Stigen

Stigen.

Kaninen Ida gick på stigen. Katten Jam kom efter. Sist gick Tom. De gick längs en kilometerlång strand. Rundslipade kullerstenar fyllde marken. Uppe vid stigen knytnävsstora stenar.  Allt större ju närmre havet det kom. Tom mindes sin barndom. Då sprang och skuttade han lätt över stenarna. Nu tog han det försiktigt. Det ringde på hans mobil. Han svarade. Det var tidningsskribenten. Hon ville göra en artikel om Tom. Han visste inte vad han skulle svara. Hon lovade att skicka ett utkast imorgon. Gör det svarade han. Det var en veckotidning. Han skulle inte vara med på bild. Ida skuttade före. Gråa grenar, plankor, och stockar låg uppspolade på stranden. Ida såg sin flotte. Hon skuttade fort över stenarna, till den. Jam kom efter. De steg ombord. Ida hissade seglen. Det var ett mäktigt skepp. Sjörövarflaggan gick i topp. Hon lyfte kikaren och spanade mot horisonten. En söderhavsö fanns långt borta. Jam var styrman. Ida kapten. Hundra mannar befolkade skeppet. Hon gav order, att inspektera kanonerna. Det var tjugo på var sida. Skeppet hade hundratjugo segel. Havet var mörkblått. Himmelen ljusblå. De närmade sig ön. Kokospalmer växte ned till stranden. Skeppet ankrade. Småbåtar sattes i sjön. Ida och Jam gick i den första med tjugo män vid årorna. De rodde in mot öns strand. Båten tog land. De steg ur. Trampade i fin sand. De gick över ön. Till andra sidan. 

Männen bad spadar och pistoler. Några hade gevär. Ida visade på en plats på stranden. Gräv här, befallde hon. Tio mannar grävde. Det blev ett berg av sand bredvid. Plötsligt hördes en klang, när en spade slog i något hårt. Det var en kista, där nere. Den var brun med guldbeläggningar. De grävde runt den. Den hade handtag att bära i. Sex mannar tog tag i alla sidor av kistan. De lyfte upp den till stranden. Den var låst. Ida hade nyckeln. Hon låste upp. De öppnade locket. Häpnadsväckande! Den var full av guld och juveler. Röda, gröna, blå, och vita. De stängde locket igen. Sex mannar bar den på axlarna, över ön. De tog den i båten, och började ro mot skeppet. De tog den ombord. Ställde den i lastrummet. Där fanns redan många skatter. Ida gick in i sin hytt. Hon granskade kartan. De befann sig vid Indonesien. Jam öppnade sin mobil. Det var facebook. En kvinna i Malaysia chattade med honom. Det låter exotiskt i mina öron, skrev han på engelska. Det är mycket vardagligt, svarade hon. Jam kollade. Med anledning av säkerhetsläget avråder Utrikesdepartementet tills vidare från icke nödvändiga resor till kuststräckan mellan orten Tawau och orten Tambisan, beläget cirka hundrafemtio km nordost från orten Lahad Datu, på östra Sabah. Avrådan gäller tio km in i landet från kustlinjen. 

Avrådan gäller även samtliga öar utanför den angivna kuststräckan. De senaste månaderna har antalet incidenter inklusive attacker och kidnappningar av turister och lokalbefolkning i kustbandet på östra och nordöstra Sabah tilltagit. Med anledning av en väpnad attack mot två polismän i mitten av juli har malaysiska myndigheter utfärdat utegångsförbud mellan solnedgång och gryning i distrikten Sandakan, Kinabatangan, Lahad, Datu, Semporna, Kunak och Tawau i norra/nordöstra Sabah. Resenärer till Sabah på östra Borneo uppmanas därför till ökad vaksamhet och att hålla sig uppdaterade om det aktuella säkerhetsläget. Kvinnan avbröt chatten. Tom ropade på Ida och Jam. De två vännerna lämnade skeppet. De steg av flotten, och gick upp mot Tom. Tom satt ned vid stigen. Ida kom skuttande först. Jam kom efter. Jam ville gå till labyrinterna. Vi följer stigen, sade Tom och reste sig. De kom fram till de släta klipporna. Svart berg löpte som strimmor i det rosa och gråa. De gick ut mot vattnet. Jättegrytor fanns där. Många i olika storlekar. Vissa med runde stenar i sig. Andra helt tomma. 

De gick in mot sandstranden. Blåmusselskal, torkad säv och vass låg där. Vildrosor växte. Röda stora nypon på. Friskt gröna blad. Strandkål och vass växte frikostigt. Strandkålen såg så god ut. Frodigt yppigt grön. Gul fetknopp trivdes längre upp. Styvmorsvioler mot ängen. Hundkex, och timotej sträckte sig i höjden. Rödklöver, och gullmora fann skyddade platser.  Torkad vass och säv, var upp spolat på stranden. Ida ville bygga båtar av vass och säv. Så som Tom gjort när han var liten. De plockade sävstrån till flötet i båten. De gjorde först en båt med uteliggare. Ett långt sävrör i mitten. Två kortare. Ett på varje sida. De krossade torr vass. Den blev till tunna bräder. De fäste ihop säven med vassbräder. Krossade sedan vass till tjugo segel. Fäste dem i båtens mitt, och tre i varje ponton. Sex segel i pontonerna. Tolv i själva båten.  För säkerhets skull letade de upp smala stenar till kölar i mitten.  Jam ville också bygga båtar, nu när de lärt sig. Han och Ida samlade vass och säv till byggen. Under tiden gick Tom in i labyrinterna. Stenarna var knytnävssmå i labyrinterna. Tom började gå in. Han gick varv efter varv. Han kom in i mitten. Jag älskar er  sade han, och försvann!