måndag 17 november 2014

Äppelträdet


Äppelträdet.

Katten Jam och Kaninen Ida satt under äppelträdet. Det var en himmel av vita blommor. De satt i syrenbersån. Syrenerna var vita och röda. Tom var också där. De var just klara med frukosten. Tom gick in med disken. Ida såg sig runt. Ängen behövde slås. Gräset var högt. Ängsblommorna trivdes. Det var hundkex och timotej, som stack upp. Blåklockor och gullmora bildade öar. Rödklöver och violer fann platser. Toms vän hade byggt en Friggebod mot grannen i väster. Den var rödlaserad med vita knutar. Den var redan fylld med grejer. Mest skräp. Sådant man inte ville slänga, men egentligen inte behövde. Ängen var fylld av rotskott från körsbärsträden. Ett päronträd hade de planterat. Ett litet plommonträd trivdes, mot grannen i väster. Förutom Friggeboden fanns ett litet gult uthus med spadar och trädgårdsgrejer. Det stora huset var klätt med eternitplattor. Taket hade mörkt skiffer. De hade funderat på att bygga ut med en veranda mot öster. Toms installationer vid trappan hade blivit fler. Två gamla zinkspänner prydde nu också väggen. Grannen till öster hade en sagoträdgård. Välskött med fruktträd och rosor i mängd. Toms kusin hade bott där. Nu var hon borta, och endast maken fanns kvar. 

På andra sidan vägen i sydväst, hade en syssling bott. Hon var borta nu. En ung snickare hade tagit över. Längre åt väster låg ett hus identiskt med deras. Brutet tak och vita plattor på två våningar. Bara källarmuren skiljde sig. Deras hus hade grund i natursten. Det var mycket vackert. Tom hade planer på en altan åt söder, mot vägen. Han ville också inreda vinden, samt göra en balkong, där uppe. Det skulle ge utsikt mot havet i söder. Han tänkte sig också en inglasad uteplats där uppe mot väster. Utsikt mot västerhavet. Tom sköljde av disken. Han ställde skålarna i diskhon. Roberts rum var i ordning gjort. Isolerat och omtapetserat. Evas rum stod på tur. Tom kikade in till Agnes. Hon sov fortfarande. Jam och Ida satt kvar under äppelträdet. Tom stängde dörren till Agnes. Han öppnade ytterdörren, och reglade upp den. Han njöt av sina installationer på väggen. Gick ned för trappan. Flaggstången var mycket hög. Flaggan var sönder och de hade ingen vimpel. Den var av trä, och ganska gammal. 

Muren mot grannen var ganska ful. Mursten nedtill. Brunlaserade brädor upptill. Trasiga på några ställen. Rosor var planterade invid. Häcken behövde klippas. Den skyddade mot insyn från vägen. Det var bra, men den var onödigt hög. Tom hade en elektrisk häcksax, men det var ändå jobbigt att klippa. Mot väster var häcken låg. Berget gick nästan upp i dagen där. Mot öster var den hög och frodig. Där var jorden djup och vänlig för rötterna. Tom satte sig hos Ida och Jam. Solen värmde här på östsidan huset. Han upptäckte att det var en sval slatt kaffe kvar i muggen. Han svepte det. Vad vill ni göra idag, frågade han de små? Jag vill gå till flotten, svarade Ida. Jaha, vad vill du Jam, undrade han. Jag vill gå till labyrinterna, svarade Jam. Ok, vi går till västerstranden då. Så får vi se vad vi hinner. Tom gick in och packade ryggsäcken. Badkläder och fika. Det skulle bli en varm dag, så han tog på kortbyxor och en tunn tröja. Ida kom in. Hon bytte till sin nya sommarklänning. Jam hade redan kortbyxor på. Han stannade under äppelträdet. Han tänkte på hur retlig Ida kan vara. Droppen var väl när hon ville skaffa en hund. Hundar är enfaldiga ansåg Jam. 

Tom och Ida kom ut. Tom hade ryggsäcken på. De gick ut på vägen. Den unge snickaren var i full gång. Det behövdes. Huset hade varit mycket fult. Nu byggde han om det, även utvändigt. I huset till väster hade bott en man som de tyckte mycket om. Tyvärr hade han flyttat till andra sidan ön. På andra sidan vägen var en öppen plats med bara gräs, som en granne klippte och höll efter. Någon hade inringat en tomt för bygge där. Det blev aldrig någonting. Märkligt, tänkte Tom. Ida skuttade före. I sista huset före naturområdet bodde en man i rullstol. Han hade kommit förbi och hälsat en gång. Hans hus var handikappanpassat nu. Ingång för en rullstol. Våra vänner kom fram till grinden. Där fanns en stor parkeringsplats. Ingen stod där ännu. Det var väl för tidigt. Innanför grinden växte blåhallon ymnigt. En stig ledde upp på höjden av ön. Där fanns ett anslag om naturområdet. Vännerna valde stigen mot stora sandstranden. Stigen slingrade sig fram. Det var sankmarker. Träd var små och förkrympta. Kämpande mot vattnet. Ljung bredde ut sig. Den blommade rosa och rött. Björkar var gula och tidigt höstlika. Buskar av doftande pors fann platser här och där. Jam och Ida var vänner. Ingen hade provocerat den andre. Ida förstod ändå vad som tryckte Jam. Jag behöver inte någon hund, sade hon. Hon var så söt i sin blommiga sommarklänning. Bra, svarade Jam. Jag har inget emot hundar, men tycker att vi har varandra. Det räcker!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar