Badet

Badet.

Kaninen Ida och Katten Jam var vid det östra badet. De simmade i böljorna. Tom hade gått upp på land. Han kollade sin mobiltelefon. Det var ett missat samtal från Agnes. Tom tog på lurar. Han satte på Spotify. Sandy Posey. ”A single girl”. Han minns fjällresan. Bussresan upp mot Jämtland. En söt flicka från Rävlanda. Hon lyssnade på radio. Det var första gången han hörde den låten. En svart nattskog dånade förbi utanför fönstret. Hon kom och satte sig hos honom. Platsen bredvid var ledig. De kysstes. På resan hem hade han glömt henne. Han var då ihop med en annan flicka. En flicka från hans skola. Han satt nu framme hos henne. Gitte. Flickan från Rävlanda grät. En papperslapp skickades fram. Det stod hur mycket hon älskade honom. Det var tungt. Tänk om han kunde tagit den lilla med hem. Hon var ljus liten och blåögd. Gitte var mörk och vacker. Fjällresan glimmade runt i hans minne. Han såg sig åka snabbt utför branten. Det var då han lärde sig riktigt att åka. Livet är märkligt. Tom såg aldrig den lilla ljusa flickan mer. Han satt på strandtyget. Ida kom upp ur böljorna. Hon ville ha sin handduk. Hon huttrade. Hon fick den rosa handduken. Tom hade tagit av lurarna. Han hade inte stängt av ljudet. Lite hördes. Ida blev intresserad. Hon lånade mobilen och lurarna. Hon lade sig ned och tittade upp mot himmelen. Den var klarblå. 

Jam kom upp. Han torkade sig. Lade sig sedan också ned och tittade upp mot himmelen. Det var stilla och klart. Tom berättade att Agnes ringt. ”Hon undrar nog var vi är”, sade han. ”Save the last dance for me”, lät det i Idas lurar. Ida mindes sin mammas bortgång. Det var länge sedan. Idas mamma var mycket speciell. På ett sätt var hon bortskämd. Hon åt bara särskild mat, och lät sig knappt klappas. Bara Tom fick klappa henne. Bara han hade tålamod nog. Man fick sitta hos henne en halvtimma minst, innan hon fick förtroende. Jam grubblade. Han tänkte på sin bakgrund. Det gjorde han ofta. Han visste inte vem hans pappa var. Antagligen en sommargästkatt. Solen började värma. Tom tog av Ida lurarna. Han föreslog återresa. Promenad till huset. Matsäcken hade inte behövts. De klädde på sig. Han vek ihop tyget. Packade ryggsäcken. De våta badkläderna låg i en plastpåse. Han krängde på sig den. Jam tog täten. Han sprang fram längs stigen. De gula björklöven singlade genom luften. Rödklint och gullmora trivdes i sandjorden. Gräset var glest och gult. Några små ekar skiftade mot rött. Ida ville gunga när de kom till lekplatsen. Jam satte sig på bänken. Han tog på lurarna. Tom gungade Ida. ”Are You never coming home?”, hörde Jam. Det kunde ha varit Agnes. Det var en låt. Ida hoppade ur gungan. Hon skuttade ut på vägen. Den var nyasfalterad och svart. Jam kom sist. 

De gick vid de fina trädgårdarna. Ett berg skyddade här mot västliga vindar. Trädgårdarna var som normala trädgårdar i staden. Fruktträd, gräs, och blommor. Bärbuskar. Gula plommon hängde ut över vägen. Jam plockade och åt. De kom fram till allén. Oxlarna var orangea och röda. Hallonen var utmognade. Björnbären var plockbara. De passerade fotbollsplanen. Flera småbåtar låg uppdragna bakom omklädningshuset. Sällskapet rundade den lilla röda boden. Körsbärsträden bar inte frukt längre. Oxlarna vid vägen växte och trivdes. Jam knackade på dörren. Mest på skoj. Agnes öppnade. Hon blev glad. Barnen var inte hemma. De lekte med Stockholmarens barn. ”Vad vill ni ha till lunch”, undrade hon. Tom steg in i köket. Jam och Ida satte sig på verandan. ”Går stekta potatis med ägg och köttbullar bra”, undrade hon. Det går bra, svarade Tom. Ligger Arvika norr eller söder om Karlstad, frågade Ida. Tom skyndade in i vardagsrummet. Jam sprang ut och letade efter något i boden. Arvika ligger nordväst om Karlstad, förklarade Ida. Endast Agnes hörde vad hon sade. 

Jam kom in revanschlysten som vanligt. Jag kommer osökt att tänka på den krökta rymden, sade han. Den allmänna relativitetsteorin är en teori om gravitation som publicerades av Albert Einstein år nittonhundra sexton. Den förenar den speciella relativitetsteorin och Isaac Newtons universella gravitation genom idén att gravitationen inte är en kraft i klassisk fysikalisk mening, utan är en manifestation av rumtidens geometri. Rumtiden är inte plan, utan krökt, och krökningen påverkar hur kroppar färdas genom rumtiden. Denna krökning bestäms av energins och materiens fördelning i rummet. Väldigt intressant, tyckte Tom. Agnes höll på med lunchen. ”Har du tänkt på vilka speciella husdjur vi har”, undrade Tom. Tycker du det, svarade Agnes? Jag tycker att de är söta och rara. Tycker inte du det? De är rara, men lite ovanliga tycker jag nog, svarade Tom. Barnen är också söta och rara. Skall inte de också ha lunch? Jo, kan du hämta dem. Egentligen skulle Jam kunna hämta dem. Eller Ida. Men de vill väl inte visa den sidan för andra än oss. Nej, det är ju en hemlighet att de kan tala. Eller hur?