söndag 2 november 2014

Köket


Köket.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på balkongen. Tom pysslade i köket. Det var på eftermiddagen. Agnes och barnen var bortresta. Tom hade ätit middag. En frusen ICA-middag. Jam hade fått sin kattmat. Ida sin potatis med morot och maskrosblad. Tom tänkte på sin dotter Eva. Hon hade en röd sparkbil. Med den for hon från rum till rum. Helst från sovrummet genom hallen och vardagsrummet. ”Pang” i balkongdörren. Tom älskade sin dotter. Hon var tre år nu. Bilen hade övergått till sonen. Tom älskade honom också. Han älskade förstås sin Agnes. Ida funderade. Jam hade talat om Universum i timmar. Ida orkade inte lyssna längre. Hon satte på datorn. Gick in på facebook. En ung flicka från Filipinerna dök upp. Det dröjde inte länge tills hon tiggde pengar. Ida ville gärna höra om Filipinerna. Tråkigt att det kostar pengar. Jam tog på lurarna. Stevie Wonder sings. ”I just called to say I love You”. Tom kom in i rummet. Han såg Ida vid datorn. Jag tänkte baka bröd, sade han. Jag hittar inte maskinen som rör runt degen. Kan du hjälpa mig leta Ida? Ida avslutade chatten. Hon skrev ”är du en man eller kvinna?”, till Filippinskan. Jam förstod att någonting var på gång. Han tog av lurarna. Vi går upp och letar på vinden, sade Tom. 

Vinden var nästan tom. I en IKEA-hylla låg några påsar. Han öppnade dem. En blå tygpåse innehöll en gravlykta och två små krattor. Han stängde påsen genast. De skall inte ligga där nu. Kanske om tjugo år. Tom blev förvirrad. På golvet låg ett reservdäck till en bil. Tom fick en obehaglig känsla av att detta inte var någon vindsskrubb. Det var en källarskrubb. Han gick ut. Ida och Jam följde efter. Tom låste dörren med det lilla hänglåset. De gick ut i trappuppgången. Ingen väg ledde ned. De tog trappan upp. Han kände igen sig. De gick två trappor upp. Ytterdörren var olåst. De steg in i lägenheten. Tom var inte ung längre. Det kändes i kroppen. Han gick in i rummet. Ida skuttade efter. Jam nosade sig omkring. Tom gick fram till datorn. Han satte sig. Den fungerade. Igår raderade han hårddisken av misstag. Tvåhundra texter och massor av bilder försvann. Han ringde sin datorexpert, Nils. De bokade tid till kvällen. Nils kom som avtalat. Allt låg i papperskorgen. Det gick att återställa. Vissa texter hamnade fel, men det mesta var ok. Tom pustade ut. Det hade varit en svår dag. Han kopplade upp chatten. Det bubblade till och en gammal patient kom upp. Ulf. Den svåraste någonsin. De var vänner. Han hade suttit på rättspsyket. Både i Braeborg och i Sundsvall. Sex års psykoterapi. 

De bestämde att ses. ”Får jag fråga en sak om gamla tider, undrade Tom. ”det går bra”, svarade Ulf. ”Var du mentalt sjuk som ung?”. Det dröjde. Långa svar kom sedan. De vittnade om hög intelligens, men ingen vanlig sjukdomsinsikt. Det vill säga insikt om vad han kallades. Det kom väl lite efterhand. Med en insikt inifrån. Jam pockade på uppmärksamhet. ”Kan vi inte vara i villan istället, sade han. Jag vill att det skall vara morgon, sade Ida. Tom visste inte hur de skulle göra. Ok, morgon då, svarade han. Men inte i villan. I så fall i Kovik. Jam lät sig nöja med detta. De gick ut på altanen. Altanen åt väster. Solen stod i öster. Fjorden låg stilla. Några båtar gick norrut. Det blåste inte mycket. En svag bris bara. En segelbåt slörade. Sydlig vind nu på morgonen. Jag har en allmänbildningsfråga, sade Ida. Jaha, svarade Jam. Låt höra. ”Vilka länder ligger närmast Filipinerna, undrade Ida. Tom fick en hostattack. Jam letade i fickorna. Jag får väl svara själv då som vanligt, sade hon. Det är Vietnam, Kina, Malaysia, och Indonesien. Ida var nöjd. Nu är det din tur Jam, sade hon. Ok, sade Jam. Idag handlar det i så fall om molekyler. En molekyl definieras som en grupp av två eller fler atomer ordnade i ett precist arrangemang med hjälp av kovalenta bindningar. 

Klokt, kommenterade Tom. Är ni inte hungriga? Ida nickade. Jam gäspade till svar. Tom gick in i köket. Han hämtade en kokt potatis till Ida. Kattmat och mjölk till Jam. Kaffe och en banan till sig själv. Agnes och barnen var bortresta. Det var tomt i Lilla Huset. Det var tomt i stora huset också. De åt koncentrerat. Jam blev klar först. Han slörpade i sig mjölken fort. Kattmaten gick ned i ett svep. Tom läppjade på kaffet. Ida gnagde på potatisen. Hon lämnade halva. Skall vi gå en promenad, undrade Tom. ”Hurra”, ropade Ida. Jam nickade. Tom hade jeansshortsen på sig. Jam sina ljusblå kortbyxor. Ida sin rosa klänning. Tom låste ytterdörren. Han gömde nyckeln på det vanliga stället. Under några stenar i kanten av altanen. Jam och Ida reste sig. Gräset var nyklippt. Häcken ansad. Det var en oxelhäck. Det var sensommar. Tidig höst. Bladen började bli röda och gula. Träden till vindskydd fick höstfärger. De började vandringen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar