Potatis.
Kaninen Ida och Katten Jam satt på västeraltanen. De hade
just avslutat sin frukost. Tom dukade av. Vildkaninen gnagde på sin potatis,
nere i gropen. Den gammaldags rosenbusken skyddade kaninen. Oxelhäcken högre
upp skiftade i sensommarens färger. Gult till vinrött. Uppför berget täckte
ljung med rosa blommor. Vildkaninen blev klar med sin potatis. Den skuttade
iväg. Den var nog hungrig, konstaterade Ida. De vindskyddande träden mot väster
hade blivit höga. De växte frodigt. Det var dags att ta ned lite på höjden. Jam
hade lurarna på sig. Det var George Harrison. ”My sweet Lord”. ”Really want to
see You”. Ida mixtrade med sin mobil. Hon kopplade upp facebook. Hon hade fått
meddelande från en kvinna i Östersund. Hon tog av lurarna, och kopplade ned sig.
En gammal vän hade visat en bild på sin vinthund. Hon hade skrivit, att det var
en fin bild. Han gillade kommentaren. Vad skall vi göra idag, undrade Tom?
Skall vi gå ned till stranden? ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, med
Sonja Aldén, hördes i Jams lurar. Tom knackade honom på axeln. Han upprepade
frågan, till Jam. ”Hurra”, sade Ida. Jam nickade. Tills jag nått det goda land,
tänkte Jam. Vildkaninen var alltså borta. Jag vill ha en sköldpadda, sade Ida.
Hon berättade.
Många vuxna, och särskilt de i den äldre generationen, har
som barn haft en sköldpadda. Det kan då tyckas att det kunde vara trevligt för
barnet eller barnbarnet att få en sköldpadda. Fler och fler barn får
dessvärre allergi av pälsdjur, tanken faller då också av den orsaken naturligt
på en sköldpadda, när det ska anskaffas ett husdjur. Många barn fascineras
dessutom av sköldpaddor, när de ser sådana djur. Tänkvärt, menade Tom. Otänkbart,
tyckte Jam. Tom plockade undan disken. Han sköljde av skålarna, och ställde dem
i diskhon. Tom hade sina jeansshorts på. En tunn tröja, och träningsskor. Ida
hade en gul kjol, och en rosa tröja. Jam kortbyxor, som vanligt. De gick ned i
gropen. Gräset behövde klippas. Ängsblommorna var vackra men gräsmattan såg
lite ovårdad ut. Styvmorsvioler delade plats med Gullmora, och Rödklöver. Den
gammaldags rosenbusken bar mörkröda nypon. Ett träd i vindskyddet bar goda
päron. De gick stigen mellan taggbuskarna och ett äppelträd. Kom in på den
anlagda marken runt lilla huset. De stannade och såg på rabarberna som trivdes
och växte. Jam var fortfarande lite irriterad på Ida. Hon breder ut sig för
mycket, ansåg han. Det står dig fritt att berätta någonting som du tycker är
viktigt, tyckte Tom. Jam berättade.
Influensa
är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus, en grupp virus i familjen ortomyxovirus.
Influensa är en sjukdom som skall betecknas som en zoonos, det vill säga en
sjukdom som smittar mellan djur och människa. Influensa i olika former drabbar
regelbundet människor och djur, främst fåglar, svin och hästar. Influensavirus
är som regel artspecifika, men viruset kan förändras genom mutation eller genom
att kombinera sig med andra subtyper av influensavirus, vilket gör att de kan
överföras från en art till en annan. Mycket intressant, tyckte Tom. Självklart,
menade Ida. Hon tyckte att Jam tar för stor plats. Kan vi inte ge bort honom,
föreslog hon. De stannade vid gärdesgårdarna. De hade Tom byggt, när han anlade
runt lilla huset. Där växte mycket hallon. De plockade och åt. I landet fanns
även vita smultron. De hade Tom planterat. Vi kan inte ge bort Jam, sade han
till Ida. Varför undrade hon. För att jag älskar honom. På samma sätt som jag
älskar dig Ida. De följde stigen. Grannens mur var i murad lättbetong. Det var
inte vackert, men antagligen funktionellt. De såg över fjorden till den stora
ön på andra sidan. Några små vattenpölar hade samlats högt upp på berget. På
ytan sprang skräddare. Ytan buktade ned men gav aldrig vika. Nere i vattnet
levde vattenskalbaggar. De grävde ned sig i bottendyn. Mygglarver skuttade i
vattnet.
De gick ned för berget. Trappsteg var murade på de brantaste ställena.
Där nere bredde slånbär ut sig. Stigen var trång och stickig. Jag vill att ni
skall vara vänner, sade Tom. Vi är de bästa vänner, svarade Ida. Bara Jam
slutar med sina föreläsningar. Men är det inte bättre att ni föreläser båda
två, tyckte Tom. Ni är ju duktiga båda två. Du Ida vet mer om nära ting. Jam
mer om vetenskap, rymden, och universum. Jag vet svarade Ida. Problemet är inte
det. Nähä, vad är problemet då? Problemet är att Jam vill vara märkvärdig,
menade hon. De kom fram till den lilla båtbryggan. Där längst ut låg deras
lilla båt. Det var en blå plastbåt, med en tjugo hästars motor. Den gick fort
på full gas. ”Planade”, kallas det när en båt går på vattenytan. Är ni sams nu,
undrade Tom? Vi är ganska sams, svarade Ida. Jag undrar bara en sak. Är katter
finare än kaniner? Nej, absolut inte, tyckte Tom. Det finns något som kallas
”raskatter”. Vissa anser att de är finare. Jam är inte en raskatt. Bra, då är
jag inte arg på honom längre. Vi älskar varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar