Båten.
Kaninen Ida var i båten. Katten Jam var med. Tom skötte
rodret. De var inne i en underbar vik. Ön var skogklädd. Det var mest barrträd.
Tom tittade på sjökortet. Det var ”Prästviken”. Får betade på ängen. I viken
låg en båt till. Jam släppte i draggen. Ida gick fram. Hon skuttade i land, vid
berget. Hon hade två järnkilar och en hammare, med sig. Den andra båten låg vid
berget mitt emot. Det var lagom djupt. En meter drygt. Det mörknade. Det var
dags för kvällsmat. Det var helt stilla. De fällde inte upp suffletten. Ett
stearinljus brann på bordet. Ljuslågan fladdrade inte. De gick till sängs efter
maten. Ida låg i mitten. Hon var ju minst. Ida somnade först. Tom sist. Ida
vaknade först. Sedan Jam. De gick försiktigt ut i båten. Ida tog ett morgondopp.
Solen stod lågt i öster. Den letade sig fram genom träden. Jam tog ett skutt
iland. Berget var slipat och slätt. Svarta ådringar löpte genom det gråa, och
rosa. De låg och värmdes lite på berget. Fårflocken var inte kvar på ängen. Ida
reste sig, och drog in båten mot land. Hon skuttade ombord. Hon hämtade sina,
och Jams kläder. Hon hade en fin storblommig sommarklänning. Sköna sandaler.
Hon tog med sig Jams kläder, och skuttade iland. Det var hans ljusblåa
kortbyxor. En röd liten tröja, strumpor, och svarta träningsskor. De låg vid en
liten insjö. Grönt havsgräs växte i den. Tångloppor, och räkor simmade runt.
Tom sträckte på sig. Han vaknade, och satte síg upp. Jams och Idas platser var
tomma. Han gick ut ur ruffen. ”Hurra”, ropade Ida, när han kom ut. Är ni
hungriga, ropade han till de små? Vi är vrålhungriga, svarade Jam. Tom gick in
i ruffen igen. Han öppnade en lucka i golvet. Tog fram mat till Ida, och Jam,
samt en banan till sig själv. Jam och Ida kom ombord. De satte sig förväntansfullt
vid bordet. Ida berättade om får. De skiljer sig från sina
släktingar getterna genom frånvaron av skägg, grövre kroppsbyggnad och genom
närvaron av tårsäckar samt genom körtlar mellan klövarna. Även om dessa kännetecken
gäller för de flesta arter finns några former som saknar en eller annan av
dessa. Både han- och hondjur av vildfår är behornade, hannarna, baggarna, kan
ha ytterst imponerande horn, Den asiatiska rasen får upp till en meter långa
horn, den största vilda arten ännu större. Honorna, tackorna, har betydligt
mindre horn. Baggens horn är oftast kraftiga och starkt vridna medan tackornas
är lättare bakåtböjda. Hårbeklädnaden består hos de utegående arterna av grova
stickelhår, mellan vilka det under hösten utvecklas ullhår, som skyddar mot
kyla och blåst. Hos hannarna finns ofta en man vid halsen. Pälsens färg
varierar mellan vitaktig och mörkbrun och byts ofta under årets lopp.
Mycket
intressant, tyckte Tom. Meningslös kunskap, ansåg Jam. Tom serverade Ida först.
Hon fick sin potatis, och en morot. Jam fick kattmat och röd mjölk. Sjukdomar
är intressantare, och viktigare, ansåg Jam. Tänk på din broder Tom. Han har
haft Stroke två gånger. Stroke är ett samlingsnamn för
hjärninfarkt och hjärnblödning. Symptomen vid stroke kommer ofta plötsligt och
följden blir att hjärnans nervvävnad skadas eftersom att syretillförseln
minskar. Intressant, tyckte Tom. Ida var klar med potatisen. Hon började med
moroten. Jam fortsatte sin föreläsning. Syrebristen vid stroke orsakas
av antingen en blodpropp i något blodkärl, hjärninfarkt eller en bristning i
något kärl inne i hjärnan eller på hjärnans yta, hjärnblödning. En vanlig orsak
till stroke är hjärt-kärlsjukdom, oftast åderförfettning. Stroke
är ett livshotande tillstånd och den drabbade behöver omedelbar vård för att
minska risken för allvarliga hjärnskador. Tom drack sitt morgonkaffe.
Intressant, tyckte han. Samtidigt ville han nog inte tänka på sjukdomar mer än
nödvändigt. Han tog hand om skålarna. Sköljde dem i havsvattnet, och ställde
ned dem i diskhon. Han hade sina jeansshorts på sig. Skall vi utforska ön,
undrade han? ”Hurra”, utbrast Ida. Jam nickade.
Tom tog på sina träningsskor,
med kardborreband. Ida skuttade upp på fördäck först. Jam kom efter. Ida tog i
repet, och drog in båten till land. Hon skuttade i land. Jam hade sin fällkniv
vid skärpet. Tom hade badgrejerna i ryggsäcken. Han hoppade i land. Jam tog på
lurarna. Det var Creedence Clearwater Survivel. ”Proud Mary”. En kvinna från
Östersund kom in på chatten. Jam blev upptagen av chattandet. Hon var trevlig.
”Down On The Corner”. De följde stranden. En stor sandgrotta mötte dem. Ida
försökte klättra upp. Hon kanade ned igen. Till slut valde de att gå runt. Det
fungerade. Väl uppe såg Ida den mäktigaste vik hon skådat, breda ut sig. Längs
in i mitten av lagunen stod en fyr. Inga båtar låg i lagunen. Tom kom fram till
Ida. Han såg samma sak som hon. Jam var borta i sitt chattande. Vi flyttar
båten dit, tyckte Ida. Det gör vi, svarade Tom. De gick hastigt tillbaka till
båten. Lade loss och skuttade ombord. Tog upp draggen, och körde iväg. Är vi
vänner nu, undrade Tom. Vi är vänner, slutade Jam.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar