Frukost

Frukost.

Katten Jam och Kaninen Ida var klara med frukosten. Tom smuttade på sitt kaffe. De satt under äppelträdet. Det blommade ymnigt. Vita blommor. Syrenerna trivdes mot grannens tomt. Det var vinröda blommor. Några var vita. Jam ville gå till västerstranden. Då packar jag picnik först, menade Tom. Han gick in i huset. Sköljde av disken och ställde i diskhon. Han packade ryggsäcken. Tog med badgrejer för säkerhets skull. Han hade kortbyxor och t-tröja. Det räckte i värmen. Jam och Ida kom in. Hon bytte till sin blommiga sommarklänning. Tom tog på ryggsäcken. Träningsskorna med kardborreband. De älskade han. De smög sig ut för att inte väcka familjen. De gick vägen mot friluftsområdet. Vid grinden växte blåhallon rikligt. Ida plockade och åt. De smakade inget särskilt. Ida tänkte på söderhavet. Hon berättade. James Cook was an 18th century explorer and navigator whose achievements in mapping the Pacific, New Zealand and Australia radically changed western perceptions of world geography. As one of the very few men in the 18th century navy to rise through the ranks, Cook was particularly sympathetic to the needs of ordinary sailors. Mycket intressant, tyckte Tom. Ursäkta jag skall bara spy lite, sade Jam. 

De gick stigen mot den stora stranden. Marken var klädd av ljung. Den blommade rosa och rött. Markerna var vattensjuka där. Träden var små och förkrympta. Enarna smög efter marken. Doftande pors fanns här och där. De kom fram till utsiktsplatsen. Där fanns ett bord med bänkar. Jam ville vila en stund. De satte sig på bänkarna. Jam var på mycket dåligt humör. Vill ni höra om strängteorin på Franska, undrade han? Det ville de inte. Tom ville släta ut konflikten. Vi vet att du är duktig Jam, sade han. Du måste låta Ida komma fram lite också. Ida var färdig med samtalet. Hon tog på lurarna. Toms musik i Idas lurar också. Hon såg på läpparna att Jam och Tom diskuterade. George Harrison lät i hennes öron. ”My sweet Lord”. ”It wont take long my Lord”. ”Really want to see You”. Hon tog av lurarna. Jag vill gå till stranden nu, utbrast hon. Tom och Jam avbröt samtalet. De följde stigen. Björnbärsbuskar var svarta av bär. De plockade och åt. Ängen hade sandjord. Gräset var glest och kort. Enbuskar kröp efter marken. Blåklockor samlades i öar. Gullmora blandades med violer och rödklint. Jam ville bada vid stora stranden. De vek av åt söder. Små lila blomster tog över. Uppåt bergen fanns hundkex och högt gräs. Vass avgränsade stranden. Jam ville sitta i sanden. Tom vägrade. 

Han tog av ryggsäcken, och lade den på marken. Tog upp badtyget, och bredde ut det på gräset. Jam började sjunga. Han älskade Dan Andersson. Han sjöng. Omkring tiggaren från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång. Och om bettlare och vägmän och om underbara ting och om sin längtan sjöng han hela natten lång. Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Vackert, sade Tom. Ida sade ingenting. Hon tyckte att det låtit gräsligt, men det var inte läge för att kritisera Jam. Hon tog av sin fina sommarklänning, och satte på bikinin. Jam satt på tyget. Han var osäker på om sången hade dugt för att platta till Ida. Jag kan också berätta om svarta hål, försökte han med. Ida begav sig ned mot vattnet. Det var en sådan där sandstrand där det är grunt flera hundra meter ut. Hon sprang ut i vattnet. Långt ute kastade hon sig fram. Hon simmade och njöt. Livet är underbart, tänkte hon. Även Tom tänkte bada. Han tog på sina ljusblå badshorts. 

Jam var butter. Kom nu Jam, uppmanade Tom honom. Du sjunger bra. Jag kan lära dig spela också. Vill du lära dig gitarr eller keyboard, undrade han. Vill du lära dig keyboard så går det lätt. Det har vi ju. Gitarr går att skaffa. Synd att jag sålde min Stratocaster. Jam började tina upp. Han bytte till badbyxor. Gitarr i så fall, sade han. De gick ned mot vattnet. Jam kände med tassen först. Det var lagom. Ida vi kommer, skrek han plötsligt, och sprang i. Tom kom efter. Jag är glad igen, ropade Jam, och rusade ut mot det djupa. Jam är verkligen speciell, tänkte Tom. Jag har insett en ny sak om universum, skrek Jam. Han var snart ute hos Ida. De plaskade och skvätte på varandra. Jag tycker om dig trots allt Ida, ropade han. Andra människor på stranden ryckte till. Han simmade. Det var utan tvekan något han var bäst på. Ida tog efter så gott hon kunde. De skvätte på varandra. Tom kom ut. Ida ville bli snurrad och kastad. Tom tog henne i tassarna och snurrade. Han kastade henne. ”Plums”, lät det. Hon skrattade och ville mer. Då ville Jam också. Tom grep honom i tassarna och snurrade. Han kastade Jam iväg. De hade så roligt tillsammans. Tänk, sade Ida. Vi älskar varandra!