Bädd

Bädd.

Kaninen Ida vaknade. Hon tyckte om sin mjuka bädd. Hon sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig omkring. Hon såg på Jam. Katten var redan vaken. De var i det lilla rummet på första våningen, ute på ön. Ida kände sig sugen på någonting att äta. Hon vände sig till Jam. Skall vi gå ut en stund, undrade hon. Jam hade sin randiga pyjamas på. Ida sitt nya nattlinne. De klädde av sig. Jam tog på sina ljusblå kortbyxor och en röd t-tröja. Ida tog sin gröna kjol, och en liten rosa tröja. Jam blev klar först. Han gick ut i hallen. Dörren till Tom och Agnes stod öppen. Han kikade in. De stora sov. Ida öppnade ytterdörren, och såg ut. Solen hade just gått upp över bergen i öster. Jam kom efter. De gick ned för trappan. Gräset var vått av dagg. Det behövde slås. Det var dubbelt så högt som Jam. Det var blandat med ängsblommor. Hundkex och timotej sträckte sig över gräset. Violer och rödklöver bildade öar. Blåklockor och gullmora spred sig runt. Det fanns en upptrampad stig till stolarna, under äppelträdet. Syrener, röda och vita lutade sig mot grannen. En liten syrenberså kämpade sig upp. Jam slog sig ned i en solstol. Ida mumsade på maskrosblad. 

Tiden gick. Solen steg sakta över bergen. Hon kom och satte sig hos Jam. Han lutade sig tillbaka. Såg upp mot himmelen. Tog på lurarna. Det var The Beatles. ”Let It Be”. ”Words of Wisdom”. ”There will be an Answer”. Det var politiska budskap för Jam. Är det ingen idé att kämpa, tänkte han. Ida satt i solstolen bredvid. Jam började sjunga. When I find myself in times of trouble. Mother Mary comes to me. Speaking words of wisdom, let it be. And in my hour of darkness. She is standing right in front of me. Speaking words of wisdom, let it be. Let it be, let it be. Let it be, let it be. Whisper words of wisdom, let it be. And when the broken hearted people. Living in the world agree. There will be an answer, let it be. Det lät inte vackert, tyckte Ida. Samtidigt tyckte hon att det var bra att Jam var på gott humör. Ytterdörren öppnades. Det var Tom. Han såg yrvaken ut. Han gäspade. ”Hurra”, ropade Ida när hon fick se honom.  Tom kom ned för trappan. Ida och Jam sprang honom till mötes. De kramades. Är ni hungriga, frågade Tom? Ja det är vi, svarade Ida. Vill ni äta ute, eller inne, undrade Tom. Ute, svarade hon. Ok, då går jag in och gör i ordning. Han gick upp för trappan igen. 

Väggen vid trappan var full av installationer. Ett metspö, ett gammaldags garnflöte, och mycket mera. Han älskade installationer. Han krokade upp ytterdörren helt öppen. Dörren till sovrummet var stängd. Barnen sov på övervåningen. Han gick igenom vardagsrummet. Det var fint. Han hade själv gjort i ordning det. Nedtill var väggarna vita. Upptill var det gula tapeter. En vitmålad trälist avgränsade. Upptill satt en gammaldags bord, med ett absurt mönster. Dörren till köket var återställd i ursprungligt skick. Stöpplat i grönt. Han gick in i köket. Öppnade kylskåpsdörren. Han tog fram en kokt potatis till Ida. Kattmat och mjölk till Jam. En banan till sig själv. Han fyllde vattenvärmaren, och tog fram en stor mugg till kaffet. Blandade när vattnet var varmt, med näskaffe. Lade allt på en bricka. Han gick ut till de små. Han gick stigen fram till bordet under äppelträdet, där de två satt. Ida ville berätta. Medan de mumsade talade hon. Hon berättade. 

Om du nyss skaffat dig en dvärgkanin har du en kompis som du kommer att ha glädje av länge. Medellivslängden för kaniner är sju till nio år, men det har funnits kaniner som har blivit ända upp till femton år gamla. Det finns många olika kaninraser. Hermelinkaninen är den minsta och väger ungefär ett till ett och ett halvt kilo som vuxen. Dvärgväduren är något större och kommer upp i en vuxenvikt på ungefär två till två och ett halvt kilo. Båda raserna finns med antingen korthårig eller långhårig päls, samt även som lejonkanin. Det är viktigt att vi får en bra start tillsammans för att vi ska bli så goda vänner som möjligt. Mycket intressant, ansåg Tom. Jam var mindre road. Jag anser att vi fått ett problem, yttrade han. Ida tar allt större plats. Det var bättre ordning innan hon började tala. Hon gnagde på sin potatis. Jam satte i sig sin kattmat. Tom drack sitt kaffe. Han åt sin banan. Äppelträdet de satt under var vackert, med vita blommor i riklig mängd. Ida blev klar med sin potatis. Jam sin kattmat. Han övergick till mjölken. Han slurpade. Det är fult att slurpa, sade Ida. Det är naturligt för katter att slurpa, upplyste Tom om. Syrenerna blommade vackert rosa och vitt. Äppelträdet var som ett vitt hav över våra vänner. Rotskott från körsbärsträden stack upp i tusental bland gräset. Vi tycker om dig Ida trots allt, slutade Jam.