Tidigt

Tidigt.

Kaninen Ida sträckte på sig. Hon vaknade tidigt, och satte sig upp. Hon hade drömt om sin barndom. Tiden i djuraffären. Hon mindes ingenting tidigare. Hon hade tre syskon, och en snäll Mamma. Mamman var svart. Syskonen gråa. En dag kom en flicka in i affären. Hon kelade med Idas syskon. En man var med flickan. Mannen var Tom. Flickan var Eva. Mannen talade med expediten. Flickan lyfte upp Ida. Hon verkade snäll. Han betalade för Ida. Eva bar henne, ut till bilen. De åkte länge, kändes det som. Ida fick dela rum med Robert. Evas lillebror. I rummet fanns en tvåvåningssäng. Det kliade i Idas tänder. Hon fick morot att äta. Morot och maskrosblad. Det hjälpte inte mot kliandet. Hon började gnaga på tapeterna. Det hjälpte bättre mot klådan. En dag hade Tom fått nog. Ida fick flytta ned i källaren. Hon fick ett eget rum. Det var ett fint rum. Hennes säng var i en öppen garderob. I rummet fanns två vanliga garderober, och två frysar. En röd liten barnstol. På ena sidan rummet låg pannrummet. På andra ett rum med en öppen spis. Ida fick kokt potatis att äta. Det tyckte hon mycket om. En ljusblå trappa ledde upp till första våningen i huset. Tom och Eva satt ofta hos henne. De satt på den lilla barnstolen. Ida var skygg som liten. Hon behövde mycket tid, innan hon ville bli klappad, och kelad med. Det förstod Eva och Tom. Ida såg sig kring. 

Jam sov. Han snarkade. Hon hade sitt röda nattlinne på sig. Hon tog av sig det, och rotade fram en rosa liten tröja. En ljusgrön kjol, och svarta strumpor. Hon öppnade försiktigt köksdörren, och gick ut dit. Det var öppet till verandan. Hon satte sig bekvämt, och tittade ut genom fönstren. Himmelen var ljusblå. Det skulle bli en vacker dag. Hennes skål var tom. Jam vred sig i sömnen. Han gnydde lite. Han vaknade med ett ryck. Musen hade hunnit ned i sitt hål. Det var i skogen. En skogsmus. Den hade sitt hål i mossan. Det var grön mossa. Skogen var tät. Gula blad singlade ned från björkarna, i en jämn ström. Det var ett sensommarregn. Han såg sig kring. Idas plats var tom. Han visste inte var han var. På ön, eller i skogen? Han tog av pyjamasen, och satte på en tunn tröja. De ljusblå shortsen, och sockar. Han gick till Ida, och satte sig bekvämt. Hon blev glad när han kom. De kramades. Ida var uppåt. Hon ville berätta. Kaniner är liksom hästar och kor betande djur. I naturen äter de gräs, ogräs, blad, grenar och växter som de når upp till. När vi har kaniner som husdjur ger man dem hö, grenar och bladgrönsaker för att göra det så likt den naturliga maten som möjligt. På sommaren kan man plocka mycket av kaninens mat utomhus.  

Kaniner ska inte äta fröblandningar, frukt, morötter, knäckebröd, havre, skorpor eller annat som vi människor äter. Man kan ge någon matsked fiberrika pellets varje dag men inte mer. Jam hostade. Han såg på krukväxterna, och längtade efter Tom. Pelargonierna blommade i rosa och rött. En var vit. Solen nådde ännu inte över björkarna på andra sidan vägen. Jam öppnade ytterdörren. Han reglade upp den mot väggen. Han tyckte mycket om Ida, men hon hade börjat prata lite för mycket, tyckte han. Tom vaknade. Han låg i sängen där uppe. Agnes låg bredvid. Han tänkte på första tiden de var tillsammans. Hon kastade små stenar på hans fönster, som alla andra. Hans lägenhet var trevlig. Mycket liten bara. Hyran var låg. Han hyrde i tredje hand. Inredningen var typiskt sextiotal. Soffan vid fönstret var i grön manchester. Sängöverkastet i brun. Prydnadskuddarna grön manchester. Han hade en elorgel som han spelade mycket på. De flög ofta drake på berget. Efter en tid flyttade han hem till Agnes. Hon bodde i en trevlig lägenhet. Lite större än Toms. I början besökte han henne på kvällarna enbart. En dag bad han om en byrålåda till sina underkläder. Sedan bodde han där hos henne. Han reste sig, och såg ut genom fönstret. Himmelen var blå. Det skulle bli en vacker dag. 

Han tog av nattröjan, och bytte till en ren. Han tog på shortsen, och svarta sockar. Såg på barnen som sov tungt i sin säng. Han öppnade försiktigt dörren. Sval luft strömmade mot honom. Han stängde dörren efter sig, och gick fram till trappan. Han undvek de knarrande trappstegen, och tog sig ned. Ida fick syn på honom. Hon blev glad, och rusade fram. Jam kom efter. De kramades. De små var hungriga. Jam ville ändå berätta först. Han berättade om vetenskap. Det är sådan forskning som har publicerats i vetenskapliga publikationer. Vanliga publikationskriterier innefattar att arbetet granskats av oberoende referenter och, eller, av en opponent vid annan institution. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida såg fundersam ut. Hon verkade i alla fall inte arg.  Är vi vänner nu, undrade han? Vi älskar varandra, svarade de!