Lugnt

Lugnt.

Kaninen Ida sträckte på sig. Hon gäspade. Såg sig runt. Katten Jam sov lugnt. Hon satte sig upp, och gäspade igen. Det var tidig morgon, ute vid havet. Hon hade ett gult nattlinne. Reste sig upp, och tog av linnet. Hennes kläder låg på en stol. Tog på en röd kjol, och en rosa liten tröja. Strumpor, och tennisskor. Tom och Agnes sov i sina sängar. Barnen likaså. Robert låg däruppe. Eva därnere. Dörren var hakad en bit på glänt. Väggarna var vita. Målade med en sträv färg. Det var snyggt. Bredvid hennes plats fanns en bänk, med elektriska värmeplattor på. Det var praktiskt. Man kunde laga mat och rå sig själv nu, sedan Tom dragit ut el. Hon trängde sig ut, och tittade på huset. Det var laserat rött, med vita knutar. Förr hade hon sin hage där utanför. Det var innan hon lärde sig tala. Hon mindes fågelungen. Den tydde sig till henne. De blev vänner. Den försökte äta maskrosblad, som henne. Det gick inte så bra. Den ville hellre ha sardiner, och makrill på burk. Helst räkor och små krabbor, som de fångat vid bryggan. Den hade sin viloplats under rosenbusken. Den föddes på stora husets tak. Hoppade ned, och gömde sig i gräset. Den blev föräldralös. Varför fick de aldrig veta. När den lärde sig flyga, tog den allt längre utflykter. Till slut flyttade den långt bort, och kom aldrig tillbaka. 

Ida såg på körsbärsträdet. Det var utblommat för länge sedan. Det gav några bär. De var plockade nu. Plommonträdet hade vuxit. Äppelträdet trivdes. De växte på stenkistan, och fick rikligt med vatten till rötterna. Tom anlade marken till öster. Han klippte lite mer för varje gång. Snart skulle det bli endast rosenbuskar och gräs. Ida skuttade över vallen, till ängen. Hon hittade några maskrosblad, och åt. Hon var hungrig, och sugen. Hon kom fram till altantrappan. Under altanen växte inget. Där var alltför mörkt. Källardörren stod öppen. Ida skuttade fram, och gick in. Där inne var det mörkt, och fuktigt. Hon såg den uppblåsbara flotten. Den var sönder, visste hon. Hon önskade sig en sådan. Där låg tryckimpregnerat virke, och några åror. I en hylla stod färgburkar. Vattenledningar syntes. Avloppsrör också. Flera par stövlar. Nät och flöten. Spindlar i mängder. Ida skuttade ut. Hon tog sig upp för altantrappan. Hennes skålar var tomma. Hon satte sig bekvämt i en solstol. Himmelen var ljust blå. Det började värma från öster. Hon mindes sin barndom. Jam sträckte på sig. Han gäspade. Satte sig upp i bädden, och såg sig runt. Idas plats var tom. Tom, Agnes, och barnen sov. Tog av pyjamasen, och satte på en tunn tröja. En blå. Shorts och sockar. Träningsskor. Gäspade. 

Det var tidig morgon. Han tittade på dubbelsängarna. De var skickligt byggda, och snyggt lackade. Robert hade sparkat av sitt täcke. Dörren var upphakad på glänt. Jam trängde sig ut. Krusbärsbuskarna bar fortfarande frukt. Han plockade några. Det var både gula och röda bär. Han smög över ängen. Hoppades på möss. Gräset var ganska högt. Styvmorsvioler samlades mot berget. Gullvivor spred sig. Rödklöver fick fäste. I rabatten syntes blåklint, och gula tulpaner. Den stora stenen var täck av lava. Han kom fram till altantrappan. Tog sig upp. ”Hurra”, utbrast Ida. Jams skålar var tomma. Han satte sig hos henne. Jam bjöd på krusbär. Ida tog till orda. Krusbär är namnet både på en buske och dess bär. Det vetenskapliga namnet kommer av latinets uva, druva, och crispus, krusig, vilket syftar på att den har bär och krusiga blad, krusbär. En namnsynonym är Ribes grossularia och för bären stickelbär. Krusbär är ätliga, och busken odlas för bärens skull. Växten kommer ursprungligen från Kaukasus och Västasien. Odlingen av krusbär tycks ha kommit igång på allvar först på femtonhundratalet. 

I Norden började det odlas först på slutet av sextonhundratalet. Under artonhundratalet som var krusbärsodlingens glanstid sedan man i England tagit fram nya storfruktiga former, fanns vid den tiden runt tusen olika sorter i odling. Vid nittonhundratalets början kom den amerikanska mjöldaggsvampen till Europa och ödelade mycket av förädlingsarbetet. Numera finns det sorter som är resistenta mot mjöldagg. I Sverige stöter man på krusbärsbusken i markerna ganska långt från bebyggelse, men det är osäkert om det någonsin funnits vildväxande i landet eller om den enbart förvildats eller blivit kvar från övergivna trädgårdar. Jam skruvade på sig. Ida tar allt större plats, tänkte han. Kan vi inte tala om religion nu, undrade han? Visste du att ateism också är religion? Det visste inte Ida. Tom sträckte på sig. Han gäspade. Satte sig upp i sängen, och såg sig runt. Jams och Idas platser var tomma. Han gick ned för stegen. Tog av nattröjan, och satte på en ren. En blå. Tog på shortsen, och sockar. Träningsskor. Agnes sov. Barnen också. Han öppnade dörren. Det var svalt ute. Han gick över ängen, och bergslätten. Tog altantrappan i några kliv. ”Hurra”, utbrast Ida. Jam hälsade belevat. Hur ser du på religion, undrade Jam? Kärlek, slutade Tom!