Vandring

Vandring.

Kaninen Ida och Katten Jam började sin vandring. Tom kom efter. Fjorden badade i morgonsol. Den stod i öster. Det var morgon. Ida skuttade ned till Lilla Huset. Plommonträdet gulnade. Oxlarna var röda och orangea. Rosenbuskarna bar nypon. Röda och fina. Rabarber trivdes i rabatten. Gärdesgårdar omgärdade stigen. Björnbär bredde ut sig. Hallon frodades. Gräsmattan var nyklippt. Vita klöver kämpade sig upp. Grön mossa gjorde gräset glesare. Tom hade inget emot mossa. Jam sprang före ut från tomten. Han stannade på berget. Ljungen bar blommor ännu. Berget blev rosa. Ida skuttade ned för berget. Jam tog en omväg. Vildkaninen visade sig. Den satt en bit bort och väntade. Ida sniffade i vinden. Hon såg inte så bra. Hon kände dofter desto bättre. Tom använde trappstegen de brantaste partierna. Ida ville mata vildkaninen. Tom tog av sig ryggsäcken. Han tog upp en morot. Lade den i mossan vid gräset. De väntade. Kaninen vågade sig inte fram. Några båtar gick norrut på fjorden. Det var en svag morgonbris. En segelbåt utnyttjade vinden från väster. En ensam liten motorbåt tuffade söderut. Jam verkade orolig. Ida ville vänta på vildkaninen. Tom gav upp. Han gick ned för berget. Jam kom efter. Han ropade på Ida. Kaninen hade kommit närmre. Den grå. Den var liten för att vara en vildkanin. Ändå mycket större än Ida. 

Hon gav upp. Skuttade efter Tom och Jam. De kom ned till båtlådan. Den var olåst. Det gjorde inget. Den innehöll ändå mest skräp. Tom rev sig på slånbärsbuskarna. Stigen var smal och trång. Det växte igen mer för varje år. De stannade vid båtbryggan. Ida funderade. Hon tänkte inte längre på den grå kaninen. Nu tänkte hon som vanligt på världen. Vilka länder gränsar till Peru, undrade hon. Tom snöt sig. Jam hade tappat någonting. Han sprang tillbaka. Ida väntade. Det dröjde. I norr Ecuador, och Colombia. I söder Bolivia, och Chile. I öster Brasilien. Ida var nöjd för tillfället. De gick ut på bryggan. Det var en stenbrygga. Den lilla båten låg längst ut. Där var ganska grunt. Bara små båtar kunde ligga där. Ida ville fånga krabbor. Tom hade linor i ryggsäcken. De plockade kubong till agn. Krossade dem med en sten, och band fast dem vid en lina. Ida hade hittat en plasthink i stranden. Den fyllde hon med saltvatten från havet. Alla tre fiskade efter krabbor. Det fanns inte lika rikligt som när Tom var liten, men det fanns. Jam fick en ganska stor. Det var roligt att se ned i vattnet. Hur krabborna kilade runt. Där var även räkor. De skuttade i vattnet. Knyckte till och simmade sedan lugnt. Några maneter uppenbarade sig. Det var oskyldiga öronmaneter. Tångloppor drogs till agnet. Små fiskar kom fram. Det var bergsyltor. En sort som aldrig blir stora. 

Hinken fylldes med små krabbor. Jam grubblade. Han ville tala om sitt. Idag var det ljus. Han började. Synligt ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka trehundra nittio och sjuhundra sjuttio nanometer. Genom att ögat är känsligt för strålning i just detta intervall, kan vi se vår omgivning. Jaha, sade Tom. Han tänkte mest på krabborna just nu. Är det dags att slå tillbaka dem nu, undrade han? Jam var inte färdig med dagens föredrag. Han fortsatte. I många sammanhang används ordet ljus även om strålning utanför den synliga delen av det elektromagnetiska spektrumet. För ljus med längre våglängd än sjuhundra sjuttio nanometer används benämningen infrarött ljus eller IR-ljus. Ljus med kortare våglängd än trehundra nittio nanometer kallas ultraviolett strålning eller UV-ljus. Den hastighet med vilken all elektromagnetisk strålning rör sig, benämns ljushastigheten. I kompakta material som glas, rör sig ljuset betydligt långsammare. När ljuset från en ljuskälla reflekteras mot olika föremål i vår omgivning återkastas vissa våglängder av strålningen, och vi kan uppfatta föremålens färger och former med ögonen. 

Ida gäspade. Intressant, sade Tom. Hur gör vi med krabborna, undrade han. Lika bra att slå tillbaka dem nu, svarade Ida. Jam var fortfarande inne i sina tankar. Tom tömde spannen i sjön. Krabborna kilade runt på botten. De fann snart sina platser. De gick in från bryggan. Tom gick upp och lade spannen i lådan. Den kan bli bra en annan gång. De gick längs båtstranden. Slånbären var stora och gröna. Han visste hur de smakade. Hemskt sträva. Uppe på berget hade den grå kaninen vågat sig fram till moroten. Även Jam och Ida tittade upp mot berget. Jam kände med tassen på vattnet. Det var lagom varmt fortfarande. De gick vidare längs stranden. Såg den lilla dammen där grodyngel funnits i början av sommaren. Ida kikade ned i vattnet. Skalbaggar simmade runt nere vid bottnen. Vattenskalbaggar. De borrade ned sig i slammet. Jam och Tom gick vidare. De såg på segelbåten. Det var lågt vatten idag. Svårt att komma i båten. Den låg flera meter ned. Ida skuttade efter. De gick ut på udden. Ett skär fanns synligt en bit ut. Mycket syntes idag. Det var ju lågvatten. Skall vi fortsätta vandringen, sade Tom?