fredag 21 november 2014

Potatis


Potatis.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på västeraltanen. De hade just avslutat sin frukost. Tom dukade av. Vildkaninen gnagde på sin potatis, nere i gropen. Den gammaldags rosenbusken skyddade kaninen. Oxelhäcken högre upp skiftade i sensommarens färger. Gult till vinrött. Uppför berget täckte ljung med rosa blommor. Vildkaninen blev klar med sin potatis. Den skuttade iväg. Den var nog hungrig, konstaterade Ida. De vindskyddande träden mot väster hade blivit höga. De växte frodigt. Det var dags att ta ned lite på höjden. Jam hade lurarna på sig. Det var George Harrison. ”My sweet Lord”. ”Really want to see You”. Ida mixtrade med sin mobil. Hon kopplade upp facebook. Hon hade fått meddelande från en kvinna i Östersund. Hon tog av lurarna, och kopplade ned sig. En gammal vän hade visat en bild på sin vinthund. Hon hade skrivit, att det var en fin bild. Han gillade kommentaren. Vad skall vi göra idag, undrade Tom? Skall vi gå ned till stranden? ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”, med Sonja Aldén, hördes i Jams lurar. Tom knackade honom på axeln. Han upprepade frågan, till Jam. ”Hurra”, sade Ida. Jam nickade. Tills jag nått det goda land, tänkte Jam. Vildkaninen var alltså borta. Jag vill ha en sköldpadda, sade Ida. Hon berättade.  

Många vuxna, och särskilt de i den äldre generationen, har som barn haft en sköldpadda. Det kan då tyckas att det kunde vara trevligt för barnet eller barnbarnet att få en sköldpadda. Fler och fler barn får dessvärre allergi av pälsdjur, tanken faller då också av den orsaken naturligt på en sköldpadda, när det ska anskaffas ett husdjur. Många barn fascineras dessutom av sköldpaddor, när de ser sådana djur. Tänkvärt, menade Tom. Otänkbart, tyckte Jam. Tom plockade undan disken. Han sköljde av skålarna, och ställde dem i diskhon. Tom hade sina jeansshorts på. En tunn tröja, och träningsskor. Ida hade en gul kjol, och en rosa tröja. Jam kortbyxor, som vanligt. De gick ned i gropen. Gräset behövde klippas. Ängsblommorna var vackra men gräsmattan såg lite ovårdad ut. Styvmorsvioler delade plats med Gullmora, och Rödklöver. Den gammaldags rosenbusken bar mörkröda nypon. Ett träd i vindskyddet bar goda päron. De gick stigen mellan taggbuskarna och ett äppelträd. Kom in på den anlagda marken runt lilla huset. De stannade och såg på rabarberna som trivdes och växte. Jam var fortfarande lite irriterad på Ida. Hon breder ut sig för mycket, ansåg han. Det står dig fritt att berätta någonting som du tycker är viktigt, tyckte Tom. Jam berättade. 

Influensa är en infektionssjukdom orsakad av influensavirus, en grupp virus i familjen ortomyxovirus. Influensa är en sjukdom som skall betecknas som en zoonos, det vill säga en sjukdom som smittar mellan djur och människa. Influensa i olika former drabbar regelbundet människor och djur, främst fåglar, svin och hästar. Influensavirus är som regel artspecifika, men viruset kan förändras genom mutation eller genom att kombinera sig med andra subtyper av influensavirus, vilket gör att de kan överföras från en art till en annan. Mycket intressant, tyckte Tom. Självklart, menade Ida. Hon tyckte att Jam tar för stor plats. Kan vi inte ge bort honom, föreslog hon. De stannade vid gärdesgårdarna. De hade Tom byggt, när han anlade runt lilla huset. Där växte mycket hallon. De plockade och åt. I landet fanns även vita smultron. De hade Tom planterat. Vi kan inte ge bort Jam, sade han till Ida. Varför undrade hon. För att jag älskar honom. På samma sätt som jag älskar dig Ida. De följde stigen. Grannens mur var i murad lättbetong. Det var inte vackert, men antagligen funktionellt. De såg över fjorden till den stora ön på andra sidan. Några små vattenpölar hade samlats högt upp på berget. På ytan sprang skräddare. Ytan buktade ned men gav aldrig vika. Nere i vattnet levde vattenskalbaggar. De grävde ned sig i bottendyn. Mygglarver skuttade i vattnet. 

De gick ned för berget. Trappsteg var murade på de brantaste ställena. Där nere bredde slånbär ut sig. Stigen var trång och stickig. Jag vill att ni skall vara vänner, sade Tom. Vi är de bästa vänner, svarade Ida. Bara Jam slutar med sina föreläsningar. Men är det inte bättre att ni föreläser båda två, tyckte Tom. Ni är ju duktiga båda två. Du Ida vet mer om nära ting. Jam mer om vetenskap, rymden, och universum. Jag vet svarade Ida. Problemet är inte det. Nähä, vad är problemet då? Problemet är att Jam vill vara märkvärdig, menade hon. De kom fram till den lilla båtbryggan. Där längst ut låg deras lilla båt. Det var en blå plastbåt, med en tjugo hästars motor. Den gick fort på full gas. ”Planade”, kallas det när en båt går på vattenytan. Är ni sams nu, undrade Tom? Vi är ganska sams, svarade Ida. Jag undrar bara en sak. Är katter finare än kaniner? Nej, absolut inte, tyckte Tom. Det finns något som kallas ”raskatter”. Vissa anser att de är finare. Jam är inte en raskatt. Bra, då är jag inte arg på honom längre. Vi älskar varandra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar