också. Han hyrde i tredje hand. Det var av Tryggve, en gammal vän. Tryggve hyrde i sin tur av Claes Hake. Hyran var nittio kronor i månaden. Orgeln var köpt begagnad för sjuhundra kronor. Elmätaren hade han ”hängt”. Om man skruvade loss den blev den hängande upp och ned. Räkneverket stannade då. Små stenar slängdes på hans fönster. Lägenheten låg på andra våningen. Porten var alltid låst. Han öppnade fönstret. Det var Thomas. Hans vän. Thomas släpptes in. Thomas föreslog att de skulle gå till mosters café, och äta frukost. Han rökte. Han stoppade en majspipa full, och sög in. Han blåste ut i ringar. Tom rökte inte. Han hade rökt en gång. Det var i andra klass. Han hade rökt tre cigaretter, och mått mycket dåligt. De tog var sin te, och en smörgås på mosters. Thomas spelade på flipperspelet. Han tilltade spelet, och fick inte fortsätta. Moster ville inte ha något tillt på sitt spel.
De gick hem till Tom. Thomas hade en drake lämnad hos honom. De tog fram drakarna. Kontrollerade pinnarna, och gick ut. De gick upp till Skansen Krona. Där blåste något. Drakarna var lätta. De steg snabbt mot skyn. Toms snöre tog slut. Draken var som en liten prick däruppe. Han band fast snöret vid ett träd. Sedan låg de och pratade, lugnade av att drakarna flög. Thomas talade om sin Pappa. Han visste inte vem hans Pappa var, men Mamman var omgift. Det var den mannen han talade om. Han tyckte inte om honom. Eller rättare sagt, tyckte inte den mannen om Thomas. Han stoppade sin pipa, och rökte vällustigt. Tom hade inga laster. Det hade han aldrig haft, om man inte räknade lite vin som en last. Han drack sällan sprit, och aldrig öl. Bara vin ibland. Efter några timmars flygning och prat, blev de hungriga. De lämnade drakarna hemma hos honom. Han hade en garderob i köket, som rymde det mesta. Snett under honom låg en vegetarisk restaurang. Solrosen. De beställde olika rätter och delade sedan lika. Efter maten drack de kaffe. Tom som känt sig lite sömnig hela förmiddagen, piggnade till lite. De gick upp till honom och spelade. Thomas spelade på hans elgitarr. Det var en Fender Stratokaster. Träfärgad, med ljus hals.
Han försökte lära sig gitarr, men än så länge gick orgel bättre. De spelade Rolling Stoneslåtar. ”Paint it black” och ”Angie”. Totta bodde på Haga Östergata då. Ulf Dageby var trubadur på puben Hans och Greta, i kanten av Haga, upp mot Haga kyrka. De gick sakta Nygatan upp mot kyrkan. Det var tidig kväll. Thomas ville gå till ”Vickan”, restaurang Viktoria. Där blev alltid fullt på kvällarna, och det vore förståndigt att för en gångs skull vara ute i tid. Det var ingen kö så här tidigt. De sätter sig på hyllan ganska långt ut mot stora salen. De beställer en flaska ”Saida”. Det är ett rött vin. Restaurangens billigaste. De börjar prata. Thomas har en skiva med Ferlin-låtar. Han kan alla texter utantill. ”Nu sitter du åter på handlarens trapp, och gråter så övergivet”. Tom tänker på Becket. ”Kvinnan föder grensle över en grav”. Niklas kommer in och sätter sig. Hans Pappa heter Bengt Anderberg och är en firad, men tyvärr alkoholiserad författare. Moje kommer. Han är Niklas vän, och uppvuxen på barnhem. Sedan strömmar en rad av blivande kändisar in. Vickan var en plats för den intellektuella eliten.
Han längtade ut. Ute var en ljum sommarnatt. Han tar farväl av Thomas och de andra, och tränger sig fram mot utgången. Halvvägs ut stöter han ihop med en ung kvinna. Hon är ett år äldre än honom. De har en lång tid tittat på varandra. Inget mer. Hon är kommunist. Hennes äldre bror startade skolan som han går på. Han känner att det skulle kunna bli de två. Någonting håller honom tillbaka. Han ler mot henne och hälsar vänligt. Sedan tränger han sig vidare. Det är som om han vet att någonting annat är på gång. Balettdansösen blev det inget med. Han hade ingen telefon och skrev upp hennes på en lapp. Numret var så lätt att han kom ihåg det, utan att titta på lappen. Han ringde i tre månader. Ingen var hemma. Ett år senare hittade han lappen. Han hade kastat om siffrorna. Efter ett år kunde han inte ringa. Han har sett henne på Odinsgatan senare. Där är hennes dansinstitut. Han kommer ut i natten. Luften är ljum. Han går gatan ner. Förbi Pingstkyrkans lokaler. Hagakyrkan reser sig hög och mäktig. Strålkastare lyser upp den. Kyrkan själv är svart. Klockor ringer från Masthuggstemplets torn. Han går som i en dimma. Någonting säger att Hagakyrkan betyder mycket för honom. Han stannar. Han sätter sig ned i gräset. Det är vått. Daggen har fallit. Han hör ett gäng som vinglar fram längs trottoaren vid Allén. Han ser ett par vid Wasagatan. De kryper ihop som om de inte vill synas. Han känner att han är mitt i en dröm. Han lägger sig ned i det daggvåta gräset, och drömmen för honom bort.
