onsdag 5 november 2014

Lunch


Lunch.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Tom var iväg och hämtade barnen. Det var lunchdags. Barnen lekte med Stockholmarens barn. De var passande i ålder. Flickan var ljus och söt. Pojken var antagligen söt också, men det var svårt för Tom att se. Däremot såg han att deras mamma var mycket söt. De lekte en skojig lek. Pippi Långstrump. Eva var Pippi. Stockholmarens barn var barnen. Robert var hästen.  Flickan var apan när det behövdes. Pojken Pippis pappa. Om några år skulle Stockholmaren skilja sig från sin fru. Han gifte sedan om sig med fruns syster. Så kan det gå till i skärgården. Barnen följde med Tom hem. Efter lunchen ville barnen fortsätta sin lek. Agnes ville sy. Ida och Jam ville gå på upptäcktsfärd. Det var lite kyligt, så Tom tog långbyxor. De svarta jeansen. En tjock tröja. Den blåa. Ida och Jam klädde sig också varmt. Agnes plockade undan disken. Himlen var grå. Klockan var tolv. De tre musketörerna gick ut i trädgården. Gräset behövde klippas. Oxlarna vid vägen var röda och orangea. Uthuset behövde målas. Körsbärsträden tappade bladen. Kattungarna var inte helt små längre. Ängen låg öppen. Gräset var gulnat. Blommorna vissna. Våra vänner följde vägen. Fotbollsplanen var grön. De gick längs den på en smal stig. 

Båtar var uppdragna bakom omklädningsstugan. De hoppade på stenar. Vattnet gick långt in här. Efter mycket hoppande och balanserande nådde de andra sidan viken. Stigen gick brant upp för ett berg. Där växte mest ljung. Enbärsbuskar. Glest med tallar och lövsly. Jam tog på sig lurarna. Satte på Spotify. ”Show must go on”, med Queen. Ida funderade. Ligger Östersund mitt i Sverige, frågade hon Tom. Han blev osäker. Det verkade som en ovanligt enkel fråga. Han gissade på ja. Ungefär i mitten, påstod Ida. Jam tog av lurarna. Det var det Ida väntat på. Nu tog hon upp sin verkliga dagens fråga. Gränsar Polen till Ukraina eller Vitryssland. Jam blev mycket störd. Han letade på marken efter någonting han tappat. Tom teg och såg upp i himmelen. Ida skrattade. Det var en kuggfråga, förklarade hon. Det gränsar till båda. Jam blev sur. Sådana frågor är inte tillåtna, tyckte han. Jag kommer att tänka på svarta hål, sade Jam. Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. 

Svarta hål upptäcktes först som en lösning till den allmänna relativitetsteorin och var först en rent teoretisk konstruktion. Numera har man genom astronomiska observationer även observerat svarta hål i universum genom deras effekter på omkringliggande materia. Intressant, tyckte Tom. Ida var mer återhållsam. Hon sade ingenting om detta. Hon skuttade ut i ljungen. Skrattade. Jam är knäpp, sade hon. Ljungen var mest brun. Vissa blommor var fortfarande rosa. Ida skuttade tillbaka till stigen. Den slingrade sig fram. De kom till höjden. Här fanns en äng. Gräset gulnade. En tallskog bredde ut sig. Det var endast små plantor när Tom var liten. Förr låg fotbollsplanen här. Han har ett fotografi på när pappa sitter här med fotbollslaget. De gick in i furuskogen. Träden var låga. Västanvinden höll dem nere. Här kunde man gå vilse. Tom chansade. De kom rätt. Skogen öppnade sig. De följde den slingrande stigen. De gick norr ut på ön. Samtidigt något åt väster. En stor damm visade sig. Den var vit av näckrosor. Vackert tyckte Jam. Han tog på lurarna, och försvann i musiken. Det var Beatles. Ida var kvar i verkligheten. Jam började jama till musiken. Det lät hemskt. Ida knackade Jam på axeln. Jam förstod vad det gällde. Han tystnade. 

När Tom var liten fanns det labb på stranden. De närmade sig Sandviken med labyrinterna. Nu var det inte mycket fåglar här överhuvudtaget. Det berodde nog på mink och rävar. De satte sig ned på en äng. Där var mjukt och skönt. Här låg Tom en gång som liten. Då somnade han. Nu låg de och tittade upp på himmelen. Den var blå. Solen stod högt på himmelen. Vad tycker du egentligen om Ida och mig, undrade Jam. Tom blev överraskad. Det var en ny typ av fråga. Jam brukade fråga om Universum och vetenskap. Möjligen om politik. Hur menar du undrade Tom. Ja, tycker du om att vi är annorlunda, undrade Jam. Jag tycker om er precis som ni är, svarade han. Tycker du om att vi pratar? Tom blev lite ställd. Klart att jag tycker om att ni talar, sade Tom. Han blev fundersam. Jag har en sak att bekänna, sade han. Låt höra, tyckte Jam. Ni talar ju aldrig inför andra. Eller hur? Ibland har jag tänkt att ert tal bara är en produkt av min fantasi. Att ni finns, men bara som en vanlig katt och en vanlig kanin. Ibland verkar det som inte ens Agnes förstår att ni talar. Spännande tanke, tyckte Jam. Utveckla den!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar