Bron

Bron.

Kaninen Ida skuttade över den lilla bron vid insjön. Tom kom efter. Sist gick Jam. Det växte mycket vass runt insjön. Bruna kolvar stod ut i vattnet. Jam ville plocka men de nådde inte ut. Ida var uppåt. Hon ville berätta om vass. Det är bra Ida, tyckte Tom. Berätta du. Ida berättade. Bladvass kan bli upp till fem meter hög och ungefär lika lång under mark, i Norden dock bara en till fyra meter hög. Jordstammen är krypande och oftast under vatten. Från denna skjuter strån upp. Bladvassens strån är släta, utan hår eller åsar, och har många nod. Bladen är tjugo till trettio millimeter breda och kan bli en halv meter långa men oftast mindre. Snärpet är omvandlat till hår. Blomställningen är småax i vippa. Småaxen är violetta och smala, med två till sex blommor och rikligt med ljusa hår. Vippan är yvig, tio till trettio centimeter lång och sitter kvar hela vintern. Bladvass växer i de flesta sorters sjöar och våtmarker, men trivs bäst i näringsrika sjöar. Ett vasstrå kallas, i synnerhet i litterära sammanhang, för rö, till exempel i uttrycket som ett rö för vinden. Det grekiska ordet phragma betyder "vägg, stängsel". Redan Plinius den äldre, använde Phragmites som namn på bladvassen. Artepitetet australis betyder sydlig, men arten finns över hela världen. 

Mycket intressant, tyckte Tom. Jam var sur. Problemet med Ida har inte minskat, menade han. De kom fram till skogen. Den växte i skydd av berget. Ett bord med bänkar fanns där på backen. Jam mådde inte bra. Han ville vila en stund. Han satte sig i gräset. Jag vet också saker om vardagliga ting, menade han. Till exempel vet jag mycket om de blåklockor som trivs här på backen. Det är bara så att Universum, vetenskap, religion, och politik, är mer intressant. Gullmora violer, och blåklint ingår i Universum, sade Tom. Jag kan berätta mer om vass, påpekade Ida. Gör det, tyckte Tom. Ida berättade. Bladvass har använts som konstruktivt element i arkitekturen i Sumer sedan åtminstone tretusen före Kristus. Det används blandat med lera till väggar, och buntat till taktäckning. Bladvassblad har enligt folklore varit det som i Bibelns legend om Jesus-barnet bäddades med i krubban. Till minne av detta har man haft för sed att strö ut vassblad på golvet i stugan under julhelgen. Detta kan jämföras med bruket att istället för vass strö ut hackat enris på golvet. Vass användes förr i tiden för utfodring av boskap och även som ett effektivt bränsle. Askan kan användas som ett finfördelat gödningsmedel.  Två och ett halvt kg torkad vass motsvarar en liter olja i värmevärde. Mycket intressant, tyckte Tom. 

Ursäkta en stund, sade Jam. Jag skall bara kräkas lite. Han gick in i skogen, på andra sidan stigen. Det är nog bäst att du är tyst en stund Ida, tyckte Tom. Jam kom tillbaka. Han var blek i ansiktet. Nu går vi till bänkarna och fikar, tyckte han. Han tog på lurarna. Det var George Harrison. ”My sweet Lord”. Jam gick in i sig själv. ”Really want to see You”. ”It Takes so Long Time”. Buskar av pors doftade underbart. De gick över en slätslipad berghäll. Det var mest svart sten i berget. Kråkbär och hönsbär fanns nedåt sjön. Sileshår fångade insekter med sina klibbiga blad. Jam tog av lurarna. Han berättade. Urantia-boken, som första gången utkom år nittonhundra femtiofem, uppges ha presenterats av himmelska varelser som en uppenbarelse till vår planet Urantia. Texterna i Urantia-boken instruerar oss om mänsklighetens begynnelse, historia och bestämmelse samt om vår relation till Gud vår Fader. Texterna presenterar en enastående och övertygande porträttering av Jesu liv och förkunnelse. De öppnar nya vyer om tid och evighet för den mänskliga själen och erbjuder nya detaljer om vårt uppåtgående äventyr i ett vänligt och med omssorg administrerat universum. Så ser Jesper på det, berättade Jam. Mycket intressant, tyckte Tom. Ja, men hur tänker du själv, undrade Jam. Jam mådde lite bättre nu. 

Västerstranden öppnade sig. Kilometervis med kullerstenar bort mot labyrinterna. Åt söder fanns fina klippbad. Svarta släta bergshällar. Utåt ett mörkblått hav som mötte en ljusblå himmel. Ingenting störde horisonten. Det fanns två bord med bänkar här. Jam satte sig vid det första. Stenarna runda och släta var små som knytnävar här uppe. Ida och Tom satte sig också vid bordet. Tom tog av ryggsäcken. Han rotade upp lunchmaten. Ställde ned ryggsäcken på marken. Det var en potatis och en morot till Ida. Kattmat och mjölk, till Jam. Kaffe och en banan till sig själv. Jam mådde bra. Ida var ganska glad. Tom var lite orolig. Ida gjorde stora framsteg. Varje dag tog hon för sig alltmer. Skulle Jam orka med det i längden. Han ångrade nästan att han lärt Ida tala. Men å andra sidan verkade ju Jam må bra igen. De åt koncentrerat. Jam slurpade i sig mjölken. Han satt tyst en stund. Sedan bad han om mer. Är ni inte arga på varandra mer, undrade Tom? Båda de små ruskade på huvudet. Bra, slutade Tom.