Köket.
Kaninen Ida och
Katten Jam satt på balkongen. Tom pysslade i köket. Det var på eftermiddagen.
Agnes och barnen var bortresta. Tom hade ätit middag. En frusen ICA-middag. Jam
hade fått sin kattmat. Ida sin potatis med morot och maskrosblad. Tom tänkte på
sin dotter Eva. Hon hade en röd sparkbil. Med den for hon från rum till rum.
Helst från sovrummet genom hallen och vardagsrummet. ”Pang” i balkongdörren.
Tom älskade sin dotter. Hon var tre år nu. Bilen hade övergått till sonen. Tom
älskade honom också. Han älskade förstås sin Agnes. Ida funderade. Jam hade
talat om Universum i timmar. Ida orkade inte lyssna längre. Hon satte på
datorn. Gick in på facebook. En ung flicka från Filipinerna dök upp. Det dröjde
inte länge tills hon tiggde pengar. Ida ville gärna höra om Filipinerna.
Tråkigt att det kostar pengar. Jam tog på lurarna. Stevie Wonder sings. ”I just
called to say I love You”. Tom kom in i rummet. Han såg Ida vid datorn. Jag
tänkte baka bröd, sade han. Jag hittar inte maskinen som rör runt degen. Kan du
hjälpa mig leta Ida? Ida avslutade chatten. Hon skrev ”är du en man eller
kvinna?”, till Filippinskan. Jam förstod att någonting var på gång. Han tog av
lurarna. Vi går upp och letar på vinden, sade Tom.
Vinden var nästan tom. I en
IKEA-hylla låg några påsar. Han öppnade dem. En blå tygpåse innehöll en
gravlykta och två små krattor. Han stängde påsen genast. De skall inte ligga
där nu. Kanske om tjugo år. Tom blev förvirrad. På golvet låg ett reservdäck
till en bil. Tom fick en obehaglig känsla av att detta inte var någon
vindsskrubb. Det var en källarskrubb. Han gick ut. Ida och Jam följde efter.
Tom låste dörren med det lilla hänglåset. De gick ut i trappuppgången. Ingen
väg ledde ned. De tog trappan upp. Han kände igen sig. De gick två trappor upp.
Ytterdörren var olåst. De steg in i lägenheten. Tom var inte ung längre. Det
kändes i kroppen. Han gick in i rummet. Ida skuttade efter. Jam nosade sig
omkring. Tom gick fram till datorn. Han satte sig. Den fungerade. Igår raderade
han hårddisken av misstag. Tvåhundra texter och massor av bilder försvann. Han
ringde sin datorexpert, Nils. De bokade tid till kvällen. Nils kom som avtalat.
Allt låg i papperskorgen. Det gick att återställa. Vissa texter hamnade fel,
men det mesta var ok. Tom pustade ut. Det hade varit en svår dag. Han kopplade
upp chatten. Det bubblade till och en gammal patient kom upp. Ulf. Den svåraste
någonsin. De var vänner. Han hade suttit på rättspsyket. Både i Braeborg och i
Sundsvall. Sex års psykoterapi.
De bestämde att ses. ”Får jag fråga en sak om
gamla tider, undrade Tom. ”det går bra”, svarade Ulf. ”Var du mentalt sjuk som
ung?”. Det dröjde. Långa svar kom sedan. De vittnade om hög intelligens, men
ingen vanlig sjukdomsinsikt. Det vill säga insikt om vad han kallades. Det kom
väl lite efterhand. Med en insikt inifrån. Jam pockade på uppmärksamhet. ”Kan
vi inte vara i villan istället, sade han. Jag vill att det skall vara morgon,
sade Ida. Tom visste inte hur de skulle göra. Ok, morgon då, svarade han. Men
inte i villan. I så fall i Kovik. Jam lät sig nöja med detta. De gick ut på
altanen. Altanen åt väster. Solen stod i öster. Fjorden låg stilla. Några båtar
gick norrut. Det blåste inte mycket. En svag bris bara. En segelbåt slörade.
Sydlig vind nu på morgonen. Jag har en allmänbildningsfråga, sade Ida. Jaha,
svarade Jam. Låt höra. ”Vilka länder ligger närmast Filipinerna, undrade Ida.
Tom fick en hostattack. Jam letade i fickorna. Jag får väl svara själv då som
vanligt, sade hon. Det är Vietnam, Kina, Malaysia, och Indonesien. Ida var
nöjd. Nu är det din tur Jam, sade hon. Ok, sade Jam. Idag handlar det i så fall
om molekyler. En molekyl definieras som en grupp av två eller fler atomer ordnade i
ett precist arrangemang med hjälp av kovalenta bindningar.
Klokt, kommenterade Tom. Är ni inte
hungriga? Ida nickade. Jam gäspade till svar. Tom gick in i köket. Han hämtade
en kokt potatis till Ida. Kattmat och mjölk till Jam. Kaffe och en banan till
sig själv. Agnes och barnen var bortresta. Det var tomt i Lilla Huset. Det var
tomt i stora huset också. De åt koncentrerat. Jam blev klar först. Han slörpade
i sig mjölken fort. Kattmaten gick ned i ett svep. Tom läppjade på kaffet. Ida
gnagde på potatisen. Hon lämnade halva. Skall vi gå en promenad, undrade Tom.
”Hurra”, ropade Ida. Jam nickade. Tom hade jeansshortsen på sig. Jam sina
ljusblå kortbyxor. Ida sin rosa klänning. Tom låste ytterdörren. Han gömde
nyckeln på det vanliga stället. Under några stenar i kanten av altanen. Jam och
Ida reste sig. Gräset var nyklippt. Häcken ansad. Det var en oxelhäck. Det var
sensommar. Tidig höst. Bladen började bli röda och gula. Träden till vindskydd
fick höstfärger. De började vandringen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar