Solen

Solen.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Det var västeraltanen. Solen var på väg upp över Barkö. Det var morgon. Tom pysslade i köket. Agnes och barnen sov. De låg i Lilla Huset. Tom gjorde i ordning frukost till sig själv och till husdjuren. Han åt bara en banan på morgonen. Han tog fram en kokt potatis till Ida. Kattmat till Jam. Kaffe till sig själv. Han gick ut till Ida och Jam. Serverade maten. Han satte sig i en solstol och pustade ut. Läppjade på kaffet. Åt sin banan. Han tänkte på måsungen. Hur har den det nu? På den tiden hade Ida fortfarande ett galler. Det var innan hon började tala. På den tiden var Ida mer en vanlig kanin. Jam var också en vanlig katt från början. Han började tala när Tom var liten. Fyra år närmre bestämt. Jam ville gå ned till stranden. Han var klar med maten. Vill ni ha picknick med i så fall, undrade Tom? Det ville de. Tom packade ned badgrejer i ryggsäcken. Han tog en kokt potatis till Ida. Mjölk till Jam. Kaffe till sig själv. Han var nöjd med den nya termosen. Den var i blank metall. Tålig och höll värmen bra. Det var en sval sommarmorgon. Solen började värma i öster. Toms rakapparat hade gått sönder. Det var trimmern som pajade. Han åkte till affären där han köpt den. Han gjorde ett utdrag ur internetbanken i stället för kvitto. Det skulle gå bra sade de. 

Affären låg nära den stora sjön i Lyrum. Han körde bilen dit. Rakapparaten låg i ryggsäcken tillsammans med utskriften. Expediten tittade på kvittot. Det var för gammalt. Mer än ett år. Bara en specialaffär inne i Braeborg kunde ge prisuppgift på lagning. Tom bad om en ny. För 999 kronor kunde han få en ny som var bättre än den gamla. Han slog till och köpte. Huvudvägen genom Lyrum var krånglig. Ett bygge pågick. Bara en fil fungerade. Stoppljus och lång väntetid gällde. Han tog en annan väg hem. Satte kvittot i en pärm. Rakapparaten på laddning. Ett dygn första gången hade expediten sagt. Han hade jeansshortsen på sig. Ida var otålig. Agnes och barnen sov fortfarande. De gick ned vid Lilla Huset. Den nya stigen gick där. Tom hade anlagt en trädgård. Först byggda da ut Friggeboden. Det var en målarverkstad till Agnes bror. Den var liten. Tom och farfar byggde ut den. Drygt en Friggebod. Tolv kvadratmeter. De isolerade den invändigt. Tom byggde våningssängar. Två. Det räckte till hans familj. Jam och Ida sov på golvet. Jam hade en mjuk plats. Ida låg i hö. Huset hade två fönster åt väster. Tom hade målat det rött med vita knutar. Likadant som stora huset. De gick stigen mellan gärdesgårdarna. 

Rabarberna trivdes. Björnbärsbuskar bredde ut sig. Hallon fanns att plocka. De gick ut från tomten. Grannens hus var tomt som vanligt. För många år sedan kunde farfar köpt huset för fem tusen kronor. På den tiden köpte man bara sådant som man akut behövde. Nu var det värt kanske tio miljoner. Ida skuttade ned för berget. Jam tassade efter. Tom kom sist. Han såg ut över fjorden. Buskar och träd hade börjat växa och breda ut sig. De tog lite utsikt. Han brukade ansa. Det var nog dags igen. Han gick ned för berget. Farfar hade murat trappsteg där det var brantast. När de kom ned bredde slånbärsbuskarna ut sig. Stigen till stranden var igenvuxen. De gick ned åt bryggorna i stället. Toms båtlåda saknade lås. Han öppnade och granskade innehållet. Inget av värde fanns där. Båtbryggan hade fått en försköning. Svågern hade byggt på med bräder. Det var bara en stenbrygga tidigare. Hela området höll på att förändras. Sorgligt, tyckte Tom. Sommarstugorna såldes en efter en. Åretrunthus uppfördes i snabb takt. Det var fyrkantiga hus med vinklar och vrår. Platta tak. Hemskt fula tyckte han. Ingenting för svenskt klimat. Plastekan låg vid bryggan. Den hade en vinsch till en akterstolpe. Det gick att dra ut den efter att man gått iland. Praktiskt tyckte han. 

På land låg Jons lättmetalleka uppdragen som vanligt. Antagligen bra att ha en sådan båt. Ida funderade. Hon tyckte att det var dags för en geografifråga. Ligger Malaysia söder om Indonesien, undrade hon? Tom letade intensivt efter bilnycklarna. Jam smakade på slånbär. ”Usch”, utbrast han! Som vanligt vet ni inte svaret, konstaterade Ida. Toms blick var tom. Jam var provocerad. Norr om, sade Ida. Som vanligt ruvade Jam på hämnd. Jag kommer osökt att tänka på atomer, sade han. Atomer definieras ibland som, den minsta byggstenen, vilket är fel eftersom atomer i sin tur är uppbyggda av protoner, neutroner och elektroner. Jam kände sig nöjd. De gick ut på berget. Jam halkade ned med baktassen i en liten damm. De såg segelbåten. Den låg vid höga bryggan. Bryggan var byggd vid högvatten. Tom irriterade sig på det. Det var svårt att komma i båten. Han hade inte varit med då. Ida ville bada. De gick ned till lilla stranden. Där stannade de.