Marstrand

Marstrand.

Katten Jam och Kaninen Ida var i badet. Tom var med. De var på det grunda i den stora sandviken. Tom hade gått upp, för att torka sig, och ligga i solen. Det var tidig morgon. Få båtturister hade kommit ännu. Det låg några båtar vid berget till väster. Badande människor kom från gästhamnen. Gästhamnen på ön var en av de populäraste i Bohuslän. Endast Marstrand var värre. Tom låg på badtyget och såg upp mot himmelen. Han tänkte på sin ungdom. Han och hans vänner brukade vara i Marstrand på midsommar. En gång blev en vän sur på Tom och en vän. Det var Toms Pappas båt. Tom och vännen dröjde sig kvar länge på Marstrands restauranger. De hade sitt läger i den stora Karlshamnsviken. Den arge vännen väntade på Tom i hamnen länge. Han kom inte, och det dröjde. Då lossade den arge vännen förtöjningarna och körde tillbaka till lägret.  Tom och vännen fick gå hem. Det var flera mil. Relationen till den arge vännen blev aldrig densamma efter det. Båten betydde mycket för Tom. Varje sommar var familjen ute med båten. Han och hans Pappa gjorde alltid i ordning båten långt före de andra gubbarna i båthamnen. De skrapade och lackade den utvändigt. Båten var i mahogny. Den var välskött. De sjösatte, och åkte ut till små öar i södra skärgården tidigt på våren. Det var öar nära Galterö och Brännö. Öarna låg så nära bebyggelse att ingen tänkte på att åka dit. 

I början när de var ute hade fåglarna inte byggt bo ännu. Efter några helger fanns det fina små bon, som fåglarna med stor möda ordnat. Någon vecka senare låg där ett ägg. Styvmorsvioler och gullmora bildade små öar i sänkor och små ängar. Pappa och Tom följde fåglarnas och blommornas utveckling. På den tiden fanns det mycket sjöfågel på öarna. Vattnet var rent, och ingen mink var frisläppt då. I vattnet vimlade det också av liv. Tärnor dök i viken, och fångade små fiskar och räkor. Ejdrar fanns överallt. Mås och trutar också. Labb var inte så ovanligt då. Ålekråkor, Skarv, fanns nästan inte. På sommaren åkte familjen till ön där Pappan var uppväxt. De bodde då hos en faster. Huset var uthyrt till badgäster, men skånken, kammaren, och vinden var ledig. Tom ville alltid gå norrut. Familjen älskade de inre fjordarna. Där var skogklätt och mer stilla från vindar, och oväder. Första åren var båtturister ovanligt. De kunde då köpa mjölk av lokala bönder på öarna. Hälsa på och tala om viktiga och oviktiga saker. Mot slutet av sommaren åkte de till Mormors stuga, och plockade svamp och bär. De gick då ibland över myren. Tom tänkte på myren, när Jam kom upp. Han huttrade lite. Tom tog upp hans mörkblå handduk. Han tog av badbyxorna, och torkade sig. 

Efter en stund kom Ida. Hon var också frusen. Solen värmde inte så mycket ännu. Hon tog av bikinin. De låg tillsammans på tyget, och skådade upp mot himmelen. Den var blå med några ljusa moln vid horisonten. Ida var uppmuntrad av att hon vet mer än Jam om många nära och vardagliga saker. Hon började berätta. Strandkrabba, Carcinus maenas, är en krabba. Dess ursprung är Atlanten från norra Norges kust till Marockos kust. Den finns även i Östersjön. I andra delar av världen är strandkrabban främst inplanterad, men arten kan påträffas vilt även på andra platser, eftersom dess larver driver med havsströmmarna. Även vuxna krabbor kan ge sig iväg på långa vandringar, men de sprids då inte lika långt bort. Det vetenskapliga namnet Carcinus kommer från det grekiska ordet för krabba. Artnamnet meanas syftar på menaderna, kvinnor i den grekiska mytologin som deltog i festligheter kring, och avdyrkan av den grekiska vinguden Dionysos, och dansade och drack till dess de fylldes av en sådan extas att de slet både djur och människor i stycken. Lysande, tyckte Tom. Tröttsamt, ansåg Jam. 

Han tog på sig kortbyxorna och sin lilla tröja. Ida såg nöjd ut. Hon njöt av situationen. Tog på sin fina sommarklänning. Hon lade sig på tyget. Tom reste sig upp. Han hämtade ryggsäcken. Maka på er, sade han till de små. Jam reste sig. Han var en smula irriterad. Problemen med Ida fortsätter, menade han. Skall vi gå till västerstranden, undrade Tom. ”Hurra”, skrek Ida. Jam nickade försiktigt. Tom vek ihop badtyget. Han lade de våta badkläderna i en plastpåse, och stoppade ned den i ryggsäcken. De började gå över ängen. Gräset var glest och lågt. Jorden var sandig. Blåklockor bildade öar. Violer och gullmora syntes över ängen. Enbuskar kröp längs marken. Rödklöver och lila små blommor fann sina platser. De följde stigen. Västra sidan av sandstranden luktade av rutten tång. Där växte det frodigt och grönt. En liten bäck rann från insjön. Ida skuttade före. Hon kom fram till en liten bro över bäcken. Den var gjord i enkla bräder. Hon skuttade över. Efter kom Tom. Sist gick Jam. Vass och säv växte vid insjön. Jag är glad igen, utbrast Jam. Välkommen, slutade Tom.