Fjorden

Fjorden.

Kaninen Ida och Katten Jam var på sommarstället. De satt på den västra verandan och skådade ut över fjorden. Ida var upprörd. Hur länge tänker Tom sova, undrade hon. Han låg i lilla huset. Där låg också Agnes och barnen. Ida och Jam hade också sina sovplatser där. Det stora huset var tomt. Berit och hennes familj hade inte kommit ut ännu. Det var tidig morgon. Solen kikade upp över den stora ön i öster. Den började värma något. Några tidiga båtar strävade norrut. En segelbåt slörade söderut. Det var svag nordligt vind. Ida var hungrig och sugen på frukost. Hennes skål var tom. Jam hade lite kattmat kvar. Han tänkte på mjölk. Vildkaninen hade visat sig uppe vid pumpen på berget. Oxelhäcken skiftade i gult till vinrött. Busken med gammaldags rosor bar ännu underbara rosa blommor. Vindskyddsträden mot väster nådde nu över planket som Tom snickrat. Björnbären frodades intill gärdesgården. Rabarberna växte och fick stora blad, och tjocka stjälkar. I sänkan ute mot berget frodades hallonen. Buskar och träd utanför tomten hade vuxit upp, och tog nu en del av utsikten. Det var dags att göra någonting åt det. Vildkaninen skuttade ned i trädgården. Den satte sig på gräsmattan, och tittade på Ida, och Jam. Den är kanske hungrig? 

Tom sträckte på sig. Han satte sig upp. Han låg i den övre bädden i en tvåvåningssäng. Agnes låg under. Barnen hade en egen tvåvåningsbädd. Robert låg uppe, som Tom. Eva låg därnere. Alla tre sov lugnt. Tom hade en tunn t-tröja på sig. I natt hade han inte behövt byta. Ibland var den våt av svett. Han mindes sällan sina drömmar. Han gick ned för stegen. Tog av tröjan. Satte på en ny ren och helt torr. Jeansshortsen, och svarta sockar. Han spände livremmen hårt. Han hade gått ned tre kilo, senaste veckorna. Det var två kilo för mycket. Matchvikten var sextiosju kilo. Nu vägde han sextiofem. Han tog på träningsskorna med kardborreband. De svarta. Han hade ingen känsel i vänsterhanden, så kardborreband var bra. Han tittade på sina älskade, och öppnade dörren. Han gick ut. Plommonträdet utanför entrén hade vuxit. Där fanns även ett körsbärsträd. ”Hurra”, ropade Ida, när hon såg honom. Han gick upp till de små. Västra altanen låg i skugga. De ville ändå sitta där, för utsiktens skull. Vildkaninen satt kvar i gräset. Skall jag berätta om kaniner, undrade Ida? Gör du det, sade Tom, som kommit upp till altanen. Jam var tyst. Han anade det värsta. Ida började.  

Kaninen är ett hardjur, och ska inte förväxlas med gnagare. Gnagarna skiljer sig anatomiskt från hardjuren, främst på tanduppsättningen. Hardjuren har två mindre tänder precis bakom de två framtänderna, något som gnagare saknar. Kaninen placeras som ensam art i släktet Oryctolagus som ungefär betyder "den grävande haren". De europeiska kaninerna är små gråbruna däggdjur trettiofyra till fyrtiofem cm långa och ett till två och halvt kg tunga. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder, två uppe och två nere, som fortsätter att växa under djurets hela levnad och ytterligare två små tänder i överkäken. Kaniner har långa öron, kraftiga bakben och korta fluffiga svansar. De förflyttar sig genom att hoppa på sina långa och starka bakben. För att underlätta snabb förflyttning har bakbenen tjock päls som dämpar nedslagen vid snabb hoppning. De europeiska kaninerna har långa tår som hålls samman med hud så att de inte skall spridas ut när djuret hoppar. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam var tyst. Han gick in och hämtade mobilen, som stått på laddning. Är ni hungriga, undrade Tom? Jag är vrålhungrig, svarade Ida. Jam nickade. Han mådde inte riktigt bra. Tom gick in i huset. Han öppnade kylskåpet. Tog fram mat till de små. Han satte på kaffe till sig själv. Han lade maten på en bricka, och gick ut på altanen. 

Ida tog tacksamt emot sin potatis. Jam fick sin kattmat, och mjölk. Vildkaninen satt kvar på gräset. Skall du inte mata vår nye vän, undrade Ida? Tom gick in igen. Han kom ut med en kokt potatis. Han slängde den ner i trädgården, till vildkaninen. Den nosade först. Sedan började den gnaga, och äta. Det var spännande. Jam kände ändå ett behov av att föreläsa. Han ville väl sätta Ida på plats. Han började. Mässling är en mycket smittsam virussjukdom. Man kan till exempel bli smittad när någon som är sjuk hostar eller nyser så att droppar i utandningsluften sprids. Ofta är man rejält sjuk med hög feber i någon vecka, och det kan ta flera veckor innan man har hämtat sig helt. Det är också ganska vanligt att man får en följdsjukdom, som öroninflammation, bihåleinflammation eller lunginflammation. Ibland, men det är mycket ovanligt, kan mässling leda till en allvarlig inflammation i hjärnan. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida var tyst. När vildkaninen ätit sin potatis, skuttade den iväg. Den var hungrig, konstaterade Ida. Jam var klar med sin mat. Han övergick till mjölken. Han sörplade. Är vi vänner nu, undrade Tom? Ja, sade Ida och Jam!