Ida.
Det var sommar. Tidig morgon. Tom satt på den lilla altanen, utanför Friggeboden. Den var röd med vita knutar. Stora huset var också rött. Målat med Falu rödfärg. Han var stolt över det. Hans knep med kaustiksoda på plastfärgen, hade fungerat. Nästan all soda gick åt. Väggarna blev som fint sandpapper efter sodan torkat. Rödfärgen fäste sedan så bra. Lillstugan var målad med oljefärg. Det gick också bra, men han hade inte velat ha det på stora huset. Hans Pappa var målare, och älskade de gamla fina materialen. Han hade en kopp kaffe. Han njöt av morgonen. Det var alldeles tyst. Barn brukade höras nere från Havrevägen. Det var nog för tidigt nu. Han hade önskat sig en katt. Det gick inte. Lille Robert var allergisk. Det fick bli en kanin i stället. Dottern, Eva, ville gärna ha en kanin. De köpte en i djuraffären i Lerum. Det var en svart dvärgkanin. Den döptes till Ida. Det var Evas andranamn, och Farmors namn. Ida fick bo i Roberts rum. Där var stort med plats för Ida att springa och leka. Ida åt maskrosblad och morötter. Sedan hade hon en specialitet. Han hade prövat att ge Ida potatis. Hon smakade inte. Då fick hon kokt potatis istället. Det älskade Ida.
Det var bara ett problem. Ida åt tapeter. I Roberts rum var det strukturerade vita tapeter. Ida gnagde rent en halv meter upp. Det gick inte att ha det så, tyckte han. Ida fick flytta ned till källaren. Hon fick hallen där nere. Med två gallergrindar. En mot pannrummet, och en mot eldstadsrummet. Det blev bra. Ida trivdes. På väggarna var det träfasader. Ida behövde nog inte äta tapeter. Det var nog bara en ovana. Han blev Idas bästa vän. Det var bara han som hade tålamod att vänta ut henne. Han fick klappa henne, efter en halv timmas väntan. Han gick in i köket. Han hällde upp mer kaffe. Gick tillbaka och satte sig i solen. Klockan var sju. Agnes kom ut. ”Idag skall vi åka till Hästevik ”, sa hon. Hon slog sig ned hos honom. Han nickade. De vilade i solen. Den steg sakta och kilade fram genom träden. Mest ekar. Han hade fällt sju ekar när de nyss flyttat in. Det var många kvar. En jättestor björk stod vid garaget. Den får vi fälla snart, tänkte han. Innan den faller själv. Längst ned på tomten. Mot Havrevägen, växte kantareller. Varje år. De fick växa sig stora innan de plockade. Bra att ingen går in och plockar. Här är ett lugnt område, tänkte han. En gång låg ett glasspapper på tomten där nere vid. Annars har det varit lugnt.
Barnen kom yrvakna upp. Först Eva. Efter en stund lille Robert. ”Dags för frukost”, sa Agnes. Efter detta packade de. ”Det mesta vi behöver finns därute”, sa hon. Agnes körde bilen. Det var en gammal Volvo, som de fått av Agnes Pappa. En vit. Agnes körde den slingrande vägen från Hällsviksvägen upp till Hästevik. Vid badplatsen stod redan bilar parkerade. Det var badgäster från Göteborg. Det byggdes på många tomter. ”Här kommer nog att bli ett villaområde som de söder om Göteborg”, sa han. Fritidshus köps upp i rask takt nu. Konstiga moderna hus byggs. Platta tak och vinklar hit och dit. Inga hus för Sveriges klimat. De stannade utanför huset. Fjorden låg öppen. Solen kom bakifrån och belyste Björkö på andra sidan. Vattnet låg stilla. Några båtar från söder gick sakta norrut. Det är ju den innersta farleden, tänkte han. Huset var förstås tomt. Det var avtalat så. Nyckeln låg gömd på det vanliga stället. Under stenar i kanten av altanen. På västra sidan har altanen ett murat golv. Det är inte lika skönt som bräder, men håller hur länge som helst. Nere vid rosenbusken låg en måsunge helt stilla. Ett måspar brukar bygga bo på taket.
Kaninen hade de lämnat i Lilla huset. Lite maskrosblad, morot och kokt potatis, fick hon med sig. ”Varför ligger måsungen så stilla”, frågade Eva. ”Den väntar nog på Mamma och Pappa”, svarade han. Timmarna gick. Barnen lekte. Agnes sysslade i köket, och han kröp under huset. Avloppet från tvättrummet hade inte varit bra en lång tid. Nu drog han nya rör. Under huset var det massor med spindelväv. Spindlar stora som möss levde där. Det var lite otäckt. Han kröp in i första rummet. Där låg en massa källargrejer. Det var fuktigt och inte bra för förvaring. Han kröp in i nästa rum. Där var tomt. Bara spindlar. Det var vått på golvet. Han tog sig fram till under tvättrummet. Han kopplade bort de gamla rören. Satte dit nya, och satte en böj nere vid golvet. Han drog nya rör hela vägen tillbaka. Kopplade ur skarven och fäste det nya röret. Gick upp och spolade. Det fungerade perfekt. Avloppsledningen gick till en stenkista längre ned på tomten. Det var aldrig besvär med det. Lite vattning behövde marken. Han gick ut i köket. Han kramade Agnes. ”Det är dags för lunch”, sa hon. De åt. Barnen skrattade. Lite sol kom nu åt på västeraltanen. Han och Agnes tog sitt kaffe där. Konstigt, måsungen ligger kvar. Den låg under den stora rosenbusken. Det var gammaldags rosa blommor. Den var hög. Den höga vildhäcken skyddade mot vindar från väst eller norr. Om en vecka skulle de åka till Rörö. Då skulle de ta segelbåten, för att sedan gå på båtsemester. Han tänkte på Charlotta Åberg. Hon var min Farfars Mor, men hur var hon? Hon var infödd Röröbo. Uppväxt där. Blev man på något särskilt sätt då? Var Röröbor speciella? Han grubblar. Måsungen ligger kvar.
Det var sommar. Tidig morgon. Tom satt på den lilla altanen, utanför Friggeboden. Den var röd med vita knutar. Stora huset var också rött. Målat med Falu rödfärg. Han var stolt över det. Hans knep med kaustiksoda på plastfärgen, hade fungerat. Nästan all soda gick åt. Väggarna blev som fint sandpapper efter sodan torkat. Rödfärgen fäste sedan så bra. Lillstugan var målad med oljefärg. Det gick också bra, men han hade inte velat ha det på stora huset. Hans Pappa var målare, och älskade de gamla fina materialen. Han hade en kopp kaffe. Han njöt av morgonen. Det var alldeles tyst. Barn brukade höras nere från Havrevägen. Det var nog för tidigt nu. Han hade önskat sig en katt. Det gick inte. Lille Robert var allergisk. Det fick bli en kanin i stället. Dottern, Eva, ville gärna ha en kanin. De köpte en i djuraffären i Lerum. Det var en svart dvärgkanin. Den döptes till Ida. Det var Evas andranamn, och Farmors namn. Ida fick bo i Roberts rum. Där var stort med plats för Ida att springa och leka. Ida åt maskrosblad och morötter. Sedan hade hon en specialitet. Han hade prövat att ge Ida potatis. Hon smakade inte. Då fick hon kokt potatis istället. Det älskade Ida.
Det var bara ett problem. Ida åt tapeter. I Roberts rum var det strukturerade vita tapeter. Ida gnagde rent en halv meter upp. Det gick inte att ha det så, tyckte han. Ida fick flytta ned till källaren. Hon fick hallen där nere. Med två gallergrindar. En mot pannrummet, och en mot eldstadsrummet. Det blev bra. Ida trivdes. På väggarna var det träfasader. Ida behövde nog inte äta tapeter. Det var nog bara en ovana. Han blev Idas bästa vän. Det var bara han som hade tålamod att vänta ut henne. Han fick klappa henne, efter en halv timmas väntan. Han gick in i köket. Han hällde upp mer kaffe. Gick tillbaka och satte sig i solen. Klockan var sju. Agnes kom ut. ”Idag skall vi åka till Hästevik ”, sa hon. Hon slog sig ned hos honom. Han nickade. De vilade i solen. Den steg sakta och kilade fram genom träden. Mest ekar. Han hade fällt sju ekar när de nyss flyttat in. Det var många kvar. En jättestor björk stod vid garaget. Den får vi fälla snart, tänkte han. Innan den faller själv. Längst ned på tomten. Mot Havrevägen, växte kantareller. Varje år. De fick växa sig stora innan de plockade. Bra att ingen går in och plockar. Här är ett lugnt område, tänkte han. En gång låg ett glasspapper på tomten där nere vid. Annars har det varit lugnt.
Barnen kom yrvakna upp. Först Eva. Efter en stund lille Robert. ”Dags för frukost”, sa Agnes. Efter detta packade de. ”Det mesta vi behöver finns därute”, sa hon. Agnes körde bilen. Det var en gammal Volvo, som de fått av Agnes Pappa. En vit. Agnes körde den slingrande vägen från Hällsviksvägen upp till Hästevik. Vid badplatsen stod redan bilar parkerade. Det var badgäster från Göteborg. Det byggdes på många tomter. ”Här kommer nog att bli ett villaområde som de söder om Göteborg”, sa han. Fritidshus köps upp i rask takt nu. Konstiga moderna hus byggs. Platta tak och vinklar hit och dit. Inga hus för Sveriges klimat. De stannade utanför huset. Fjorden låg öppen. Solen kom bakifrån och belyste Björkö på andra sidan. Vattnet låg stilla. Några båtar från söder gick sakta norrut. Det är ju den innersta farleden, tänkte han. Huset var förstås tomt. Det var avtalat så. Nyckeln låg gömd på det vanliga stället. Under stenar i kanten av altanen. På västra sidan har altanen ett murat golv. Det är inte lika skönt som bräder, men håller hur länge som helst. Nere vid rosenbusken låg en måsunge helt stilla. Ett måspar brukar bygga bo på taket.
Kaninen hade de lämnat i Lilla huset. Lite maskrosblad, morot och kokt potatis, fick hon med sig. ”Varför ligger måsungen så stilla”, frågade Eva. ”Den väntar nog på Mamma och Pappa”, svarade han. Timmarna gick. Barnen lekte. Agnes sysslade i köket, och han kröp under huset. Avloppet från tvättrummet hade inte varit bra en lång tid. Nu drog han nya rör. Under huset var det massor med spindelväv. Spindlar stora som möss levde där. Det var lite otäckt. Han kröp in i första rummet. Där låg en massa källargrejer. Det var fuktigt och inte bra för förvaring. Han kröp in i nästa rum. Där var tomt. Bara spindlar. Det var vått på golvet. Han tog sig fram till under tvättrummet. Han kopplade bort de gamla rören. Satte dit nya, och satte en böj nere vid golvet. Han drog nya rör hela vägen tillbaka. Kopplade ur skarven och fäste det nya röret. Gick upp och spolade. Det fungerade perfekt. Avloppsledningen gick till en stenkista längre ned på tomten. Det var aldrig besvär med det. Lite vattning behövde marken. Han gick ut i köket. Han kramade Agnes. ”Det är dags för lunch”, sa hon. De åt. Barnen skrattade. Lite sol kom nu åt på västeraltanen. Han och Agnes tog sitt kaffe där. Konstigt, måsungen ligger kvar. Den låg under den stora rosenbusken. Det var gammaldags rosa blommor. Den var hög. Den höga vildhäcken skyddade mot vindar från väst eller norr. Om en vecka skulle de åka till Rörö. Då skulle de ta segelbåten, för att sedan gå på båtsemester. Han tänkte på Charlotta Åberg. Hon var min Farfars Mor, men hur var hon? Hon var infödd Röröbo. Uppväxt där. Blev man på något särskilt sätt då? Var Röröbor speciella? Han grubblar. Måsungen ligger kvar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar