Volanger

Volanger.

Kaninen Ida vaknade. Hon gäspade och sträckte på sig. Det var tidig morgon, ute på ön. Satte sig upp i bädden. Hon hade ett rött nattlinne med volanger. Såg sig runt. Jam låg i sin säng och sov. Snarkade. Gnydde i sömnen. Han drömmer nog om möss tänkte hon. Hennes kläder låg i fåtöljen en bit bort. Hon reste sig, och gick dit. Bytte till en mörkgrön kjol, och en ljusgrön tröja. Randiga knästrumpor. Tennisskor. Det var kallt på golvet. Tom sov lugnt och stilla. Agnes också. Hon tänkte på ett sommarställe de haft. Gunnarsjö socken i Västergötland ingick i Marks härad och är sedan nittonhundra sjuttioett en del av Varbergs kommun. Hon tittade till barnen. De sov lugnt i sina sängar. Rummet var ljust och skönt. Fönstret var åt söder. Hon skuttade ut i köket. Där fanns en gammal vedspis, som man kunde laga mat på. En vedkorg stod på golvet. Den var fylld till hälften. Golvet var av breda lackade bräder. Det var snyggt. Vid spisen var det klinkers, som tålde brännbart material. Skåpluckorna var ljust blåa upptill. Nedtill var de grå. De var målade med skumplastrulle, men såg sprutlackade ut. Tapeterna var vita med ett gammaldags blått mönster i. På ett ställe var golvet bränt. Ett vedträ hade nog ramlat ut. 

Golvet var slipat av en firma. De hade något knep. Brädorna hade varit limmade till masonit plattorna som låg på. En ful brun yta hade blivit resultatet. På andra våningen fanns tre rum och ett extra kök. Tom och Jam hade byggt en toalett. Den hade ljusblå väggar, och mörkblått golv. Köket hade sjuttiotals färger. Mittrummet hade ett stort snyggt fönster, med falska spröjs. Jam sträckte på sig. Gäspade, och såg sig kring. Idas plats var tom. Satte sig upp. Tog av pyjamasen. Tog på en tröja, och shortsen. Strumpor och träningsskor. Det var kallt på golven. Solen hade inte värmt upp ännu. Han gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. De satte sig på verandan. Körsbären var mogna. Flera träd vilade sig mot ladan. Jag kan berätta om körsbär, sade Ida. Körsbär är stenfrukten för vissa arter i plommonsläktet. Dessa arter bildar ingen systematisk grupp. Stenen, kärnan, kan vara en centimeter stor och ligger inbäddad i bärets röda eller gul-röda fruktkött. Den sprids av fåglar och av människor som uppskattar den aromatiska frukten. Intressant, kommenterade Jam. Egentligen var han tveksam till vad han tyckte om Idas allt öppnare berättande, och prat överhuvudtaget. 

Jag kommer osökt att tänka på en berömd katt, sade Jam. Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt nittonhundra trettiofem av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar. Schrödingers paradoxala illustration av kvanttillstånd, som han själv betecknade som fånigt, går ut på att en katt placeras i en sluten stålkammare. I stålkammaren placeras även en bit radioaktivt ämne med femtio procents sannolikhet att sönderfalla inom en timme, samt en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö, under förutsättningen att cyaniden är placerad utom räckhåll för katten. Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: När övergår systemet från en blandning av tillstånd till antingen eller? 

Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen var en levande-död katt, utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall. Ida skruvade på sig. Hon längtade efter Tom. Hur länge tänker han sova egentligen, undrade hon? Jam öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Solen hade stigit. Himmelen var ljust blå. De gick ut, runt huset, och satte sig på berghällen åt söder. Ängen låg öppen och fri. Gräset var glest och halvhögt bara. Där var sandjord. Blommor trivdes. Blåklockor och violer. Rödklöver och blåklint. Hundkex och vita klockor. Gullvivor. Ida och Jam talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer. Tom sträckte på sig. Gäspade. Vände sig mot Agnes. Hon var vaken. De kramades. Han steg upp, och klädda sig. Tog på träningsskorna. Tittade till barnen. Gick ut i köket. Tog fram mat till de små, och en frukt till sig själv. Agnes ville inte gå upp ännu. Satte på kaffe. Gick ut på verandan. Dörren stod öppen. Han lade maten på en bricka, och gick runt huset, till de små. De var inne i en diskussion. Tom ville inte störa, men serverade maten. Ni verkar ovanligt sams, tyckte han. Du är välkommen, sade Ida. För mig också, tyckte Jam. Vi älskar dig, slutade de små!