Tom satt vid sin orgel. Det var morgon. Han hade sovit ganska länge idag. Klockan var åtta. Han bodde i en liten lägenhet på Haga Nygata. Det var nummer sexton. Mitt i Haga. Överkastet i sängen var i brun manchester. Prydnadskuddarna orange manchester. Soffan vid fönstren grön manchester. Det var ett rum och kök. Dass på gården. Soptunnorna stod där också. Han hyrde i tredje hand. Det var av Tryggve, en gammal vän. Tryggve hyrde i sin tur av Claes Hake. Hyran var nittio kronor i månaden. Orgeln var köpt begagnad för sjuhundra kronor. Elmätaren hade han ”hängt”. Om man skruvade loss den blev den hängande upp och ned. Räkneverket stannade då. Små stenar slängdes på hans fönster. Lägenheten låg på andra våningen. Porten var alltid låst. Han öppnade fönstret. Det var Thomas. Hans vän. Thomas släpptes in. Thomas föreslog att de skulle gå till mosters café, och äta frukost. Han rökte. Han stoppade en majspipa full, och sög in. Han blåste ut i ringar. Tom rökte inte. Han hade rökt en gång. Det var i andra klass. Han hade rökt tre cigaretter, och mått mycket dåligt. De tog var sin te, och en smörgås på mosters. Thomas spelade på flipperspelet. Han tilltade spelet, och fick inte fortsätta. Moster ville inte ha något tillt på sitt spel.
De gick hem till Tom. Thomas hade en drake lämnad hos honom. De tog fram drakarna. Kontrollerade pinnarna, och gick ut. De gick upp till Skansen Krona. Där blåste något. Drakarna var lätta. De steg snabbt mot skyn. Toms snöre tog slut. Draken var som en liten prick däruppe. Han band fast snöret vid ett träd. Sedan låg de och pratade, lugnade av att drakarna flög. Thomas talade om sin Pappa. Han visste inte vem hans Pappa var, men Mamman var omgift. Det var den mannen han talade om. Han tyckte inte om honom. Eller rättare sagt, tyckte inte den mannen om Thomas. Han stoppade sin pipa, och rökte vällustigt. Tom hade inga laster. Det hade han aldrig haft, om man inte räknade lite vin som en last. Han drack sällan sprit, och aldrig öl. Bara vin ibland. Efter några timmars flygning och prat, blev de hungriga. De lämnade drakarna hemma hos honom. Han hade en garderob i köket, som rymde det mesta. Snett under honom låg en vegetarisk restaurang. Solrosen. De beställde olika rätter och delade sedan lika. Efter maten drack de kaffe. Tom som känt sig lite sömnig hela förmiddagen, piggnade till lite. De gick upp till honom och spelade. Thomas spelade på hans elgitarr. Det var en Fender Stratokaster. Träfärgad, med ljus hals.
Han försökte lära sig gitarr, men än så länge gick orgel bättre. De spelade Rolling Stoneslåtar. ”Paint it black” och ”Angie”. Totta bodde på Haga Östergata då. Ulf Dageby var trubadur på puben Hans och Greta, i kanten av Haga, upp mot Haga kyrka. De gick sakta Nygatan upp mot kyrkan. Det var tidig kväll. Thomas ville gå till ”Vickan”, restaurang Viktoria. Där blev alltid fullt på kvällarna, och det vore förståndigt att för en gångs skull vara ute i tid. Det var ingen kö så här tidigt. De sätter sig på hyllan ganska långt ut mot stora salen. De beställer en flaska ”Saida”. Det är ett rött vin. Restaurangens billigaste. De börjar prata. Thomas har en skiva med Ferlin-låtar. Han kan alla texter utantill. ”Nu sitter du åter på handlarens trapp, och gråter så övergivet”. Tom tänker på Becket. ”Kvinnan föder grensle över en grav”. Niklas kommer in och sätter sig. Hans Pappa heter Bengt Anderberg och är en firad, men tyvärr alkoholiserad författare. Moje kommer. Han är Niklas vän, och uppvuxen på barnhem. Sedan strömmar en rad av blivande kändisar in. Vickan var en plats för den intellektuella eliten.
Han längtade ut. Ute var en ljum sommarnatt. Han tar farväl av Thomas och de andra, och tränger sig fram mot utgången. Halvvägs ut stöter han ihop med en ung kvinna. Hon är ett år äldre än honom. De har en lång tid tittat på varandra. Inget mer. Hon är kommunist. Hennes äldre bror startade skolan som han går på. Han känner att det skulle kunna bli de två. Någonting håller honom tillbaka. Han ler mot henne och hälsar vänligt. Sedan tränger han sig vidare. Det är som om han vet att någonting annat är på gång. Balettdansösen blev det inget med. Han hade ingen telefon och skrev upp hennes på en lapp. Numret var så lätt att han kom ihåg det, utan att titta på lappen. Han ringde i tre månader. Ingen var hemma. Ett år senare hittade han lappen. Han hade kastat om siffrorna. Efter ett år kunde han inte ringa. Han har sett henne på Odinsgatan senare. Där är hennes dansinstitut. Han kommer ut i natten. Luften är ljum. Han går gatan ner. Förbi Pingstkyrkans lokaler. Hagakyrkan reser sig hög och mäktig. Strålkastare lyser upp den. Kyrkan själv är svart. Klockor ringer från Masthuggstemplets torn. Han går som i en dimma. Någonting säger att Hagakyrkan betyder mycket för honom. Han stannar. Han sätter sig ned i gräset. Det är vått. Daggen har fallit. Han hör ett gäng som vinglar fram längs trottoaren vid Allén. Han ser ett par vid Wasagatan. De kryper ihop som om de inte vill synas. Han känner att han är mitt i en dröm. Han lägger sig ned i det daggvåta gräset, och drömmen för honom bort.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar