Satt

Satt.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Tom sov. Ida var irriterad. ”Hur länge tänker han sova”, undrade hon. Agnes och barnen sov också. Ida lyckades reta upp även Jam, som annars var lite mer saktmodig. Tom och Agnes låg i vardagsrummet. Barnen i rummet innanför. Ida var hungrig. Hon kunde inte nå upp till handtaget på kylskåpsdörren. Det kunde inte Jam heller. Dessutom kändes allting meningslöst när inte Tom var med. Tom och Agnes hade en dubbelsäng. En svart i järn med guldknoppar. Tom låg i den vänstra sängen. Den åt norr. Rummet hade fönster åt både söder och väster. Bara morgonsol saknades. Barnens rum hade fönster åt söder. Ida reste sig och gick in i köket. Hon tittade på dörren som var stängd. Löjligt det var ju Jam som stängt den. Både Ida och Jam sov nämligen i vardagsrummet, nu för tiden. Jam hade sin plats bredvid fåtöljen. Ida under köksstolen. Den stol Tom lade sina kläder på. Ida tog sats och öppnade dörren. Hon tassade fram till sängen. Skuttade upp i ansiktet på Tom. Tom vaknade med en hostattack. Lugnt Agnes sov vidare. Tom var van vid att bli väckt. Han pussade Ida och steg upp. Tog av den randiga pyjamasen. Sträckte på sig. Gäspade. Tog på jeansshortsen, och en blå t-shirt. Svarta strumpor. 

Han gick ut i köket. Kramade Jam som kom ut från verandan. Han öppnade kylskåpet. Tog fram en burk kattmat. En kokt potatis, och en morot, till Ida. Sedan fyllde han vatten i värmaren. Lagom till en stor kopp. Alla tre satte sig på verandan. Jag vill ha mjölk, sade Jam. Toms vatten var varmt. Han gick ut i köket. Tog fram en liter röd mjölk. Blandade till en stor kopp kaffe med mjölk. Slog en slatt i en skål, till Jam. Serverade, och satte sig bekvämt. Ida bubblade av idéer. Hon var glad att Tom äntligen var uppe. Hon frågade rakt ut i luften. Hur ligger Etiopien i förhållande till Sudan? Tom snöt sig. Han hostade och harklade sig. Jam såg förskräckt ut. Något var försvunnet. Han kände i fickorna noga. Letade på golvet. Sudan ligger norr om Etiopien, förklarade Ida. Hon såg nöjd ut. Hon tittade på Jam. Nå, sade hon. Blir det någon föreläsning Jam, undrade hon? Nej ingen föreläsning, men jag tänker på mörk materia, yttrade han. Forskare har av mätningar dragit slutsatsen att den totala energin i universum består av tjugotre procent mörk materia och endast fem procent vanlig materia. Resterande sjuttiotvå procent består av mörk energi. Intressant, sade Tom. Ida gäspade. Tom öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Sval luft strömmade in. Skall vi gå till östra badet, undrade Tom. Vill ni det? ”Hurra”, skrek Ida. Jam nickade. De packade ryggsäcken. Tom tog sina ljusblå badshorts. Jam sina blå badbyxor. Ida sin röda bikini. 

Tom packade ned extra sensommarlunch. De gick ut och stängde ytterdörren efter sig. Solen hade kommit upp en bit på himmelen. Ängen låg öppen. Gräset var långt men glest. Jorden var sandig. Blåklockor kivades med gullmora och styvmorsvioler. Hundkex stack upp över gräset. Åbrodd vissnade sakta invid hundraårig gård. Jam tog på lurarna. Spotify bjöd på Dan Andersson. ”Broder Joakim”. Liljor kämpade i sandjorden. ”Bort ur ödemarkens nöd, bärs en drömmare som död”. Jam försvann i musiken. ”Det är kanske någon blomma som är död”. Gropar i sanden är täckta med musselskal. Ida skuttar före. De kommer till allén. Oxlarna är röda och orangea. Hallon trivs under träden. I vägkorsningen går de till vänster. Åt öster. Vid lekparken sätter sig Ida i en gunga. Tom skjuter på. Jam är inte kontaktbar. ”Du är fager Brogren, där du gnider din svarta fiol”. Jam jamar med i musiken. Det låter hemskt. Ida gungar länge. Jam sitter på en soffa. När Ida gungat färdigt, beger de sig vidare mot badet. De går en stig. Omgärdad av lövträd. Mest små björkar. Gröna och gula. Torra löv singlar ned. Det är som ett fint regn. 

De kommer fram till stranden. Först ett badhus. Rött med vita knutar. Badet är tomt på människor. Det är ju tidigt. Bryggorna ligger öde. Tom tar av ryggsäcken. Han breder ut tyget på gräset ovanför stranden. De byter om. Ida är först fram mot vattnet. Hon skuttar i sanden. Jam tar av sig lurarna. Ida skuttar i. Hon skriker av glädje. Tom blir klar. Han går över sanden och ut mot Ida. Jam tar bryggan ut. Han hoppar i. ”Plask”, låter det. Toms mobil ringer. Han struntar i det nu. Han lägger sig ut i vattnet. Alla tre simmar ut mot det djupa. Det är gott om maneter. Det stör inte. Det är bara öronmaneter. Tom blir snart nöjd. Jam och Ida stannar i böljorna. Tom går in till stranden. Han tar upp sin mobil, och ser vem som sökte honom. Det var Agnes. Hon undrar förstås vart de tagit vägen. Tom ser ut över vattnet. I huset finns Agnes och barnen. I havet Ida och Jam. Kan det bli bättre?