Politik.
Tom funderar. Han tänker på Mamma och Pappa. Sylvia och
Einar. Han tänker också på sina barn. Eva och Robert. Han tänker på sig själv.
Han hade valt att läsa psykologi. Det såg bra ut då. Han hade varit chef. I
många år. Det var bl.a. över en psykoterapiverksamhet. Han hade tänkt sig att
psykologi skulle vara kreativt. Gränslöst. I början kändes det så. För Freud
var det kanske det. Många år hade gått sedan Freud verkade. Många hade tänkt,
och tolkat hans teorier. Han blev besviken. Det var så lågt i tak. Kanske om
man blivit forskare. Han hade tänkt att det var bäst att finnas på fältet. Han
tänkte ofta på universum. Det oändligt stora, och det oändligt lilla.
Stjärnkikare och kvantfysik. Fjärran galaxer och strängteori. De minsta
beståndsdelarna, och de största. Teoretiker hade börjat idag och spekulera i
att det finns miljarder universum. Att ”big bangs” inträffar hela tiden. Bara
skilt av avstånd. Obegripliga avstånd. Han hade alltid undrat vad som fanns
före big bang, och vad som finns utanför universum. Han borde ha läst fysik.
Kanske matematik också.
Han såg ett TV-program om en ung rysk matematiker. Han löste ett hundra år gammalt matematikproblem. Det var en kort lösning. Enbart med fysikaliska termer. Det var kreativt. Vetenskapsmannen drog sig tillbaks, efter lösningen. Kanske fanns ingen anledning att fortsätta. Hans pojke är forskare. Inom fysik. Vid miljökonferensen i Köpenhamn, hade Robert en föreläsning. Han föreläste för prinsessan Viktoria och hennes hov. Han försökte lära Robert spela fotboll när han var liten. Det gick inte. Robert gick sina egna vägar. Han förstod honom inte. Robert gjorde en massa andra saker. T.ex. körde han motorkross. Frisbee, och innebandy. Nästan allt sådant han inte sysslat med. Han förstod inte. Han tänker på sin Pappa. Hans Pappa föddes 1902. Han blev nästan nittio år. Hans Pappa var målare. Som ung var han fiskare. Han växte upp på Rörö. Liksom honom spelade Pappa. När han var ung, dragspel. När han växte upp spelade Pappa piano. Hans Pappa grubblade mycket. Han stannade alltid vid ruiner, och lämningar. Han talade Bohuslänska. Han kunde säga ”her har di slebat och her har di slett”. Tom var ofta ute på öar i Bohuslän, med sin Pappa. Mest var de på Rörö, där Pappa vuxit upp. Sedan skaffade de båt, och var i hela Bohuslän.
Pappa slutade med fisket för att han inte tålde sjön. I en liten motorbåt gick det bra. Pappa hade behövt studera mer, och bli forskare eller någonting sådant. Han tänkte så mycket. När han blev gammal fick han Parkinsons sjukdom. Det berodde nog på alla giftiga färger han målat med. Han trivdes aldrig som målare, och passade nog inte. Han led när fusket sattes i system. Pappa ville alltid göra ett bra jobb. Utan fusk blev det inget ackord. Han tjänade dåligt. Pappa var mycket social. Ute på Rörö stannade han var tionde meter, och talade i timmar med folk. Lika social som Toms Pappa var, lika osocial var Mamma. Hon var född 1920. Alltså arton år yngre än Pappa. Mamma tog aldrig initiativ till att träffa folk. Hon kände inte många. Hon hade inga vänner. Hennes syskon var nödvändigt ont. Som gammal blir hon inte glad när Tom ringer. Hon vill inte resa och hälsa på varken honom eller hans syskon. Sylvia var mycket duktig i skolan. Hon började arbeta när han var tonåring. Ganska fort blev hon chef. Sylvias Mamma var mycket dominant. Det var Einar också. Sylvia led av detta. Hon var inbunden. Hon pratade inte mycket. Ibland pratade hon om kungens barn. Då kunde hon vara engagerad. Hon tänkte på sina egna barnbarn, men talade aldrig om dem. Inte om hans barn, i varje fall.
Hans dotter, Eva, var som liten väldigt ömtålig. Hon ville alltid bli buren. Kanske för att hon var första barnet, så klängde hon alltid på Mamma och Pappa. Eva hade inga jämnåriga kusiner. Hans vänner hade inte skaffat barn ännu. Eva växte upp med Mamma och Pappa. När hon var fyra år började hon hos dagmamma. Det var bra för Eva. Hennes skygghet växte bort. Hon fick andra barn att leka med. Dagmamman ordnade så hon fick vara med flickor också. Robert var hos dagmamma tidigare. Han var två år när han började. Robert blev inte glad. Till sist förstod de varför. Dagmamman hade en pojke i samma ålder. Han klarade inte att dela sin Mamma med någon annan. Robert blev hållen på armlängds avstånd. Det var hemskt, men han fick en ny dagmamma som var snäll. Det var på samma gata där Eva gick. Robert blev glad igen. När Eva blev större ägnade hon sig särskilt åt teater. Hon tänkte sig en framtid så. Tom blev bekymrad. Själv skulle han valt att läsa ekonomi då. Han sade det till Eva. ”Jag tycker att du skall läsa ekonomi efter gymnasiet”. Eva blev rasande. Inget mer sades i frågan. Sedan visade det sig att Eva valt en utbildning med ekonomi, statskunskap, och politik. Hon har fått fina jobb, och trivs väldigt bra. Hon förstår honom. Hon har båt, hus och trädgård. Robert har gift sig till slut. Han ser ut som en fotomodell, och har haft svårt att slå sig till ro. Nu har han en fru och barn. Tom tänker att det är bra. ”Åren går”, tänker han.
Han såg ett TV-program om en ung rysk matematiker. Han löste ett hundra år gammalt matematikproblem. Det var en kort lösning. Enbart med fysikaliska termer. Det var kreativt. Vetenskapsmannen drog sig tillbaks, efter lösningen. Kanske fanns ingen anledning att fortsätta. Hans pojke är forskare. Inom fysik. Vid miljökonferensen i Köpenhamn, hade Robert en föreläsning. Han föreläste för prinsessan Viktoria och hennes hov. Han försökte lära Robert spela fotboll när han var liten. Det gick inte. Robert gick sina egna vägar. Han förstod honom inte. Robert gjorde en massa andra saker. T.ex. körde han motorkross. Frisbee, och innebandy. Nästan allt sådant han inte sysslat med. Han förstod inte. Han tänker på sin Pappa. Hans Pappa föddes 1902. Han blev nästan nittio år. Hans Pappa var målare. Som ung var han fiskare. Han växte upp på Rörö. Liksom honom spelade Pappa. När han var ung, dragspel. När han växte upp spelade Pappa piano. Hans Pappa grubblade mycket. Han stannade alltid vid ruiner, och lämningar. Han talade Bohuslänska. Han kunde säga ”her har di slebat och her har di slett”. Tom var ofta ute på öar i Bohuslän, med sin Pappa. Mest var de på Rörö, där Pappa vuxit upp. Sedan skaffade de båt, och var i hela Bohuslän.
Pappa slutade med fisket för att han inte tålde sjön. I en liten motorbåt gick det bra. Pappa hade behövt studera mer, och bli forskare eller någonting sådant. Han tänkte så mycket. När han blev gammal fick han Parkinsons sjukdom. Det berodde nog på alla giftiga färger han målat med. Han trivdes aldrig som målare, och passade nog inte. Han led när fusket sattes i system. Pappa ville alltid göra ett bra jobb. Utan fusk blev det inget ackord. Han tjänade dåligt. Pappa var mycket social. Ute på Rörö stannade han var tionde meter, och talade i timmar med folk. Lika social som Toms Pappa var, lika osocial var Mamma. Hon var född 1920. Alltså arton år yngre än Pappa. Mamma tog aldrig initiativ till att träffa folk. Hon kände inte många. Hon hade inga vänner. Hennes syskon var nödvändigt ont. Som gammal blir hon inte glad när Tom ringer. Hon vill inte resa och hälsa på varken honom eller hans syskon. Sylvia var mycket duktig i skolan. Hon började arbeta när han var tonåring. Ganska fort blev hon chef. Sylvias Mamma var mycket dominant. Det var Einar också. Sylvia led av detta. Hon var inbunden. Hon pratade inte mycket. Ibland pratade hon om kungens barn. Då kunde hon vara engagerad. Hon tänkte på sina egna barnbarn, men talade aldrig om dem. Inte om hans barn, i varje fall.
Hans dotter, Eva, var som liten väldigt ömtålig. Hon ville alltid bli buren. Kanske för att hon var första barnet, så klängde hon alltid på Mamma och Pappa. Eva hade inga jämnåriga kusiner. Hans vänner hade inte skaffat barn ännu. Eva växte upp med Mamma och Pappa. När hon var fyra år började hon hos dagmamma. Det var bra för Eva. Hennes skygghet växte bort. Hon fick andra barn att leka med. Dagmamman ordnade så hon fick vara med flickor också. Robert var hos dagmamma tidigare. Han var två år när han började. Robert blev inte glad. Till sist förstod de varför. Dagmamman hade en pojke i samma ålder. Han klarade inte att dela sin Mamma med någon annan. Robert blev hållen på armlängds avstånd. Det var hemskt, men han fick en ny dagmamma som var snäll. Det var på samma gata där Eva gick. Robert blev glad igen. När Eva blev större ägnade hon sig särskilt åt teater. Hon tänkte sig en framtid så. Tom blev bekymrad. Själv skulle han valt att läsa ekonomi då. Han sade det till Eva. ”Jag tycker att du skall läsa ekonomi efter gymnasiet”. Eva blev rasande. Inget mer sades i frågan. Sedan visade det sig att Eva valt en utbildning med ekonomi, statskunskap, och politik. Hon har fått fina jobb, och trivs väldigt bra. Hon förstår honom. Hon har båt, hus och trädgård. Robert har gift sig till slut. Han ser ut som en fotomodell, och har haft svårt att slå sig till ro. Nu har han en fru och barn. Tom tänker att det är bra. ”Åren går”, tänker han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar