Land

Land.

Kaninen Ida och Katten Jam var ute med motorbåten. Tom drog in båten mot land. Jam hoppade iland. Ida skuttade efter. Sist kom Tom. Det var ett fint ställe. Torr vass och säv låg uppspolat på stranden. När vi kommer tillbaka kan vi bygga vassbåtar, sade Tom. Vildrosor växte ända ned till stranden. Det var sen sommar. De hade röda nypon, blandat med vackra blommor. En fårflock gick på ängen. Där fanns små söta lamm. Våra vänner gick över berget, och kom ut på ängen. Gräset var betat och kort. Blommor stod kvar. Det var violer, och gullmora. Hundkex, och timotej. Rödklöver samsades med vitklöver, och lila små blommor. De gick över ängen. Rönnarna bar röda bär. Det var vackert mot det gråa berget, upp efter. Det fanns en slingrande stig, som de följde. Tom stannade. Gamla husgrunder visade sig. Stengrunderna var kvar. Inget av själva husen. Här skulle Pappa ha stannat, sade Tom. Han älskade lämningar, från gamla tider. Här har de strävat, och här har de slitit, skulle han ha sagt. De kom fram till en strand på andra sidan ön. Det var mest lövträd på ön. Det var nog två öar som hängde ihop, med en låg strandremsa. De gick över strandremsan mellan öarna. Mötte träden på den större ön. Lövträd växte rikligt. Det var alm. ek, och asp. Lite björkar. 

Björkarna var gula. De torra gula bladen regnade ned över våra vänner. Almarna var mörkröda och orange. Ekarna bruna och röda. Asparna ännu gröna, och gula. På marken växte ängsblommor, i gropar och små ängar. Ett stort fält öppnade sig. Där gick dovhjortar och betade. Ida blev förtjust. De fortsatte stigen längs en gärdesgård av sten. Berget steg uppåt, och uppåt. Träden blev glesare. Uppe på toppen stod en gammal väderkvarn. Det var fri sikt i alla väderstreck. I fjärran syntes Marstrands fästning. De satte sig och skådade ut. Ida var sugen på något att äta. Jam också. Tom tog av ryggsäcken. Han rotade ned i botten. Överst låg badgrejer. Han ställde ned den på marken. Blixtlåset hade blivit besvärligt. Det gick inte att öppna den helt. Till slut hittade han i alla fall maten. En morot, och maskrosblad till Ida. Mjölk till Jam. Kaffe till honom själv. De åt under tystnad, medan de skådade ut. Så började Ida berätta. Väderkvarn eller på skånska vindmölla är en kvarn som drivs med vindkraft. Väderkvarnen uppfanns i Persien runt år sexhundra efter Kristus. Tillsammans med vattenkvarnen hörde den till de första maskiner som drevs med något annat än muskelkraft. Mycket intressant, tyckte Tom. Helt oviktigt, ansåg Jam. 

De blev klara med utflyktsmaten, och Tom packade ned i ryggsäcken. De började vandringen ned för berget. Då utbrast Jam. Jag kommer osökt att tänka på något viktigt, och intressant. Låt höra, tyckte Tom. Jam började. Gravitation är en av de mindre utforskade krafterna. En starkt bidragande orsak till det är att gravitationen är så oerhört svag att det är svårt att utföra experiment i laboratorier, att den är så betydelsefull beror på att den är den enda kraft som är enbart attraherande, till skillnad från exempelvis den elektriska kraften, och därmed främst har betydelse på stora avstånd. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida var tyst. Hon satte på lurarna. Det var Stevie Wonder. ”I just called to say I love You”. De gick förbi almar, ek, och aspar. Det skiftade i höstens färger. Gult till vinrött. Styvmorsvioler samlades i små ängar. Då fick Jam syn på svamp. Det var taggsvamp under en buske. De stannade upp och plockade. Tom hade en plastpåse i ryggsäcken. En fårflock var på väg till den stora ängen. Två får var svarta. De övriga vita. Fem små lamm följde med i flocken. Ida ville klappa dem, men de var för skygga. Ängen mellan öarna var vattensjuk. De fick hoppa på stenar. Jam slant och blev våt om tassarna. De gick förbi husgrunderna. Dovhjortarna stod där. De var vackra att se på. Jam tog kort på dem med mobilen. 

Det ringde på Toms mobil. Han svarade. Det var Agnes. Hon undrade om de tänkte komma till frukost. Vi har ätit, svarade han. Rönnbären var vackra upp mot berget. Där låg en kvarnsten. De tittade på den. Tom grubblade, så som hans Pappa skulle ha gjort. Gullris växte på ängen. Gräset var kort och väl betat. De kom tillbaka till vildrosorna vid stranden. Torr vass, och säv, var uppspolat på stranden. De samlade till båtar. Vi börjar med en pontonbåt, tyckte Tom. Han tog ett sävstrå till själva båten. Två kortare till uteliggare. Krossade ett vasstrå. Fäste ihop sävbåten med plankor av vass. Krossade mer vass till segel. Fäste tre på var ponton. Tolv på själva båten i mitten. Det blev arton segel. För säkerhets skull letade de tunna stenar till kölar. De fäste dem försiktigt i mittsäven. De sjösatte båten, och den seglade ut mot horisonten. Ida verkade glad igen. Är vi vänner nu, undrade Tom. Vi är de bästa vänner, svarade Ida och Jam!